Småföretagare- dagens slav?

Jag, och åtminstone några andra småföretagare jag känner, är bundna till vårt arbete 6/12, alltså 6 (ibland 7) dagar i veckan 12 månader i året. Vår yttrandefrihet begränsar sig till det som våra kunder vill höra. Detta gäller också sådana "vänner" som vi känt långt före vi blev företagare. Helt naturligt skiljer sig våra avsikter i vissa saker från löntagarnas åsikter. Att någon tagit anstöt får man en aning om då man  i något skede konstatera att personen ifråga inte kommit in på länge och definitivt blir det då personen kommer rakt emot och inte ens hälsar, alternativt hälsar och snabbt tittar åt annat håll. För så illa kan det ju inte vara att det bara ligger elakt skvaller bakom en sådan förändring i attityd?

Att vi skulle vara sjuka eller ha andra problem som gör att vi inte kan betjäna kunder är helt oacceptabelt - tanken är kanske att då skulle man kunna ha någon anställd men, gissa hur många som ställer upp för bara några timmar nu och då, och dom som gör det, vill säkert ha en "skälig" ersättning per timme som vanligtvis är långt över vad vi själva kan förvänta oss. Dessutom händer det ganska ofta att inhopparen inte kan betjäna kunden på önskvärt sätt och så har vi igen en missnöjd kund!

Sen har vi staten och försäkringsbolag som skall ha sina pengar och är ganska ointresserade av om penningflödet varit trögt för; har det kommit in pengar så betala eller om det kommit för litet; försvinn!
Åtminstone får man den känslan då man försöker förhandla om för stora förskottskatter. När inkomsterna minskar och skattemasen automatiskt räknar med att omsättningen skall öka kan man råka i en skituation där över 50% av inkomsterna skall gå till skatt. Då gäller det att betala, annars går det ganska fort till utmätningsmannen och kostnaderna stiger radikalt. Snabbt kommer man in i en ond cirkel där alla betalningar släpar efter och man betalar dyra räntor och indrivningsavgifter.Snart kan man finna sig i en situation där det som blir över inte ens överstiger minimi arbetslösersättning.
Men det är ju bra att byråkraterna har arbete och att diskutera fram förnuftiga lösningar med dem hör tydligen inte till deras uppgifter.

Min insikt i småföretagandet är från servicebranchen, både egna och andras. Jag antar att det inte är så mycket lättare, för f.d. anställda på storföretag som blir underleverantörer till sina f.d. arbetsgivare, om det visar sig att huvudmannens behov förändras eller dom kan få tjänsterna billigare på annat håll, har det så mycket lättare.

Visst kan det vara avundsvärt att vara sin egen chef, men nog saknar man många gånger tiden då veckosluten var lediga, om dom inte var det så hade man rätt till ekonomisk ersättning för arbetet man gjorde, men framför allt, 5 veckor semester!