Vad ska gatan heta?

När man hör någon nämna en adress kan man ibland reagera över ett lite lustigt gatunamn som till exempel Sillgränd, Älgbergsvägen, Näckensgränd eller – Murtajankatu?!?.

Vem är det som bestämmer vad gatorna skall heta? En del namn har anknytning till stadens historia, en massa döda snubbar som skall kommas ihåg. Vem som hyllats då Mannerheimvägen fått sitt namn vet väl alla. Men vem var Appelgren, Korsman, Nycander, och Jeja Roos? Gubben Rydberg har också fått en ynklig liten återvändsgränd i skymundan Cydenius lilla krok finns ändå mitt i staden och Revellsgatan sträcker sig också ett kvarter. Säkert mäktiga herrar som varit med och bidragit till att göra staden till den blomstrande hamnstad den var redan i början på förra seklet.

Hamnen i Hangö kunde öppans då järnvägen blev klar för över 140 år sedan och att både hamnen och järnvägen var viktiga för staden märks i namn som Ban-, Stations-, Lokförare- och Bromsaregatan men sjöfarten var viktigare och har gett namn åt en hel drös med gator såsom Galeasgatan, Briggatan,Skepparegatan och naturligtvis Styrman- och Kaptensgatan. Också andra viktiga befattingar inom sjöfarten är ihågkomna, båtsman, maskinmästaren, stuvaren, jungman, segelmakaren och lotsen har alla fått en egen gata. Ja och inte att förglömma Kockgränd! Smugglarna har däremot inte blivit ihågkomna men har vi nog Konstapelvägen.

Fisket var också en viktig näring och vi har både Fiskaregatan och -gränd. Notgränd har vi också men jag har varken hittat Nät- eller Långrevsgatan? Men fångsten har blivit hågkommen med Gädd-, Lax- och Gösgränd och sikvarpen har fått en hel gata! Några termer har säkert blivit borta men i stort sätt är alla dessa havsrelaterade gatorna samlade mer eller mindre runt Västra hamnen, Kapellhamnen och Hangöbyhamnen - förutom Sillgränd som jag nämnde tidigare, den hittar man i andra ändan utav stan. Förklaringen är att där fanns förr Porkala konserv som alltså konserverade sill.

Norr-, Söder, Öster- och Västergårdsgatorna är också något som hör historien till och mycket få av dagens hangöbor har en aning om vad namnen syftar på.

En annan lustig sak som jag nämnde i början var Murtajagatan. ”Murtaja” betyder ju isbrytare och att det var var Finlands första isbrytare stationerad i Hangö, lärde jag mej av att namnet inte var översatt, också Sampo och Tarmo har ett namn på gator i hamnen närhet. Många namn som vi tycker låter konstiga kan ha att göra med skepp som gått på Hangö.

Många andra än tidigare nämnda yrken har också sina egna gator, prästen förstås, snickaren, åkaren, muraren, stenhuggaren och hantverkare i största allmänhet har sina gator och till och med gesällerna har blivit ihågkomna. Glasbruksgatan, Tegelbruksvägen och Bryggaregatan får en också att undra över svunna tiders industri.

Förutom våra vänorter Halmstads- och Gentoftegatan så har vi också Narviksgatan även om det är Stord som är vår vänort i Norge men å andra sidan så har inte heller Hapsal ännu förärats någon gata. Därtill har också en del av våra grannkommuner fått äran att ståta med egna namn, Bromarv, Lappvik, Tvärminne och Täcktom har sina gator och nuförtiden är ju både Tvärminne och Täcktom införlivade med staden Hangö. Ekenäs har däremot inte någon gata i Hangö som jag kunnat hitta men det är kanske lika så gott för ekenäsborna och kanske ett omen då vi redan från tidigare har Raseborgsgatan. 

Längs södra stranden hittar man Hamngatan, Strandgatan och Havsgatan och därmed kommer vi in i parkområdet som har sina namn som klingar lite finare, förutom Parkgatan, Brunnsgatan, Skvärgatan och Villavägen hittar vi Solgränd, Stjärngränd och Mångränd. Fågelgränd har också förvirrat sig hit även om alla andra fågelgator befinner sig längre österut. Dessutom har man tydligen ansett trädgårdsmästaren vara en så viktig person att han fått sin egen gata i dessa kvarter.

I övrigt kan man se att både djur- och växtriket representerat i gatunamnen. Som en stad vid havet är naturligtvis så gott som alla sjöfåglar representerade. Man har också gjort det lätt att hitta till dom mindre hamnarna i staden, det är bara att följa Kapellhamnsvägen eller Hangöbyvägen. Det som borde heta Frihamnsvägen bär det ståtliga internationella namnet Esplanaden och också för att komma till Västra hamnen blir man tvungen att förlita sig till skyltar.

Runtom i staden blir man påmind om  kobbar. skär och andra landmassor som finns i vattnen runt udden och här och var lite utslängt namn som Ängsgatan, Pallbovägen både Norra och Södra, Hemstigen och Åldermansgatan och andra konstigheter, varifrån dom kommer har jag inte listat ut men något ska väl dom också heta. Förutom Mellangatan, den finns bara där mellan några andra gator. Långatan är inte heller särskilt lång, med hangömått mätt. En del gator bryts av en bergsknall eller skogsparti medan andra byter namn sådär mitt på nästan, lite förvirrande när man skall orientera sig i staden. När jag ser namnet Fredsgatan undrar jag om man syftat på någon speciell fred eller fred i största allmänhet? Men fint låter det ju att ha en gata för fred. Eller är det kanske Fred? och vem är Gunnar?

Ja, och från stadens storhetstid har vi ju också en Boulevard.

Icke rökare - slutet

Om du är rökare så kan det här kanske hjälpa dej om du vill bli av med ovanan som tär både på hälsa och ekonomi.

Snart är det 2 år sedan jag skrev mitt första inlägg om att bli icke rökare. Det följdes upp av tre veckor senare och ännu ett då jag blivit utsatt för en stressituation (det klicka på målade orden om du är intresserad att läsa hur det kändes då).

Men hur gick det sedan? 
För det mesta glömmer jag bort att jag ens varit beroende, av den enkla anledning att det inte bekommer mej det minsta.
I ärlighetens namn, några återfall, i samband med att jag druckit några glas vin, måste jag ju erkänna att jag haft. Men, som icke nikotinist har jag "bara smakat" då jag hållit sällskap med mannen som alltså fortfarande röker. Första gångerna smakade det inte så oävent, just då. Följade dag kändes som om någon ätit kattskit med min mun. Men ju längre tid som förflöt mellan "smakexperimenten", kanske 4-5 till antalet, desto sämre smakade det. Nu kan jag inte ens längre komma ihåg när jag senast skulle ha haft en cigarett mellan mina läppar. Jag kan, om jag är snäll, hålla sällskap där det röks men det luktar ju så fruktansvärt illa! Stanken fastnar i håret och kläderna så dom måste tvättas så fort som möjligt.

När någon frågar om jag slutat röka säger jag att jag är icke nikotinist/rökare. På något sätt poängterar det att jag inte är beroende och även om jag fallit några gånger är det ingen katastrof, jag blir inte fast ett beroendet av det.

Och hur gick det med sockerberoendet och chokladen. Egentligen borde jag ju inte äta choklad över huvudtaget, men, faller fortfarande för den frestelsen, ibland.
Har funderat över det här med sockerberoende och varför det är så mycket svårare att helt bli fri.
För det första, om man inte är på sin vakt så blir man matad med socker i dom mest överraskande matvaror och för det andra, det smakar ju gott, också efteråt. 
Så jo, man kan unna sig något gott, ibland, och då verkligen njuta av det, men det är viktigt att man sedan genast återgår till att undvika tillsatt socker i mån av möjlighet. För sockret är ju också skadligt för hälsan, mycket skadligare än många vill tro.