(Enligt gammal folktro betyder citronfjärilll lycka)
 |
| Det här förstenade trollet låg på stigen till stranden. |
Efter
en intensiv vecka med barnbarn och Röda Korset turvis om varannat
har jag två tomma dagar i kalendern. Beslöt promenera ca två kilometer till stranden
där jag njöt i fulla drag av det klara ännu inte för varma vattnet.
Förr gick jag mycket barfota på somrarna men när vi flyttat till
centrum där gatorna glittrar av glassplitter från Valborg till sent
in på hösten har jag inte haft många tillfällen att njuta av det. För ca 10 månader sedan flyttade till norra sidan och har nu naturen närmare inpå. Nu ville jag inte sätta stödstrumpor på mina sandiga fötter så
jag tog sandalerna i handen och började promenera barfota. Att gå på
asfalt är ju inte såå skönt så jag vek in på första bästa
skogstig som hade riktning hemåt. En citronfjärill följde mej på
vägen.
Där jag gick och njöt av det vackra, stillheten och citronfjärillens dans var det plötligt en ung lönn som började fladdra intensivt med
löven och när jag stannade till märkte jag att några andra
lövträd runtom också viftade med sina blad och kände en vindil i
klänningen. När jag fortsatte undrade jag hur ett sådant fenomen
uppkommer men avbröts i tankarna av ett väldigt brak och
dånande som närmade sig. Jag stannade till och vet inte om det var
älgens klampande eller mitt hjärta som förorsakade oljudet i mina
öron. Där stod jag, blickstilla i min röda klänning, och såg
älgen som dånade förbi på 10 – 15 meters avstånd. Rädd var
jag inte men överväldigad av mötet i naturen och glad att jag inte
hunnit längre för då hade den nog sprungit rakt på mej.
Fortsättning på älgens framfart fick jag av en bekant. Den hade setts springa ut i havet och simma mot närmsta holme så den hade nog blivit mycket skrämd. Kanske av en hund?
