Tacksamhets maraton.

Dom flesta av oss har så mycket att vara tacksamma för men det är inte alltid så lätt att komma ihåg det.


I ungdomen läste jag en bok om Pollyanna (av Eleanor H. Porte) som alltid hittade en orsak att vara tacksam för att det inte var värre. Under hela mitt liv har jag försökt tänka i dom banorna men under senare år har jag istället försökt hitta känslan av tacksamhet. I min morgonrutin ingår ett moment då jag hänger mej åt tacksamhet, för det som varit, för den kommande dagen men mest för det som ÄR.

För någon månad sedan lyssnade jag då en föreläsare berättade om sitt första tacksamhetsmaraton. Det går ut på att man sätter intentionen att inte låta negativa tankar ta över utan hela tiden försöka hitta något att vara tacksam för. Det kan hända att det är lättare om man är på retreat än att få det att fungera hemma men det är hemma mitt i vardagen man behöver det mest. 

Jag har redan försökt några gånger men det har nog förekommit stora glapp då jag glömt bort mej. Början är lätt, jag är tacksam för att jag vaknar i en varm säng

jag är tacksam för att jag kan bädda min säng med vackra laka

 jag är tacksam för att någon har odlat bomullen till mina lakan

jag är tacksam för att någon skördat bomullen

jag är tacksam för att någon vävt tyget

jag är tacksam för att någon sytt mina lakan
....

jag är tacksam för att det kommer rent vatten ur kran så jag kan koka kaffe

jag är tacksam för att någon odlat kaffet
....

Första gången slutade det med att jag slog upp nyheterna. Andra gången avstod jag från nyheterna men det är svårt att prata med sin partner och samtidigt komma ihåg att vara tacksam för allt möjligt. Jag lyckades ändå fortsätta till eftermiddagen även om det blev ganska stora glapp då jag glömde vara tacksam.

Blev påmind om tacksamhetsmaraton i en grupp som jag är med i. En administratör utmanade oss till ett tacksamhetsmaraton inkommande veckoslut.

Jag är tacksam för att du läst så här långt
Jag är tacksam för att jag fått dela det här med dej
Jag är tacksam om du vill veta mera eller kanske dela med dej av egna erfarenheter

Jag är tacksam för

Hur känns en tvångströja?

 Vart är världen på väg?

 Lönar det sig ens att tänka på det?

Det är inget vi kan göra åt det ändå?

Kan vi inte? Inte ens ifrågasätta? På vilka grunder besluten görs och varifrån informationen kommer? Tar man i beaktande undersökningar från olika håll eller är det bara vissa instanser som man bestämt att förmedlar korrekt information? Varför kan man inte ens öppet diskutera andra resultat? Istället stämplar man dem som kommit till andra slutsatser, även dom har praktisk erfarenhet från fältet där dom arbetar eller har universitetsutbildning och är doktorer och professorer men inte verkar under varken WHO eller läkemedelsföretag som utvecklar vissa godkända vaccin. Dom blir hotade med uppsägningar och mister sina vakanser!

Det pågår också forskning om vilka det är som bäst behöver ett skydd, förutom hjärt- och diabetespatienter. Ganska långt vet man det redan men att koncentrera vaccinationen till dessa grupper har man inte på folkhälsomyndighet eller politiker håll ägnat en tanke. Det är ju dessa högriskgrupper som belasta sjukvården och eventuellt kan dö. Resten av befolkningen klarar av en influensa även om det inte är en nöjestripp. Det har dom flesta gjort i nästan hela sitt liv. Det finns också sätt att förmildra sjukdomsförloppet genom att förbygga med ett sunt levnadssätt. Mångsidig mat, tillräckligt med sömn, motion och frisk luft. Kanske lite vitamintillskott? 

De som är intresserade av andra resultat kallas foliehattar. Oberoende om dom tror på någon konspirationsteori eller bara ifrågasätter den information som manglas ut i etablerade medier eftersom så gott som all information kommer från samma instanser. Ibland har någon journalist försökt ta upp andra vinklar eller analyserat statistik så det inte stämmer med den godkända linjen. Sådan artiklar lyckas man ganska fort gömma undan. 

Nu har man då kommit så långt att man måste medge att inte heller den andra dosen kunde öppna samhället även om 80% av befolkningen tagit del av den. Därför delar man nu ut en tredje. Nya variationer dyker upp och det enda man vet säkert är att vaccinet antagligen inte ger lika bra skydd. Då börjar man tänka på att vaccinera alla barn över 5 frivilligt men under hot med vad som kan hända om dom inte tar det. Utan att informera att det kan påverka deras framtida hälsa

Ännu har jag inte bestämt mej hur jag ska förhålla mej till passen. Det är ju segregation men det tycks vara helt ok för största delen av befolkningen! Tydligen har man glömt historien. Personligen har jag ingen längtan att få trängas med en massa människor som inte ens har vett att hålla avstånd och använda mask men för barn och unga är det ju viktigt att få gå på träning och andra tillställningar. Vilket dom ju har möjlighet till om dom ”frivilligt” tar vaccinet.

Den nya varianten, omicron, som man man är mycket orolig för, även om det till att börja med verkar som den, trots att den sprids ganska lätt, inte förorsakar lika svåra sjukdomsbilder. Så utan mer information börjar man på högsta nivå slipa planer på tvångsvaccinering! Personligen tycker jag man borde smida planer på hur man skall utveckla sjukvården. Om inte förr så här börjar man se varthän det lutar. Jag har inte tidigare trott på korruption och konspiration men har allt svårare att hålla sådana tankar borta.

Vad innebär tvångsvaccinering?

Det har ju visat sig att man inte är intresserad av min hälsa eller varför just jag inte vill vaccinera mej.

Kommer man med polisbil och hämtar mej? Tvångströja? Sövs jag ner för att hålla mej stilla? Eller blir jag kastad i fängelse? Utan rannsakan och dom? Böter så att jag blir hemlös och svälter ihjäl om jag inte hinner frysa ihjäl innan det?