RÖTMÅNAD

 Har inte märkt att något av de medier jag följer skulle ha tagit upp att vi kommit/kommer in i RÖTMÅNADEN men det märks nog redan.

Betyder vanligtvis mera regn och även om solen lyser torkar inte tvätten lika fort. Viktigare att notera är att hållbarheten på mat inte vad man är van vid. Maten möglar och ruttnar om den förvaras fel och bäst före datum betyder bäst före. Det tar längre tid för sår att läka och därför skjuts också icke brådskande operationer upp. Förut har rötmånaden inletts med kärring- eller fruntimmers-veckan men det kanske är diskriminerande könsbenämna en period som är sammankopplad med något negativt så man har möblerat om i almanackan ser jag och klämt in några manliga namn här och där.

Halv lök från förra veckan

.

Meningen med livet

En fråga många ställer sig nu och då under livets gång, vad är meningen med livet? Om man känner sig trängd eller tycker att allt är enahanda, eller kanske känner sig som en guldfisk som simmar runt i en skål, allt intressant händer där utanför. Finns det ett svar på den frågan? Visst finns det och det är så enkelt att det borde vara självklart för alla - meningen är att njuta av livet. Att njuta av det som för tillfället är, det som omger en. Inte fästa tankarna vi vad som varit eller det man inte har nått. Här och nu är allting bra.

Njut av naturen och dess skiftningar, under en svettig länk eller avslappnad i skuggan på en bänk.

Att lära känna sig själv och njuta att vara den man är och det man har, av att dela glädje och upplevelser med andra.
Vilken njutning är det inte att lära sig nya färdigheter eller förkovra sig och bli bättre på sådant man redan kan. Se eller höra resultat av sina ansträngningar.

Listan på njutningar kan bli oändligt lång, bara man kommer ihåg att njuta av ögonblicken. Varje gång man stannar upp och ger sig tid att njuta, då känner man livets mening.

Naturligtvis är det inte möjligt att gå omkring i ett evigt njutningsrus. För att efter tråkigheter kunna fortsätta njuta, det som är meningen med livet, måste man lära sig släppa taget. Inte klamra sig vid sådant som redan tjänat sitt syfte och inte längre ger njutning.

Det svåraste kanske är då någon nära eller kär av någon anledning inte längre är en del av det dagliga livet. Att då släppa taget och vara tacksam för den tid man haft tillsammans. Spara bilder av lycka i minnets album och inte hänga upp dem så de skymmer utsikten till nya njutningar.

För att kunna njuta fullt måste man älska sig själv. Det är inte att vara självisk men då man älskar och tar hand om sig själv så kan man också ge så mycket av sig själv. Det är få saker som ger en så sann lyckokänsla som att ge eller hjälpa, göra andra människor glada.

Så njut av att skapa, att dela, skratta och älska, det är det som är meningen med livet!

Reikimastern Usui gav oss några rader som gör att det är lättare att komma ihåg att njuta.

Just för den här dagen ska jag inte oroa mej (det är bortkastad energi)

Just för den här dagen ska jag inte vara arg  (ilska blockerar)

Just för den här dagen ska jag vara sann (mot mej själv och i allt jag gör)

Just för den här dagen ska jag vara tacksam.
Just för den här dagen ska jag vara vänlig mot min granne och allt levande.

Strandkålen är en nyttoväxt men bilden
har inget samband med texten. Den är

Sorg?

Vad är det?
Är det den vanmakt jag kände
när mamma medgav att hon
inte klarar kampen mot cancer?
Ilska för att hon inte hade delat sin smärta?
Ilska mot läkaren som hade skjutit upp hennes operation?
Ilska mot sköterskan som inte gett sprutan såsom den skulle ges?

Gråten ville hon inte ha.

Vi fick tid att säga farväl några gånger.
Under tiden gav jag upp mitt liv
hon fick tillfälle att ge mej en annan ilska.
När tiden verkligen var inne, var jag inte där.
Nu är hon borta och det enda jag känner är tomhet.
Var finns sorgen? Eller är tomhet sorg?

Men hur kan man sörja någon
som fortfarande är del av medvetandet.
Det känns bättre att känna värmen

i det som var
i det som är.

Djupandning för sömn

 

Många har svårt att få tag i sömnen och det är inte konstigt med allt som pågår runtom oss och ute i världen. Därför vill jag dela med mej av den här övningen som brukar hjälpa mej.

Att äta direkt före man ska sova är inte bra eftersom kroppen ännu arbetar en till två timmar efter att man slutat äta. Man ska också undvika starkt kryddad mat, frukt och sallader. En smörgås och en kopp te eller honung är lämpligt.

Släck skärmar och överflödig belysning försök skapa en lugn atmosfär kring sovplatsen. Vill man kan man ha lugn musik, helst utan sång, i bakgrunden.

Andningsövningen kan göras i sittande ställning men ligg helst på rygg.
Börja med ett lugnt djupt andetag genom näsa som får magen att höjas samtidigt som  du räknar långsamt till 4,5 eller 7, viket passar dej bäst. Du kanske känner hur luften sprider sig i lungorna och når övre delen. Stanna upp, forma läpparna till ett o och blås långsamt ut luften, räkna igen långsamt.
Upprepa 6 gånger, alltså 7 andetag totalt. Du känner hur lugnet sprider sig i kroppen som blir allt tyngre.
Ligg därefter kvar med händerna på mage eller var det känns bekvämt. Fortsätt andas vanliga lugna andetag och känn hur bröstkorgen och magen rör sig. Försök tänka och se framför dej något vackert som dalande snöflingor, stjärnhimmel eller något annat vackert. Om tankarna vandrar iväg gör det inget bara det inte är något som stör din ro. Om du märker att så skett återgår du lugnt att till snöflingorna. Sömnen kommer kanske inte direkt och om du är van att sova på sida sök en bra ställning men fortsätt andas lugnt och håll kvar tankarna i det vackra.

Ibland somnar man efter sjunde andetaget men det kan också dröja en stund, viktiga är att hålla lugnet och inte försöka mäta hur lång tid det tar. Håll ögonen slutna och lyssna till husets ljud eller trafikens brus men utan att låta det störa din lugna jämna andning och låta tankarna vandra i drömmarnas värld.

Sov gott

Tacksamhets maraton.

Dom flesta av oss har så mycket att vara tacksamma för men det är inte alltid så lätt att komma ihåg det.


I ungdomen läste jag en bok om Pollyanna (av Eleanor H. Porte) som alltid hittade en orsak att vara tacksam för att det inte var värre. Under hela mitt liv har jag försökt tänka i dom banorna men under senare år har jag istället försökt hitta känslan av tacksamhet. I min morgonrutin ingår ett moment då jag hänger mej åt tacksamhet, för det som varit, för den kommande dagen men mest för det som ÄR.

För någon månad sedan lyssnade jag då en föreläsare berättade om sitt första tacksamhetsmaraton. Det går ut på att man sätter intentionen att inte låta negativa tankar ta över utan hela tiden försöka hitta något att vara tacksam för. Det kan hända att det är lättare om man är på retreat än att få det att fungera hemma men det är hemma mitt i vardagen man behöver det mest. 

Jag har redan försökt några gånger men det har nog förekommit stora glapp då jag glömt bort mej. Början är lätt, jag är tacksam för att jag vaknar i en varm säng

jag är tacksam för att jag kan bädda min säng med vackra laka

 jag är tacksam för att någon har odlat bomullen till mina lakan

jag är tacksam för att någon skördat bomullen

jag är tacksam för att någon vävt tyget

jag är tacksam för att någon sytt mina lakan
....

jag är tacksam för att det kommer rent vatten ur kran så jag kan koka kaffe

jag är tacksam för att någon odlat kaffet
....

Första gången slutade det med att jag slog upp nyheterna. Andra gången avstod jag från nyheterna men det är svårt att prata med sin partner och samtidigt komma ihåg att vara tacksam för allt möjligt. Jag lyckades ändå fortsätta till eftermiddagen även om det blev ganska stora glapp då jag glömde vara tacksam.

Blev påmind om tacksamhetsmaraton i en grupp som jag är med i. En administratör utmanade oss till ett tacksamhetsmaraton inkommande veckoslut.

Jag är tacksam för att du läst så här långt
Jag är tacksam för att jag fått dela det här med dej
Jag är tacksam om du vill veta mera eller kanske dela med dej av egna erfarenheter

Jag är tacksam för

Hur känns en tvångströja?

 Vart är världen på väg?

 Lönar det sig ens att tänka på det?

Det är inget vi kan göra åt det ändå?

Kan vi inte? Inte ens ifrågasätta? På vilka grunder besluten görs och varifrån informationen kommer? Tar man i beaktande undersökningar från olika håll eller är det bara vissa instanser som man bestämt att förmedlar korrekt information? Varför kan man inte ens öppet diskutera andra resultat? Istället stämplar man dem som kommit till andra slutsatser, även dom har praktisk erfarenhet från fältet där dom arbetar eller har universitetsutbildning och är doktorer och professorer men inte verkar under varken WHO eller läkemedelsföretag som utvecklar vissa godkända vaccin. Dom blir hotade med uppsägningar och mister sina vakanser!

Det pågår också forskning om vilka det är som bäst behöver ett skydd, förutom hjärt- och diabetespatienter. Ganska långt vet man det redan men att koncentrera vaccinationen till dessa grupper har man inte på folkhälsomyndighet eller politiker håll ägnat en tanke. Det är ju dessa högriskgrupper som belasta sjukvården och eventuellt kan dö. Resten av befolkningen klarar av en influensa även om det inte är en nöjestripp. Det har dom flesta gjort i nästan hela sitt liv. Det finns också sätt att förmildra sjukdomsförloppet genom att förbygga med ett sunt levnadssätt. Mångsidig mat, tillräckligt med sömn, motion och frisk luft. Kanske lite vitamintillskott? 

De som är intresserade av andra resultat kallas foliehattar. Oberoende om dom tror på någon konspirationsteori eller bara ifrågasätter den information som manglas ut i etablerade medier eftersom så gott som all information kommer från samma instanser. Ibland har någon journalist försökt ta upp andra vinklar eller analyserat statistik så det inte stämmer med den godkända linjen. Sådan artiklar lyckas man ganska fort gömma undan. 

Nu har man då kommit så långt att man måste medge att inte heller den andra dosen kunde öppna samhället även om 80% av befolkningen tagit del av den. Därför delar man nu ut en tredje. Nya variationer dyker upp och det enda man vet säkert är att vaccinet antagligen inte ger lika bra skydd. Då börjar man tänka på att vaccinera alla barn över 5 frivilligt men under hot med vad som kan hända om dom inte tar det. Utan att informera att det kan påverka deras framtida hälsa

Ännu har jag inte bestämt mej hur jag ska förhålla mej till passen. Det är ju segregation men det tycks vara helt ok för största delen av befolkningen! Tydligen har man glömt historien. Personligen har jag ingen längtan att få trängas med en massa människor som inte ens har vett att hålla avstånd och använda mask men för barn och unga är det ju viktigt att få gå på träning och andra tillställningar. Vilket dom ju har möjlighet till om dom ”frivilligt” tar vaccinet.

Den nya varianten, omicron, som man man är mycket orolig för, även om det till att börja med verkar som den, trots att den sprids ganska lätt, inte förorsakar lika svåra sjukdomsbilder. Så utan mer information börjar man på högsta nivå slipa planer på tvångsvaccinering! Personligen tycker jag man borde smida planer på hur man skall utveckla sjukvården. Om inte förr så här börjar man se varthän det lutar. Jag har inte tidigare trott på korruption och konspiration men har allt svårare att hålla sådana tankar borta.

Vad innebär tvångsvaccinering?

Det har ju visat sig att man inte är intresserad av min hälsa eller varför just jag inte vill vaccinera mej.

Kommer man med polisbil och hämtar mej? Tvångströja? Sövs jag ner för att hålla mej stilla? Eller blir jag kastad i fängelse? Utan rannsakan och dom? Böter så att jag blir hemlös och svälter ihjäl om jag inte hinner frysa ihjäl innan det?

Då det gäller utsläpp har vi i Finland mycket att bättra

 Vi är definitivt inte så bra som vi tror då det gäller att ta hand om vår planet.

Det är många år sedan jag skrev första inlägget om att vi måste ta personligt ansvar för vår miljö vilket i längden påverkar klimatet. En stor del av det vi konsumerar produceras i Kina och Iran vilket nog minskar utsläppen lokalt men globalt ligger vi ganska illa till. Presenterar här tre diagram så ni själva kan se att per capita ligger vi ganska nära Kina då det gäller koldioxidutsläpp. 

Då det gäller produktionsutsläpp är Kina och Iran värst men inte har vi heller orsak att klappa oss för bröstet

När det gäller växthusgaser ligger vi långt upp på listan.

till den fanns ingen direkt länk men
 klicka på lilla diagrammet till höger

Så, kanske dags att ta sig en funderare och tänka än en gång igenom hur du kan bidra till att också kommande generationer ska kunna njuta av livet och ha tillgång till mat?

WWF har gjort en lista som kan hjälpa dej. En del förändringar kanske känns jobbiga men vi människor har lätt för att anpassa oss och snart blir det en vana. 

Diagrammen har jag tagit från Ekonomifakta som använt sig av uppgifter från EDGAR 2020