Sorg?

Vad är det?
Är det den vanmakt jag kände
när mamma medgav att hon
inte klarar kampen mot cancer?
Ilska för att hon inte hade delat sin smärta?
Ilska mot läkaren som hade skjutit upp hennes operation?
Ilska mot sköterskan som inte gett sprutan såsom den skulle ges?

Gråten ville hon inte ha.

Vi fick tid att säga farväl några gånger.
Under tiden gav jag upp mitt liv
hon fick tillfälle att ge mej en annan ilska.
När tiden verkligen var inne, var jag inte där.
Nu är hon borta och det enda jag känner är tomhet.
Var finns sorgen? Eller är tomhet sorg?

Men hur kan man sörja någon
som fortfarande är del av medvetandet.
Det känns bättre att känna värmen

i det som var
i det som är.