Viktökning/minskning

Jag har, efter att bara ha blivit rundare för vart år som gått, blivit slankare och många förundrar sig över vad jag gjort. Egentligen har jag ju inte gjort någonting, bara några små ändringar i min livsföring för att må bättre och dessa har tydligen medfört en viktminskning.
Här är min story:

Viktökning
Ända sedan jag var i tonåren har jag tyckt att det ser stiligare ut när kvinnor i mogen ålder har lite mullighet i stället för skinntorra russin.
För ca 5 år sedan tyckte jag att jag ville ha litet mera kött på benen trots att viktindexet låg just under 24, 4 - 5 kg skulle sitta bra.
Att öka i vikt var ganska lätt och jag var nöjd när brösten blev litet fylligare och det lösa skinnet på magen fylldes upp. Att sedan få stopp på det hela visade sig svårare. På 4 år smög det sig sakta men säkert ytterligare 15 kg. Det betyder ett viktindex på över 30, vilket ju redan börjar vara skadligt för hälsan!

Viktminskning
Någon egentlig bantning gick jag inte in för men gjorde ändå vissa ändringar i mitt liv.
1.Kvällsmål. Ett bra råd jag fick mot sömnsvårighet: ät inte efter kl. 21. Alltså inga mysiga ostbrickor eller pastejer till kvällens film, möjligtvis någon frukt eller som jag tyckte var absolut bästa "snacks", skivad grön squash.
2. Alkohol. Öldrickandet hade jag lämnat redan under sommaren och nu då inkomsterna sjönk blev också lådorna med vin mera sällsynta hemma hos oss.
3. Fetter. Under hösten bytte jag också ut margarin och oljor mot riktigt smör som ger mera smak och enligt vissa experter innehåller bättre fetter.
4. Sötsaker. Godispåsarna bytte jag också ut mot Malacos "30% mindre socker". I början tyckte jag att dom var ganska smaklösa så det blev inte av att köpa så ofta - nuförtiden tycker jag dom är så söta att jag inte ens kan äta en hel påse på en kväll!
Ibland blir ju suget efter Fazers blå eller någon annan choklad helt oemotståndligt och då tillåter jag mej att frossa, men bara ibland! På kalas och bjudningar tar jag nog av det mesta men nöjer mej med en av varje.
5. Mat. Började också göra mina val i matbutiken utgående från vilken produkt som innehöll mindre fett och socker utan att vara "light"produkter.

När jag i januari vågade mej på vågen igen kunde jag konstatera att för första gången på 4 år visade vågen inte mera än vad den visat förra gången, jag hade t.o.m gått ner 1 kg.

6. Gymnastik. Jag led emellertid av stelhet och ont i ryggen och började därför ta upp morgongymnastik igen. I början bara 5 minuter men efterhand som jag märkte att det kändes bra kom jag på flere rörelser och småningom (om jag hade tid) gymppade jag 10 ibland t.o.m. 15 minuter.

I februari tyckte jag att eftersom jag tänker försöka hålla den här vikten så kan jag unna mej litet nya kläder. För att försäkra mej om att det inte skulle smyga sig på några kilon igen bestämde jag mej för att fortsätta som tidigare, förutom en liten förändring:

7. Portioner. Jag vet inte om det beror på mindre socker i kosten eller mera regelbundet intagna måltider men har också kommit underfund med att jag behöver mycket mindre mat för att känna mej mätt och försöker undvika att låta tungan bestämma hur mycket jag skall äta.

I mars blev jag först arg då kläderna jag köpt, trots att dom var av god kvalitet, hade töjt redan efter bara en eller två tvättar. När jag sedan drog på några av mina gamla kläder, som hade varit för spända på hösten, och dom visade sig sitta riktigt bra steg jag på vågen igen. -4 kg på lika många veckor!
Till att börja med blev jag litet nervös. Plötslig viktminskning brukar ju tyda på sjukdom. Sedan kom jag att tänka på att jag visst gjort ändringar i mitt liv - kunde det ha något med saken att göra? Viktminskingen fortsatte 1/2 - 1 kg i veckan och jag tänkte att ok, om jag sätter som mål att gå ner till det jag för 5 år sedan hade tänkt gå upp till.
Jag började äta ännu mera frukt och grönsaker och i matbutiken började ordet "light" dra till sig mina blickar och dessa produkter hamnade ofta i min korg. Nöjd med mej själv ställer jag mej på vågen efter en vecka och kan konstatera att jag inte gått ner någonting! Tröstar mej själv med att jag har ju läst och hört om att det ofta kommer en period då bantarens vikt stampar på stället. Följande vecka är det ännu värre, + 1/2 kg! Ännu tredje veckan en viktökning och jag bestämmer mej för att; skräp i det då med mitt tidigare koncept får jag försöka hålla vikten och strunta i att banta.
Dom följande två veckorna hålls vikten och jag är nöjd med mej själv och behöver inte gå på vågen så ofta.
Nu har det igen gått några veckor och igår när jag steg på vågen kunde jag konstatera att jag gått ner 1,5 kg igen. OK, jag får se vart det leder om jag fortsätter som nu men att banta är nog inget för mej.

Att banta är nog säkert fel för dom flesta. Ändra på små saker i gången och sakta men säkert ställer kroppen om sig och ger ett varaktigt resultat.
Tag gärna kontakt med mej om du vill prata mera om saken monicaferm@gmail.com

Kan nu, mera än ett år senare, kan jag berätta att viktindexet ligger fortfarande på 25 och om jag tenderar att gå ner i vikt tågar jag iväg till butiken och festar på en bulle och eventuellt något annat gott. Mera sällan, men det händer också, visar vågen något kilo mera, och då minskar jag litet på varje måltid ett par tre dagar och det brukar räcka för att komma tillbaka till i mitt tycke "idealvikten"

Det gör inte ont att fylla 50

Ända sedan jag var ca 35 år och lade märke till mitt första ålderstecken i spegeln -gäddhäng- har jag snällt informerat mina yngre väninnor om vad som komma skall.

Det som dock länge undgått mej själv är att ju äldre man blir desto mera självironi och humor tycks man också få - hur skulle man annars klara av nedsatt syn och allt rundare "under"mage.
Nu har jag sedan länge accepterat min kvinnliga mjukhet och då min bästa vän för någon månad sedan voiade sig om att hon faktist fyller 50 i sommar så tröstade jag henne och sa att de gör inte ont att fylla 50. Faktum är att det inte alls är lika hemskt som 40, efter det så kunde man ju inte ens med bästa vilja i världen ens kalla sig mogen ungdom.

När man blir femtio så är det ingen sådan törskel och man har t.o.m vant sig vid att det dyker upp lite nya rynkor och ringar här och där och vill man skjuta på det så gäller det att ligga i hårt och kostar en massa pengar. Om det sedan är värt besväret kan jag ju inte uttala mej om men jag tycker att man skulle få en massa stress av att försöka hålla tiden stången, själv njuter jag av att ha lärt mej känna min kropp och mitt inre så bra att jag genom att lyssna på dem kommer fram till det som är bäst för just mej.

Egentligen så har jag svårt överhuvudtaget att förstå mej på det här med åldersnoija. Vissa delar av en känns åtminstone som om det skulle vara samma jag hela tiden -jag är den jag är oavsett ålder- men faktum är ju att vi har blivit utbytta många gånger om genom åren, det är nu som det saktar in och cellerna inte byts ut lika fort.
Måntro började det hela från det man var liten och väntade på att bli tillräckligt gammal för att börjar skolan, köra moped, bil, flytta hemifrån och bestämma själv. Sen så är man plötsligt mer än tillräckligt gammal för allt detta och hjälp man fortsätter och bli äldre!
Det där med att bestämma själv är en klurig grej för i och med att man skaffar man och barn så finns det en hel del annat att ta hänsyn till än det man själv egentligen vill.
Man får ju också hålla i minnet; du kommer alldrig mera att vara så ung som du är idag.

När man väl accepterat att man inte är någon ungdom, vilket kan ta en tid ännu, kan man börja njuta av allt det livet har att bjuda och mycket som man tidigare förfasade sig över inser man småningom att egentligen är det ganska skönt bara man inte stretar emot, låta livet föra och njuta av dansen.