Det gör inte ont att fylla 50

Ända sedan jag var ca 35 år och lade märke till mitt första ålderstecken i spegeln -gäddhäng- har jag snällt informerat mina yngre väninnor om vad som komma skall.

Det som dock länge undgått mej själv är att ju äldre man blir desto mera självironi och humor tycks man också få - hur skulle man annars klara av nedsatt syn och allt rundare "under"mage.
Nu har jag sedan länge accepterat min kvinnliga mjukhet och då min bästa vän för någon månad sedan voiade sig om att hon faktist fyller 50 i sommar så tröstade jag henne och sa att de gör inte ont att fylla 50. Faktum är att det inte alls är lika hemskt som 40, efter det så kunde man ju inte ens med bästa vilja i världen ens kalla sig mogen ungdom.

När man blir femtio så är det ingen sådan törskel och man har t.o.m vant sig vid att det dyker upp lite nya rynkor och ringar här och där och vill man skjuta på det så gäller det att ligga i hårt och kostar en massa pengar. Om det sedan är värt besväret kan jag ju inte uttala mej om men jag tycker att man skulle få en massa stress av att försöka hålla tiden stången, själv njuter jag av att ha lärt mej känna min kropp och mitt inre så bra att jag genom att lyssna på dem kommer fram till det som är bäst för just mej.

Egentligen så har jag svårt överhuvudtaget att förstå mej på det här med åldersnoija. Vissa delar av en känns åtminstone som om det skulle vara samma jag hela tiden -jag är den jag är oavsett ålder- men faktum är ju att vi har blivit utbytta många gånger om genom åren, det är nu som det saktar in och cellerna inte byts ut lika fort.
Måntro började det hela från det man var liten och väntade på att bli tillräckligt gammal för att börjar skolan, köra moped, bil, flytta hemifrån och bestämma själv. Sen så är man plötsligt mer än tillräckligt gammal för allt detta och hjälp man fortsätter och bli äldre!
Det där med att bestämma själv är en klurig grej för i och med att man skaffar man och barn så finns det en hel del annat att ta hänsyn till än det man själv egentligen vill.
Man får ju också hålla i minnet; du kommer alldrig mera att vara så ung som du är idag.

När man väl accepterat att man inte är någon ungdom, vilket kan ta en tid ännu, kan man börja njuta av allt det livet har att bjuda och mycket som man tidigare förfasade sig över inser man småningom att egentligen är det ganska skönt bara man inte stretar emot, låta livet föra och njuta av dansen.