Barndomsminnen

Första morsdagen som jag har ett minne av.
Pappa väcker mej och visar med fingret för munnen att jag skall hålla mej tyst. Vi smyger oss ut. Vi svävar fram över ett moln, jag sitter på pappas pakethållare med benen utsträckta, allt känns så hemlighetsfullt.
Solen stiger och vi går tysta och plockar. Pappa lär mej att man skall plocka vitsippor från roten och inte riva av dom från toppen.
När vi cyklar hemåt kramar jag en stor bukett med vitsippor i min lilla hand, men blir olycklig, då dom börjar visa tecken att tröttna. Pappa lugnar mej och säger att dom kvicknar till bara dom får vatten. Mer än det minns jag inte, men jag tror att mamma blev glad, för efter det har jag varje morsdag, plockat vitsippor åt mamma. Då mina barn var små steg vi upp i ottan och plockade vitsippor åt momi.
Jag har med åren lärt mej, vart jag skall gå om våren kommer tidigt och vart jag skall gå när snön knappt har smält. Alla år har jag haft åtminstone 5 vitsippor åt min mamma.