Miljö - vem bryr sig? ....och hur skulle man kunna få människor på andra tankar?

Utdrag ur en artikel av Peter Buchert i Hbl11.12.2011  :

Organisationerna besvikna

Det är bara längden på klimatmötet i Sydafrika som kan kallas historisk. Själva beslutet är ett skal utan innehåll, säger några folkrörelser i ett ställningstagande.
Större Finländska bistånds- och miljöorganisationer sågar Durbanmötets utfall och hävdar att klimatförändringen kräver mycket mer brådskande åtgärder än de man enades om. Folkrörelserna beklagar att mötet inte lyckades besluta hur lång Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod ska bli. De menar att det finns en uppenbar risk för att det globalt bindande avtalet skjuts fram på 2020-talet och då uppstår ett flera år långt gap mellan Kyoto och det stora avtalet, och då riskerar utsläppen att skena i väg. (citat slut)

Men hur skall politikerna kunna komma överens då dom inte har befolkningens breda stöd.
Har nämligen till min stora besvikelse fått ta del av hur likgiltiga största delen av mina medmänniskor är.
Varför bryr sig då inte människor om hur världen deras barn och barnbarn skall ta över?
En del bara tycker om att konsumera. Utan hänsyn till hur mycket det belastar naturen eller om de som tillverkat produkten får en skälig ersättning för sitt arbete och under hurudana förhållanden dom arbetar.
Andra bara tycker att om det går att köpslå om utsläpp så varför skulle jag då spara? Det här är ju på sätt och vis förståerligt eftersom det krävs en del uppoffringar att leva ekologiskt.
Att förbjuda slit och släng varor går ju inte, förutom att det skulle vara mycket svårt att övervaka så brukar ju förbud väcka ett visst trots och försök att kringå dessa.

Det skulle gälla att få dom stora massorna att börja uppskatta varaktighet och göra kollektivtrafiken attraktiv och "pop".
För att detta eventuellt skulle slå igenom skulle det krävas att en hel massa med kändisar skulle föregå med gott exempel, just nu gör ju största delen av dom tvärom.

Massmedia och nöjesindustrin skulle också behöva ta mera ståndpunkt för hållbar förbrukning. T.ex ett inredningsprogram som istället för att slänga ut och bära in nytt skulle ta vara på det som finns; piffa upp med lite färg, textilier, lite pynt och blommor.
Och varför kunde inte alla personer i tv-serierna ha en ekologisk inställning, så värst verklighetsbaserade är dom ju inte nu heller.

Nej, jag menar inte bara här i vårt lilla land utan överallt och fram för allt i USA. Där har nöjesindustrin ett ofattbart stort inflytande på hur massorna tänker och tycker.

Vår president föregick ju med gått exempel då hon bara lät sy om sin balklänning.
Att lära sig kombinera på olika sätt gör också att man med mycket små medel kan få en varierande garderob och inte behöver förnya alltför ofta. Det finns också företag inom textilbranchen som gör kläder som är lätta att kombinera på olika sätt och som håller stilen i flera år.

Småföretagare- dagens slav?

Jag, och åtminstone några andra småföretagare jag känner, är bundna till vårt arbete 6/12, alltså 6 (ibland 7) dagar i veckan 12 månader i året. Vår yttrandefrihet begränsar sig till det som våra kunder vill höra. Detta gäller också sådana "vänner" som vi känt långt före vi blev företagare. Helt naturligt skiljer sig våra avsikter i vissa saker från löntagarnas åsikter. Att någon tagit anstöt får man en aning om då man  i något skede konstatera att personen ifråga inte kommit in på länge och definitivt blir det då personen kommer rakt emot och inte ens hälsar, alternativt hälsar och snabbt tittar åt annat håll. För så illa kan det ju inte vara att det bara ligger elakt skvaller bakom en sådan förändring i attityd?

Att vi skulle vara sjuka eller ha andra problem som gör att vi inte kan betjäna kunder är helt oacceptabelt - tanken är kanske att då skulle man kunna ha någon anställd men, gissa hur många som ställer upp för bara några timmar nu och då, och dom som gör det, vill säkert ha en "skälig" ersättning per timme som vanligtvis är långt över vad vi själva kan förvänta oss. Dessutom händer det ganska ofta att inhopparen inte kan betjäna kunden på önskvärt sätt och så har vi igen en missnöjd kund!

Sen har vi staten och försäkringsbolag som skall ha sina pengar och är ganska ointresserade av om penningflödet varit trögt för; har det kommit in pengar så betala eller om det kommit för litet; försvinn!
Åtminstone får man den känslan då man försöker förhandla om för stora förskottskatter. När inkomsterna minskar och skattemasen automatiskt räknar med att omsättningen skall öka kan man råka i en skituation där över 50% av inkomsterna skall gå till skatt. Då gäller det att betala, annars går det ganska fort till utmätningsmannen och kostnaderna stiger radikalt. Snabbt kommer man in i en ond cirkel där alla betalningar släpar efter och man betalar dyra räntor och indrivningsavgifter.Snart kan man finna sig i en situation där det som blir över inte ens överstiger minimi arbetslösersättning.
Men det är ju bra att byråkraterna har arbete och att diskutera fram förnuftiga lösningar med dem hör tydligen inte till deras uppgifter.

Min insikt i småföretagandet är från servicebranchen, både egna och andras. Jag antar att det inte är så mycket lättare, för f.d. anställda på storföretag som blir underleverantörer till sina f.d. arbetsgivare, om det visar sig att huvudmannens behov förändras eller dom kan få tjänsterna billigare på annat håll, har det så mycket lättare.

Visst kan det vara avundsvärt att vara sin egen chef, men nog saknar man många gånger tiden då veckosluten var lediga, om dom inte var det så hade man rätt till ekonomisk ersättning för arbetet man gjorde, men framför allt, 5 veckor semester!

Skvallerkärring

Jag har funderat på det här med att bli en riktig skvallerkärring. Jag får höra en massa intressanta saker om folk som jag inte har en aning om vem dom är, inte heller vet jag vem deras syster eller bror eller vem dom är gifta med, för att inte tala om vem dom har tidigare varit ihop med eller vem deras föredetta nu är gift med!

Alltså så borde jag börja med att lära mej en massa namn och släktförhållanden, och förhoppningsvis, kunna förknippa dessa namn med rätt ansikte. Det här har jag förstått att inte är så absolut viktigt, för storyn lider ju inte av, att det kanske var en syssling eller pyssling till den man skvallrar om, som gjort dessa hemska saker. Att det sen är fel persons rykte som man svärtar ner med saker som egentligen är helt irrelevanta eller som hänt för 30 - 40 år sedan är ju en bagatell....?