Tankar om politik

Har funderat på det här med kommunsammanslangingar och kan inte förstå var demokratin, i att några få bestämmer vad dom flesta är emot, ligger. Visst vi har själva valt in dem i regeringen men jag misstänker att om alla som nu sitter i regeringen ärligt gått ut med sin inställning gällande kommunsammanslagningen så hade nog regeringen sett annorlunda ut idag. Åtminstone vet jag med mig själv att jag röstat annorlunda. Vår lilla stad har redan länge varit utsatt för att servicen flyttas bort. I början blev vi lovade ersättande verksamhet för den som drogs bort men eftersom det nu är bestämt på högre ort att vi inte skall få förbli självständiga så behöver dom ju inte anstränga sig. Staten slösar med våra skattepengar för att ”belöna” dom kommuner som frivilligt gått med på fusion.

 Tvångsfusion - låter absolut inte demokratiskt.

Visst har vi insett, för länge sedan, att vi måste samarbeta med våra grannar men för det behöver vi väl inte ge upp vår bestämmanderätt?

Med den usla kommunikation vi har så har det blivit betydligt dyrare för oss att ta oss till olika ämbetsverk om man inte är beredd att sätta så gott som hela dagen på att urätta ett ärende som egentligen tar 10 – 20 minuter. Eftersom vi skall dra ner på utsläppen så är ju det här dessutom ett steg i fel riktning.

Erfarenheterna av dylika storkommuner har inte varit så lyckade ute i stora världen och redan för några år sedan läste jag att både England och Sverige funderade på att splittra dom storkommuner som för några år sedan genomdrivits där. Inte heller här har jag hört några positiva kommentarer från invånarna i de mindre kommuner som blivit delar av en större kommun. Det är ju klart att den största kommunen har dom flesta representanter och för att säkerställa omval så drar dom naturligtvis hemåt.

Folkvalda, javisst, men nog tycker man att dom kunde lyssna till folket och inte bli så maktfullkomliga att dom med våld skall driva igenom sina egna viljor.