Homofobi

Som yngre led jag av homofobi trots att jag kände några personer som var homo eller lesbo och tyckte att dom var mycket trevliga.

Naturligtvis grundade sig mycket av mina fördomar i vad andra i min omgivning ansåg och berättat, dessutom var ju också det man läste vanligtvis mer eller mindre negativt. Men, det som gjorde att fobin höll så länge som den gjorde, trots att jag lärde känna ännu flera trevliga homosexuella, trots att jag i min livsåskådning ansåg att alla borde ha rätt att få vara sig själv, satt nog i huvudet på mej själv. Åven om jag sa mig att det inte angår mig vad andra gör visste jag att djupt inom mig fanns det en misstro. T.o.m. min stora idol Eva Dahlgren visade sig vara lesbo och på något sätt hade jag lättare att acceptera lesbon, kanske på grund av att jag är kvinna?

Så varför var det så svårt för mej att acceptera alla dessa trevliga människors sexuella läggning? Det störde mig och inte blev det bättre av att det trängde in i vardagsrummet i var och varannan tv-serie och film, snarare tvärtom. I och med att jag slutade se på tv och ägna mig mera åt läsning och självransakning kom jag också småningom underfund med var felet låg. Först insåg jag att orsaken till att jag hade lättare att acceptera lesbon var därför att jag hade lättare att förstå att en kvinna bättre känner kvinnans kropp och därför kan ha lättare att tillfreställa en annan kvinna medan jag hade svårt att tänka mig två män i intima situationer. Men vad har jag för orsak att tränga mig in i andra människors sovrum? Om jag börjar bedömma alla människor efter vad dom har för sig i sängkammaren så måste jag ju i ärlighetens namn erkänna att jag ju inte har en aning om vad heretosexuella eventuellt kan ha för konstigheter för sig. Däremot vet jag att också heterosexuella utnyttjar barn och gör våldtäkter. Så vad är det då som skulle göra dem bättre, mera lämpade som föräldrar?

Massor med barn far illa och blir misshandlade av heterosexuella föräldrar så det kan ju inte bero på den sexuella läggningen huruvida man är lämpad som förälder. När jag kommit så här långt i mina funderingar kunde jag äntligen känna mig helt fri från min fobi.