Att bli ickerökare

Redan några månader före jag blev gravid första gången slutade jag röka. Det var på 70-talet och informationen om rökningens skadliga inverkan hade börjat ta fart. Hur tokigt det än låter så var det i slutet av graviditeten som jag började röka på nytt. Jag hade högt blodtryck och samlade vätska och det mesta ätbara blev förbjudet och då var tobaken en tröst. Om man informerade om rökningens skadliga inverkan på fostret då redan, vet jag inte men jag hade ju uppgett att jag inte röker så det kan ju vara en orsak att jag inte fick den informationen.

Dock födde jag en fullt frisk flicka och det enda som skiljer henne från mina andra är att hon var ganska stor vid födseln medan dom andra två var ganska små trots att jag slutade röka genast jag fick reda på att jag var gravid – eller tog en paus.

Eftersom jag helt tydligt inte slutat första gången jag tänkt mig det så har jag genom åren tagit ”pauser”, allt från någon månad till några år.

Storrökare har jag aldrig varit och helst har jag rökt långsamt och njutningsfullt, vilket ju inte alltid stämmer då det ofta i grupp blir lite mera av sällskapsrökas än för att man verkligen känner för en cigarett. Grupprökandet har ju genom åren försvårats av att ställen där man får röka har begränsats och därför blev det alltmera en återgång till njutningrökandet. Tills ”staten” satte stopp för det också. Lagen om att cigaretterna skall slockna av sig själv gjorde att man var tvungen att hela tiden blossa för att hålla cigaretten vid liv.

Jag lärde mej röka på det viset även om det inte kändes det bra, njutningen var borta, men av rent trots vägrade jag ge upp rökandet.

Nu har jag kommit till en vändpunkt i mitt liv och rökandet  passat inte in med min nya livåskådning och därför har beslutet att göra mig av med beroendet mognat i sakta mak.

Tankens makt är stark! Från tanken övergår vi till ord och därifrån till handling.

Alltså börjde jag med att bestämma när verkligheten ”Jag är inte nikotinist” skulle förverkligas och började vänja mig vid tanken. Någon vecka före det tänkta datumet började jag berätta åt omgivningen om mina planer, tanken blev till ord, både muntligt och skriftligt. Samtidigt minskde mitt rökas, utan ansträngning, från ca 5 cigaretter/dag till 2-3/dag. Dagen före handlingen skulle förverkligas rökte jag min sista cigarett.

Jag hade tänkt att det att min man röker skulle göra det svårt men faktum är att endast några gånger har jag nästan glömt att jag inte är nikotinist men ännu oftare kommer jag inte ens ihåg att jag varit det. Två gånger har jag kännt ett visst suuug men genast påmint mig själv ”jag är rökfri”

Det är nu några timmar fått till 11 dygn sedan jag blev icker rökare. Jag trivs med det men kan inte säga om det på något vis skulle ha ändrat mitt liv annat än att JAG ÄR ännu mera fantastisk.

Hör DU musiken

Hur värdera ett arbete.

När man utför ett arbete faller man lätt för frestelsen att värdera sitt arbete i hur mycket betalt man får.

Om man istället tänker sig vad man åstakommer med arbetet kan det kännas mycket lättare att utföra.

Jag har förutom min butik (av orsaker jag inte går in på här) ett annat arbete. Jag delar morgontidningar. Stiger upp mitt i natten, hämtar tidningarna från samlingsplatsen och för dem till kunderna, i ur och skur men också underbara nätter med fantastiska soluppgångar eller med nyfallen snö under en gnistrande stjärnhimmel. Sista länken i kedjan.

Arbetet är inte särskilt välbetalt men jag får ju motion samtidigt. Dessutom har jag då jag pratat med vänner kommit underfund med att jag skapar en del av deras morgonnjutning. Kunderna ser fram emot att sätta sig vid kaffebordet och läsa sin tidning. Om jag av någon anledning missar en kund eller blir försenad, kanske hens morgon blir förstörd.

Nu kanske ni tror att jag är mycket förtjust i mitt arbete men måste göra er besvikna, jag gör det för att det för att jag behöver pengarna. Men för att det skall kännas lättare för mig själv att utföra det försöker jag se dom positiva sidorna i arbetet och värdera det utifrån det. Att inte fundera över om ägarna av tidingarna och ditrubutionskedjan skor sig och bor flottare, kör med fina bilar eller annat som eventuellt skulle kunna vara trevligt att ha, jag klarar mig ju nog med mindre.
Vad helst du gör, gör det helhjärtat.

Många kunder har postlådor eller inkast som försvårar delarnas arbete men försöker att inte tänka allt för illa om dem det gör ju att man uppskattar desto mera dem som har gjort det lätt för oss delare. Kanske kunderna inte förstår att det i bäckmörknet inte är så lätt att hitta lådan eller att då man måste lyfta många tunga lock under en runda kan man få sjukt i handleden.

I natt var det lite extra besvärlligt p.g.a snöfall tidigare under natten och några kunder väntade på sina tidningar, kokade kaffe eller skottade snö och vet ni vad, det känns bra då jag med ett leende räcker fram tidingen och säger ”Godmorgon, här är er tidning varsågod” och får ett leende "tack" till svar. Det höjer värdet på mitt arbete.

Vad du än gör, gör det helhjärtat.

NEJ!

Alla småbarn går igenom en NEJ-period. När småbarnsmammor berättar om sina telingars nya ord, vanligtvis bland de första, småler vi medlidsamt och tröstar med att det går snart över.

Senare i livet kan det ändå vara bra att använda ordet igen. Jag har alltid haft svårt för att säga nej när någon bett mig om en tjänst eller att ställa upp.

Nu har jag äntligen börjat säga ifrån och kan ni tänka er, det har visat sig att det reder upp sig utan min insats! Jag har inte kommit in i en nej-period igen men då jag känner att det kräver mera av mig än vad jag egentligen skulle orka med så kan jag änligen unna mej att säga – nej, det passar inte.

Fortfarande har jag ibland lite svårt att neka till att ställa upp men efterhand som jag märker hur mycket bättre jag själv mår så går det lättare. Definitivt något jag kan rekommendera åt andra som brukar tänja ut sig så det känns som om bristningsgränsen är nära.

Dessutom, dom gånger jag säger ja så känns det så mycket bättre.