Konstupplevelser från Gotlandresan

Nu har det gått tre veckor sedan jag avslutade min resa till Gotland. Lovade ju lite mera bilder men tänker börja med konsten.

Först utställningen som jag nästan hade gått förbi (se inlägg Gotlandresan dag 1) "Everything You Can Imagine is Real" med Bea Szenfelds vita kollektion i papper som fashinerade. I bakgrunden ser man bilder av Karolina Henke, Carl Thorberg och Stina Wirsén som är skapade för Kungliga Operan.

(Klicka på bilderna om du vill se större skala)

Här i bakgrunden ser man lite av det som gjorde det stösta intrycket "Svansjön" Att sitta där och se dunen sakta dala och lyssna på musiken var mycket avkopplande. Synd att något hipp-hopp-pip från något angränsande rum störde. Eller kanske var det tur? Så mäktig var upplevelsen mitt i det hetsiska Stockholm att jag kanske hade missat bussen om det inte till sist blivit för irriterande.

Den andra ”hittade” jag då jag cyklade förbi på vägen tillbaka från Jungfrurauken. När man cyklar ser man så mycket mera och redan på vägen dit hade jag sett en glimt av något som verkade intressant och nu när jag nästan passerat var det något som fångade min blick och jag svängde in på gården. Tyvärr var det stängt och dom enda levande varelserna jag såg var en skock hönor. 

Om någon känner till konstnären
tar jag tacksamt emot information

Dom gillade inte att bli fotograferade, så fort jag vände kameran mot dem så flög dom ner från konstverken och vände stjärfjädrarna åt mej. På dörren till en verkstad fanns en lapp där man upplystes om det skulle vara öppet tisdag till torsdag om jag kommer rätt ihåg. Jag vandrade omkring och njöt av ögonfröjden tog en bit av min proteinbar och några klunkar vatten innan jag fortsatte.

 Den största konstnären, naturen själv, har också en permanent utställning på Gotland. 

I Lummelundagrottan växer konst-
verken fram med några mm/år men
 "dör" om en människa rör i dem

Det här lejonet som vaktar infarten till Lickershamn
vet jag inte om har något namn eller om det ens är en
sevärdhet, jag var ändå imponerad

Varför kallas hon Junfrurauken när vem som helst kan se
att hon har en hel drös utav ungar?

Damen här nedan ropade till mej då jag försökte susa förbi. Jag tror inte att hon heller är någon sevärdhet men hon bad mej berätta hennes historia så det måste jag väl ge mej tid under vintern

Så här i efterhand kan jag ju bara konstatera att vilken tur att jag rört mej till fots eller cyklat annars hade jag ju missat upplevelser som nu känns som mycket viktiga.