Ännu en jul

Gubben sitter vid fönstret och väntar, såsom han brukar göra nuförtiden efter att han kryssat över dagens datum i kalender. Julmånaden, december pryds av en vacker bild utav hemstadens kyrka och vattentorn, datumet som han kryssat över idag är den 22:a.

Han suckar djupt och ser mot porten snett mitt emot, där som granngumman bor, eller bodde tidigare. Nuförtiden ligger hon på långvården. Generat hade han fört upp en blomma åt henne på hennes 87-års dag, men han hade inte behövt, varken vara generad eller föra någon blomma. Kroppen låg nog där, men hennes blick var riktad mot en värld han inte kunde se. Inte heller reagerade hon då han kom, eller då han tackade för inget och gick ut bara någon minut senare.

Ännu en djud suck undslipper honom då han tänker på tidigare år då dom tillsammans väntat på postbilen, ja eller på den cyklande posteljonen så som det var förr. Riktigt förr, då när dom båda just blivit lämnade ensamma hade traditionen börjat, lite småprat och små pikar, lite till mans. Hon hade varit slängd i käften, gumman. Triumfierande hade dom räknat sina julkort, vem som fått mest. För det mesta var det hon som vann. Hon hade ju varit med i föreningar och hade dessutom flera barn än han hade. Nå, nog hade han ju också haft sina veterankompisar och dessutom flera barnbarn så kampen hande blivit hård även om högarna minskat med åren.

Postbilen har varit sen den senaste veckan och han vill inte stå där ute i snålblåsten allena. Han sneglar mot köksklockan och konstaterar att nu måste den snart komma. Sakta börjar han dra på sig stövlar, ulster och yllemössa men just när han skall börja knäppa knapparna hör han det välbekanta ljudet av en bil som rör sig lite knyckigt, liksom från låda till låda, då blir det fart på gubben och han rusar ut utan att knäppa kappan. Han hinner just till sin lådrad då bilen kör fram. Lugnt plockar posteljonen posten i knippen och pillar in den genom luckorna, när hon kommer till hans låda blickar hon upp med glittrande ögon och hälsar. Han hälsar tillbaka och tackar då hon räcker honom en bunt med reklam ”och två julkort idag också” sägar hon. ”Jag får önska en riktigt God Jul jag också för nu går jag på julledighet.”
” God och god” muttrar han ”men ja tack detsamma.”
”Var och en gör julen till vad hen vill” säger hon, medan hon pillar in några räkningar i den sista lådan.

Stilla blir han stående och ser efter bilen då den svänger in vid nästa lådrad. Långsamt återvänder han in medan hennes ord klingar i hans öron. Så god som man gör den. I många år har han varit nöjd med att sitta och titta på tv, ätit lite av julmaten som han köpt färdig för att avsluta kvällen över en kopp kaffe med knorr hos gumman då hon återvänt hem från julfirandet med något utav barnen. Hon hade alla sina 5 barn i staden medan hans båda stannat kvar på studieorterna. Dottern, som återvänt till hemstaden för några år sedan, hade nog försökt locka honom att fira julen med dem men han hade hållit fast vid sitt.

- Tänk om, men nej, inte kanske ändå, han har ju tackat nej redan tidigare. Men, om kanske ändå?

Det har redan hunnit bli mörkt då han lyfter luren på sin gamla telefon och slår nummret till dottern.
”Hejsan papsen” svarar hon.

Han har lite svårt med det där att hon vet vem som ringer utan att han hinner presentera sig.

”Ähm, det är jag” säger han.

”Visst, jag vet”

”Ja, hur har ni det?”

”Lite småfixas kvar men nog börjar det bli klart. Vi kommer in en sväng och säger hej på julafton. Om du inte ändrat dej?”

En sten faller från gubbens bröst och med darrande stämma svarar han

”Vet du, gullungen min, det har jag! Jag vill gärna komma och fira jul med er, om det passar ”