Tredje veckan som kandidat - tiden bara rusar iväg.

Det börjar kännsa lite bakvänt det här. Jag har i många år bloggat, tagit aktivt ställning då det gäller olika saker i närsamhället men också globalt. Jag har blivit intervjuad både i radio och olika tidningar. Jag har delat både bilder och små berskrivningar av vad jag upplevt på hemstadens sida. Som t.ex:

En skön promenad i vintermörknet, 

med ett dis som en kupol, 

stadens ljus speglas i taket av moln, 

glänsade asfalt, småsten som glimtar likt fjärran stjärnor, 

steg som ljuder i tystnaden, 

vinterljus svävar i fönster och buskar, 

vågorna sjunger sin eviga sång, 

lättar sinnet och förtränger trivialiteter. 

 

Jag har påpekat olägenheter och tagit del i diskussioner. Det här har varit helt vanlig vardag för mej. Människor har stannat mej på gatan och tyckt att det är bra att jag säger till och tyckt att jag borde ge mej in i politiken till vilket jag ställt mej mycket tveksam.

Nu har jag ändå gjort det och plötsligt blir det som jag tidigare gjort, utan en på något val, politisering! Eller är det? Före jag nu skriver något måste jag tänka efter, varför skriver jag det här? Skulle jag göra det om jag inte var uppställd som kandidat? Svaret är nog ja och snarare är det kanske tvärtom så att jag lite skyggar för att inte vara för påträngande. För det vill jag ju inte vara. Men det borde jag vara! Och jag har alltid inför valen pratat för att man ska använda sin rösträtt, till och med fast man röstar blankt.

Under veckan som gick var det både informatonsträff på stadshuset, valkampanj både på torget och utanför K-hallen. Jag hade glömt att ta med mej kex som jag tänkt bjuda på då det rimmar på sex, som är mitt nummer. Nu blev det något annat som muntra herremän rimmade åt mej. 

På söndagen hade Junior-handelskammaren dessutom ordnat ett diskussionstillfälle där det var meningen att en del av kandidaterna skulle få argumentera och att också publiken skulle få ställa frågor. Tyvärr var både arrangörer och deltagare lite ovana och då det dessutom var svårt att höra vad som sades lämnade ungefär hälften av den fåtaliga publiken tillställningen vid pausen. Tanken var god så vi ska hoppas att det i framtiden går smidigare och att också flera hangöbor ställer upp som publik  då det ordnas sådana här tillfällen.

Till sist svaret på frågan som både jag och min man fått från många håll. Lite olika formulerat men i stort sätt går det ut på att många är förvånade över att vi ställer upp för olika parti och man undrar hur vi klarar av det hemma.

Det går riktigt bra. Bara för att man är gifta så äger man ju inte varandra. Man har rätt till egna tankar och eget liv och respekterar varandra. Vi har många intressanta diskussioner ännu efter snart 17 år tillsammans! I mångt och mycket är vi av ganska samma åsikt även om sätten att komma till samma resultat varierar lite och tyngdpunkten för vad vi mest värnar om ligger på lite olika håll. Men det viktigaste av allt, båda älskar vi vår hemstad och är måna om att dess invånare ska ha det bra.