Ge mej inte rosor för att jag är kvinna

Bild - Monica Ferm

Dagen då jag känner djup tacksamhet mot så många kvinnor som vägrat finna sig i rollen som kvinnlig är här igen. Dom har öppnat dörrar som kvinnor för bara några sekel sedan inte kunde drömma om. ”Man föds inte som kvinna man blir det” har varit ett uttryck som många använt i kampen för jämställdhet. Jag undrar om citatet är rätt för jag skulle vilja skriva om det.
”Man föds till kvinna men blir kvinnlig”.

För visst är det skillnad mellan män och kvinnor. Ordet kvinnlig har starkt förknippats med vissa egenskaper såsom svag, underdånig, stillsam, tillbakadragen, hjälplös och sårbar men också huslig, moder, öm och empatisk. Det här är egenskaper som många generationer kvinnor uppfostrats till och som man försökt banka ur män som haft dem från födseln. En man skulle vara stark, uthållig, äventyrslysten och modig, något som inte var passade för kvinnor. Om man lägger till den snedvridna uppfattningen  att intellekt  och förmåga till logiskt tänkande skulle vara förbehållet män har vi goda grunder till ojämställdhet.

I verkligheten är det ju så att både kvinnor och män kan ha en blandning av dessa egenskaper. Även om våra fysiska egenskaper skiljer sig och ger oss en del olika förutsättningar i livet är våra karaktärsdrag och begåvning egenskaper som inte från födseln är bundna till kön. Ändå tror jag dom flesta av oss ibland njuter av att känna oss kvinnliga men då inte nödvändigtvis förknippat med ovannämnda "kvinnliga" egenskaper utan har mera med urkraften inom oss att göra.

På många håll i världen finns det fortfarande mycket att göra för att ge kvinnorna status som jämställd med mannen medan vi här i norden har kommit ganska nära målet. Ännu finns det samhällsgrupper också i vårt land som håller fast vid det gamla men i stort sett har vi det ganska bra förspänt. Alla lagliga hinder är undanröjda men ännu krävs det en del arbete för få alla män och också kvinnor att acceptera det. Att bryta mönstret i våldsbenägna familjer, det är något som tyvärr går i arv.

Jag har alltid varit emot kvotering och är det än. Vi är bättre än så och vi kan inte tvinga in kvinnor på uppgifter där deras bästa merit är att dom är kvinnor, inte det att dom är intresserade och har något att ge i den uppgiften. Här i norden börjar vi också småningom vara i den positionen att vi borde se till att kvoten fungera också åt andra hållet. Orsaken till att det är färre kvinnor som söker till poster där det krävs långa arbetsdagar och arbetsresor borta från familjen kan man ju också diskutera men jag vet att vi kan.

Hur som helst tycker jag det är onödigt att uppvakta mej med blommor eller smycken för att jag är född kvinna. Att få uppskattning för att jag är den jag är värmer däremot när som helst på året.