Kommunalvals kandidat
Jag som tänkt att jag skulle vara valfunktionär.
Egentligen hade jag ju inte tänkt fortsätta för det tycks vara svårt att få något uträttat. Första året gick mest ut på att lära sig mötesterminologi och tågordning.
Mina två första förslag till ändringar togs inte i beaktande för att jag inte började med att säga att det var förslag. Det måste man göra, för det mesta. Om man inte råkar ha någon som frågar om det är ett förslag. Nu kan jag mycket men inte allt. Tillräckligt för att klara mej bättre nästa period?
Mina partikamrater tycker jag är jobbig, jag frågar för mycket. Jag måste göra det på möten då vi inte haft andra tillfällen där jag kunnat göra det. Inte vill jag ju vara med och bestämma något som jag anser fel eller har för lite information om! En gång gjorde jag det då jag inte visste när man skulle säga att man har avvikande åsikt. Det tycker dom inte heller om, att man har avvikande åsikt. Det har jag haft två gången nu.
Ibland undrar jag om jag är i rätt parti? Det är inte alltid det uppskattas att man ärligt är sig själv. Jag är för jämlikhet och jämställdhet, på riktigt. Även om jag beundrar föregångarna till feministerna och vad feministerna fick till stånd ända fram till 70- 80-talet är jag inte feminist. Jag tycker dom missar grovt då det gäller pojkar och män.
Inte heller hör jag till kyrkan. Kyrkan gör och har gjort så mycket gott. Samtidigt som man gjort så mycket illa. Även om kyrkan här i Finland gör goda försök att förnya sig är den i mycket kvar i sina förljugna konservativa värderingar. När det gäller religion är jag närmast panteist. Vilket leder mej in på vad det innebär, för sist men inte minst, tror (eller vet) jag att vi ganska långt själva är ansvariga för våra liv och skapar genom våra dagliga val vår framtid och våra sjukdomar. Det är något man inte gärna vill höra och eller höra om eller kännas vid personer som inte vill låta vaccinera sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar