Kan vi säga stop och stiga av?.

Hjulet bara snurrar och vi står maktlösa och ser på? Denna eviga kretsgång som började med att man inporterade billiga varor? Att lönekraven i hemlandet blev för stora? Skatterna för det allmänna bästa blev för höga?

Varje gång vi bestämmer oss för att konsumera istället för att spara gör vi ett val. Följande val är om vi använder våra pengar till något som producerats i vårt hemland eller något annat land. Alternativen att köpa inhemskt blir bara färre eftersom produktionen av varor alltmera flyttas dit arbetskraften är billigare. Detta för att kunna hålla konkurenskraftiga priser eftersom största delen av befolkningen väljer det förmånligare alternativet och redan gjort det i flera decennier.

Så vems är felet? Den som gjort beslutet att, istället för att helt upphöra med verksamheten p.g.a dålig lönsamhet, flyttat produktionen utomlands, i båda fallen uppstår det i vilket fall som helst arbetslöshet. Eller är det kanske den som stått sig själv närmast och valt den förmånligare produkten för att ha mera pengar till annat? Eller var det från början den som började hämta de förmånligare alternativen hit? I dagens samhälle, då vem som helst kan beställa sina varor varifrån som helst, är den frågan irrelevant. Men hur var det med lönerna och skatterna som gjorde att den inhemska produktionen blev så dyrbar jämfört med varor som producerats av människor som, knappt får mat för dagen. under dåliga förhållanden och i ett land med så gått som obefintligt socialskydd? Så länge vi inte är beredda att genom våra val, som konsumenter, göra något åt saken så hjälper det föga hur mycket vi än kräver att det borde göras något åt deras förhållanden.

Naturligtvis borde alla människor ha rätt till ett drägligt liv men hur mycket innehåller ett drägligt liv? Mat för dagen och tak över huvud samt möjlighet till ledigt, då man verkligen är sjuk, det tror jag alla kan hålla med om. Men sedan? Tid att ta igen sig och samla krafter så man orkar igen? Hur mycket tid och hur skall den tillbringas? Dagens människor har en tendens att fylla ut sin fritid med så mycket aktiviteter, en del mera nyttiga än andra, att det inte är ovanligt att man kommer till arbetet tröttare än före ledigheten! Skall alla ha rätt till så stor ersättning för sitt arbete att alla har råd att resa utomlands, och föra kapital med sig, minst en gång i året? Bil? Båt? Hem-electronik?........?

Nå, när alla arbetande människor har allt så kostar det ungefär lika mycket att producera överallt? Kanske inte riktigt, det beror på var råmaterialet finns och kostnader för uppvärmning eller nerkylning samt naturligtvis skatterna. Skatterna som skall få vår statliga maskin att rulla samt ta hand om oss om vi blir sjuka, gamla eller utsatta för brott. På vilket sätt skall dom samlas in och borde dom vara lika överallt i världen så att vi kan vara säkra på att alla, som behöver det, tas om hand? Kunde man tänka sig att var och en betalar skatt via konsumtionen och dessutom har egna försäkringar som täcker en del av behoven? På så sätt bestämmer du ju själv hur mycket skatt du betalar och hur mycket skydd du anser dej behöva.

Måste man tvinga barn och ungdomar att gå i skola och lära sig saker dom inte bryr sig om att lära sig ändå. Skulle det inte vara fiffigare att under ca 5 år lära dem det viktigaste, skriva, räkna, röra på sig, göra mat, och ge dom en liten inblick i övriga ämnen (också språk) så dom kanke får intresse väckt, men utan destomera krav. Efter det skulle skolan vara frivillig och eventuellt t.o.m kosta. Där kunde man då välja mera teoretisk utbildning eller koncentrera sig på mera praktiska ämnen. För ingen skillnad hur homogena man försöker göra människorna så finns det dom som har mera fallenhet och intresse för att sticka och snickra och andra som är bättre lämpade till att skriva koder och rätta till hjärtan som krånglar.

I vilket fall som helst är det ingen skillnad, fastän vi idag skulle dela världens resurser jämnt mellan alla människor, så skulle vi ha fattiga och rika i nästa vecka. Det ligger i den mänskliga naturen att göra olika val.

Hur vi skall kunna säga stop och stiga av vet jag inte men något robot samhälle tror jag inte på. Då behöver vi slavar att tvinga utföra arbete (kontrollera robotarna) medan vi andra roar oss, varför skulle någon överhuvudtaget annars behöva arbeta? Kanske var och en borde börja från sig själv och sina dagliga val?