Jämställdhet - för alla.

* Lika lön för samma arbete

* Våld löser inga problem och hör inte heller hemma i ett parförhållande

* Ingen har rätt att äga eller utnyttja en annan

* Vi är alla lika värdefulla

Lika lön för samma arbete. Ingen skillnad om man är man, kvinna, invandrare eller rörelsehämmad. Så framt man utför samma arbete. Som rörmokare kanske det finns skeden vissa personer inte klarar av utan att få hjälp av någon med mera fysiska krafter men som lärare torde alla klara av att utföra samma arbete.

Som jämställda människor har ingen företräde till någon tjänst på grund av social ställning eller hudfärg. Sexsuell läggning eller religionstillhörighet ska heller inte ha något att göra med lämpligheten att göra. Vissa befattingar kräver vissa kunskaper och i vissa fall social kompetens och då är det dom kriterierna som ska gälla. Definitift ska könet inte få påverka valet. Då kanske vi också borde införa hudfärgs- och religionskvotering? Det här är orsaken till att jag är emot könskvotering. Om det bland 12 sökande finns 2 kvinnor är chansen att en kvinna blir vald ca 10%, förutsatt att alla uppfyller kraven. Här är utmaningen att få företagsledningen att inse att den mest kompetenta är bäst för företaget. Även om någon av företagets representanter kanske inte vill delta i bastubadandet kan hen mycket väl delta i ”myset” efteråt. Det kanske också skulle vara på tiden att sluta försöka supa affärspartern under bordet?

Den andra aspekten på löneproblemet är ju att kvinnodomierade arbeten ofta har en lägre lönenivå. Somliga påstår att dom inte skulle vara uppskattade eller att det gått i arv. Så här på rak arm kommer jag åtminstone att tänka på ett mansdominerat yrke som inte varit skärskilt lönande genom tiderna, nämnligen prästyrket, också det ett ämbete man ansetts ha ett kall för och därför har pengarna varit av mindre betydelse. Vi ska inte glömma bort mansdominerande yrken som polis- och räddningsväsendet där lönerna inte varit så betydnade mycket större trots både ansvar och skiftesarbete. Det som är gemensamt för alla yrken som räknats som kallelser är att dom betalas med medel som samlas in från medborgarna. Jag lämnar politiken om löner och varifrån pengarna ska tas till ett annat inlägg.

Ett annat stort problem är våld inom hemmet. En del undersökningar har visat att ”våld går i arv” och därför är det en stor utmaning att komma åt problemet. Till och med dom som blir utsatta för våld har ofta våldet med sig från barndomen. Dom flesta hem där våld utövas försöker bevara hemligheten och därför kan man inte begära hjälp. Visserligen är skolans uppgift att lära ut kunskaper men för att komma åt problemet tror jag att det är enda stället man kan komma åt det. Att störa undervisningen, mobba och skolka är ofta tecken på att allt inte är som det ska i ungdomens liv. Det kan naturligtvis bero på att undervisningen är för svår/lätt eller något annat som tynger det unga sinnet men någonstans är någonting fel i den ungas liv. Det är bra att det finns kurator och/eller hälsosystrar i dom flesta skolor men det skulle också vara viktigt att ta upp hur relationer borde fungera på ett mera allmänt plan. På så sätt påverkar vi framtiden i nutid gäller det att nå ut till dem som utsätts för våld och försöka få dem att söka hjälp och hjälpa dem som utför våldet. Feministerna har här gjort ett gott arbete då det finns jourer att kontakta dygnet runt. Man borde ändå komma ihåg att den som utövar våld i en familj inte alltid är mannen.

Det fysiska våldet är konkret och föregås ibland av psykist våld. Psyksiskt våld är mindre känt och den som blir utsatt kanske inte själv inser vad som händer. Kanske just på grund av att det är mindre känt skulle det vara extra viktigt att kännedomen om psykiskt våld lärs ut i skolorna. Förutom att lära sig skriva, räkna och en del andra färdigheter skulle det vara viktigt att barn lär sig inte bara att respektera varandra utan också vilka fällor som finns där ute i vuxenvärlden. Våld förekommer överallt i samhället, ingen grupp är förskonad.

Nu har jag behandlat dom två första rubrikerna. Ingen har rätt att äga eller uttnyttja en annan. Det här låter så självklart men ändå förekommer det, vanligtvis i parförhålladen men också inom familjer och inom ”vänskapskretar”. I ett parförhållande bör parterna ha rätt till egen tid, med vänner eller allena, och man bör kunna vara av olika åsikt utan att kräva att någondera partern alltid ska vara den som ändrar åsikt eller ger med sig. Komma överens om att man tänker olika utan att vare känna sig kränkt eller misslynt.
Utnyttjad i ett parförhållande blir den som alltid utför alla sysslor, om man delar någorludna jämt på dem så blir ju livet så mycket roligre för alla. Det finns också dom som tack vare, eller på grund av, sitt parförhållande blir utnyttjad av släktingar därför att hen inte vågar säga till av rädsla att inte bli accepterad. Det här är något som ibland sker med oförstånd men det förekommer också medvetet utnyttjande då man anser att partnern i förhållandet mindre värd. Vidare kan ägandet och utnyttjande ske på en kriminell plan och att komma åt det kräver samarbete från många håll men framför allt gäller också här att få inställningen till medmänniskor ändrad.

Till sist kommer vi till det som borde vara det enklaste, vi är alla lika värdefulla. Tack vare filosofen Aristoteles uttalande, om kvinnors och unga mäns oförmåga till förnuftigt tänkande, har tanken om ojämlikhet accepteras och införlivats i olika religioner. Senare filosofer har utvecklat tanken att också gälla människor med annan hudfärg eller andra kulturer.

Jag är inte feminist jag är equalist, om du också är det, klicka här så gör vi det tillsammans.

Som avslutning har jag en fråga. Hur kan kvinnor som kräver att männen ska särbehandla dem för att dom är kvinnor förvänta sig att i andra situationer bli behandlade som jämlikar?

Tiden, är något som människan uppfunnit. För att kunna planera framåt men också för att få ett begrepp om det förflutna. 

Djuren föds, lär sig det viktigaste om föda av föräldrarna och därefter lämnas dom i många fall att klara sig själva. Naturen ger signaler när det är dags att flytta på sig eller dags för att söka partner och para sig. Instinktivt vet den nya generationen hur och var dom ska bygga bo och föda upp följande generation. Vi människor har tappat förmågan att lyssna till naturen.

Nå det där var ju inte alls vad jag skulle skriva om, bara tankar som dyker upp i huvudet då jag börjar fundera på begreppet tid. Och varför funderar jag på det? Jo för samtidigt som det visar sig att något som hänt "för en tid" eller "något år" sen, egentligen utspelade sig för 5, 7 eller till och med 10 år sen så känns det som om annat har varat mycket längre än vad som är rimligt då jag försöker sätta in det i tidsperspektivet.

Igår hade jag den mest fantastiska upplevelsen någonsin medan jag mediterade. Det som gjorde den extra fantastisk var att det varade så länge att jag till och med kan beskriva känslan. Det gör jag i slutet men håller mej till tidperspektivet en stund ännu.

Därav uppstod frågan när började jag aktivt meditera, yoga först och meditation sedan? Nu känns det som om det var oändligt länge sen jag inte gjorde det. Faktum är ändå att jag började ändra kostvanor och livsstil för kanske fem år sen. I början långsamt men efterhand som jag märkte effekten blev jag ivrigare. Vågterapi, som jag kallar det, men man kan också kalla det meditation, har jag ägnat mej åt av och till genom åren. Morgongymnastik, förvillande lik yoga, börjagde jag också ägna mej alltmer regelbundet åt och det var efter ett sådant pass som jag fick visionen. (Vad det innebär går jag inte in på här, är någon intresserad kan hen kontakta mej) Någon gång ganska snart efter det började jag ägna mej åt yoga/meditation regelbundet, ibland med mera lyckat resutalt än för det mesta. (Visionerna kom ändå vanligtvis vid andra tillfällen) Jag blev icke rökare, min egen term, för drygt två år sedan. Det har jag skrivit blogginlägg om, i annat fall hade jag nog trott det var längre sen för emellanåt glömmer jag bort att jag varit rökare. I vilket fall som helst så har jag alltså en minnesstolpe i den händelsen. Jag vet att det tog ganska lång tid innan jag gav efter för känslan av att rökningen inte passade in i min livsstil för övrigt tills jag fick en puff i rätt riktning av mitt barnbarn. Ett år? Plus tiden som det tog för min kropp att göra sig av med ovanan.

När jag kommit så här långt inser jag att egentligen är det ju inte så viktigt när. Det viktiga är att jag har kunnat släppa taget om det förflutna, är tacksam över nuet och ser också på framtiden med tillförsikt och tacksamhet. Vägen hit var att lära sig vara tacksam för det som varit och älska det som är. Många tycker att älska är ett för starkt ord och anser att "acceptera" borde räcka. Varför? Acceptera betyder att man håller kvar något negativt och gör man det så kan man inte vara fri. Och det är den inre friheten som är det viktiga för den kan ingen ta ifrån dej. Även om världen runt omkring försöker binda dej med en massa krav och försöker forma dej enligt vissa normer, har du den inre friheten behöver du inget annat.



Ingenstans - överallt
Jag är ingenstans och omgiven av allt. Inget har någon form och ändå finns alla former där. Färgerna är sköna att betrakta men allt är genomskinligt. Ljuset är milt och mörknet är varmt. Jag är ensam tillsammans med alla. Det är nuet som är för evigt.

Är långfredag längre än andra dagar?

Bilden har inget med texten att göra, förutom att det är dimma.
Det är taget i min hemstad men inget av husen på bilden fanns när jag var barn.

Under min uppväxttid var långfredagen årets längsta dag. Naturen visste också att visa upp sin sämsta sida alltså var det vanligtvis regn eller snöstorm eller åtminstone dimma.

På långfredag fick man inte gå ut och leka. Innomhuslekarna skulle vara tystlåtna och varken skratt eller tjut var tillåtna. Inte heller fick man se på tv, när vi väl fått en sådan.

Glädjen var desto större när man på lördag fick klä ut sig till påskkärring och traska runtom i kvarteren och önska glad påsk till grannarna. Ibland hade regnvädret glömt att dra vidare men det märkte man knappast då kaffekannorna fylldes med godis.

Jag hade väl hunnit bli 13, 14 år innan jag till min stora förvåning upplevde en långfredag i strålande solsken. Inte ens min mamma orkade försöka hålla oss barn tysta inne och därmed bröts den traditionen och mina småsyskon 4, 6 och 8 år yngre slapp för all framtid lida sig igenom tysta långa långfredagar.

För en tonåring som redan börjat betvivla den religion som lärdes ut i hemmet, skolan och söndagsskolan blev det en bekräftelse att den lärdomen kanske inte var så sann som man ville påskina.

Tvivlets frö började gro men det tog många år innan jag kom till den insikt jag har idag.

Naturligtvis var inte långfredagen längre mätt i timmar, men för ett barn kändes det som om kvällen aldrig ville komma.

Önskar er alla en riktigt fin helg!

Kommunalvalet - hur gick det

Där ligger dom nu i lådan som minnen av en
intressant upplevelse i mitt liv

Det gick bra för partiet SFP både i Hangö och resten av landet. Många nya blev invalda och många trotjänare föll ut, vilket ju är en förutsättning för att vi ska få förändringar till stånd. Vi hade gjort en bra kampanj som det heter. Hangös stora vinnare, Tobba, deltog inte i valvakan så riktigt sprudande blev det inte men vi hurrade och skålade i skumppa. SFP i Hangö är ett hjärtligt gäng som stöder varandra, ett stort tack till alla som gjorde kampanjen till en glad och inspirerande upplevelse.

Jag hade också gjort en bra kampanj, med min begränsade budget, men tyvärr räckte det inte till en plats i kommunalfulmäktige. Men för att inte vara ungdom, av kvinnligt kön och första gången med så gick det bättre än många trott. 18 röster + min egen. 

Är det politiskt korrekt att säga att man är liiite besviken över att man inte lyckas nå ända fram? Det verkar inte så när partiledare, som har minustecken framför jämförelsetalet, står och förklarar att egentligen så gick valet relativt bra. Det är ju inte bara för min egen del. Både mina väjare och jag hade gärna sett att jag fått en position där det varit möjligt att göra motioner. Men, jag vet ju att en del av dom som blev invalda också har en del riktigt bra visioner, så nog blir det väl bra.

Nu får jag hoppas att jag blir tilldelad en intressant nämndeplats där jag kan visa att jag är värd förtroendet som mina väljare visat mej.

En sak till, det står ju faktist "Ersättare" efter mitt namn så även om jag är på nionde plats kan det ju hända att jag någon gång får delta i något fullmäktigemöte.

Två dagar kvar till valet

Här är en del utav gänget som samlas på torget. Somliga
kommer bara av och an en stund medan åtminstone vi
nya försöker hålla ut några timmar.OBS! kexburken med
nummer 6

Som deltidsarbetslös, utan att blivit godkänd för några bidrag, har man en ganska snäv valbudget. Ca 25 euro har jag satsat på att få utprintat 200 direktreklamer och lite kex (för att väljarna skall minnas nummer 6) att bjuda på när vi varit på torget och utanför K-hallen. I övrigt har jag fått förlita mej på sociala medier närmast face-book. Jag främst tagit del i några diskussioner i grupper som berör hemstaden Hangö. Även om kommentarerna snabbt försvinner i flödet får man hoppas att alltid några lägger märke till sakliga argument.

Vi har också från partiets sida blivit uppmanade att göra insändare till tidningar. Av någon anledning har det kännts lite främmande men jag har ändå lyckat plita ihop hela två stycken till den lokala tidningen. Eftersom man fritt ska välja vad man skriver om har det kanske varit det svåraste. Det näst svåraste har varit att försöka få sagt vad man vill med bara 1000 tecken.

Den första, publicerad 23.3 hade i tidningen förkortats lite då jag inte visste om 1000 teckens regeln. Måste medge att det känns lite spännande att se sina skriverier i tryck.

Tid att se framåt!

Inför det kommande valet har det diskuterats mycket om byggnaderna på Fabriksudden och den rumba som föregått byggandet. Området framför det som är kvar av Drottningbergen står och gapar tomt och är också ett omtyckt samtalsämne. Det här är fakta som dom nyinvalda har framför sig. Det som nu är viktigt är att tänka konstruktivt och få ut så mycket som möjligt av situationen.... och ta lärdom.
Visst vill vi att staden ska utvecklas men vi vill ändå ha kvar så mycket som möjligt av den miljö som gör Hangö till den unika stad den är. Framtidsvisionerna är många då man tänker på vilka möjligheter både ”Drottningslätten” men i allsynnerhet Koverhar kan föra med sig. Vi har alla förutsättningar att lyckas i framtiden, att utveckla staden samtidigt som vi bevarad karaktären. Om vi dessutom alla hjälps åt och försöker behålla den service som finns i staden, kan vi ha något mycket unikt att erbjuda både våra barnbarn och turister i framtiden. Alla är viktiga och allting är möjligt om man slutar se tillbaka och vänder blickarna framåt. Nya friska tag och inom 5 – 10 år hoppas jag att Hangö är Finlands positivaste stad.

Det andra publicerades igår 6.4
Det är nu du kan påverka 

Så här inför val har det varit vanligt att ge vallöften. Det kan vara vanskligt då man inte är ensam om att bestämma. Det lyckas inte ens för USA:s president att hålla sina löften om han inte får en majoritet av kongressen bakom sig.

Vad vill hangöborna? En inhägnad strand där hundarna kan få simma och springa fritt året runt? Bättre tåg/bussförbindelser? Övergångstunnel som sammanbinder södra och norra delen av staden och bildar ett enhetligt centrum? Mera skolningsmöjligheter för ungdomar, på båda språken? Äventyrs centrum inomhus? Listan kan bli lång men framförallt bör vi få mera arbetsplatser och mera skattebetalare till staden. Det är något som dom flesta kandidater åtminstone nu före valet verkar vara överens om, oberoende av parti.
Bland annat ovanstående mål känns angelägna för mej men det är ni väljare som ska försöka få fram ett fullmäktige som arbetar för vad ni anser viktig. Varje röst är viktig, oberoende hur du röstar. Det är nu du kan påverka framtiden.

Monica Ferm

SFP obunden

Fjärde vecckan - vallöften

Lova runt och hålla tunt – gammalt talesätt och något man helst inte ska ägna sig åt, inte ens i valtider.

På skolningen var det en som berättade att första gången han hade blivit invald hade han lovat att få en viss väg asfalterad. Det är många val sedan, men vägen är fortfarande inte asfalterad.

Vad ska jag ge för vallöfte? Man blir ju inte envåldshärskare och som vi har sett, inte ens en man med så stor makt som presidenten i USA kan hålla sina löften utan ett stöd från resten av makthavarna, kongressen som representerar folket.

Med bilden av min dotterdotters hand i min, inramat i
jordklotet och en bit av regnbågen uppe i hörnet
försöker jag förmedla vad som är viktigt för mej..
Hurudan värld lämnar vi över till kommande generationer?

Vad kan jag då lova. Jag kan lova att lyssna vad andra har för åsikt, att alltid fösöka sätta mej in i situationen och bilda mej en uppfattning om vilken inverkan besluten kan ha i framtiden och därefter rösta för det som är bäst för staden och dess invånare. Eftersom jag har mycket få bindningar är det lätt för mej att lova att jag utan eget intresse ska kämpa med näbbar och klor för sådant jag tror på, det har jag gjort förr, bara för att jag tror på rättvisa.

En sak som jag kommer att försöka arbeta för är att Hangö inte ska bli en kopia av alla andra semesterorter. För mej är det viktigt att vi försöker fortsätta vara unika, det kommer att löna sig, i framtiden.

Nu har jag äntligen fått videon med min hälsning till regeringen (klick här). Inte helt tokigt med bara en tagning, om jag får säga det själv. Men om jag fått se den och fått göra om det så hade den kanske sett lite annorlunda ut.

Om ni är intresserade av att se dom andra kandidaternas hälsningar som Mattisas Fagerholm filmade så finns dom här.