Jämställdhet - för alla.

* Lika lön för samma arbete

* Våld löser inga problem och hör inte heller hemma i ett parförhållande

* Ingen har rätt att äga eller utnyttja en annan

* Vi är alla lika värdefulla

Lika lön för samma arbete. Ingen skillnad om man är man, kvinna, invandrare eller rörelsehämmad. Så framt man utför samma arbete. Som rörmokare kanske det finns skeden vissa personer inte klarar av utan att få hjälp av någon med mera fysiska krafter men som lärare torde alla klara av att utföra samma arbete.

Som jämställda människor har ingen företräde till någon tjänst på grund av social ställning eller hudfärg. Sexsuell läggning eller religionstillhörighet ska heller inte ha något att göra med lämpligheten att göra. Vissa befattingar kräver vissa kunskaper och i vissa fall social kompetens och då är det dom kriterierna som ska gälla. Definitift ska könet inte få påverka valet. Då kanske vi också borde införa hudfärgs- och religionskvotering? Det här är orsaken till att jag är emot könskvotering. Om det bland 12 sökande finns 2 kvinnor är chansen att en kvinna blir vald ca 10%, förutsatt att alla uppfyller kraven. Här är utmaningen att få företagsledningen att inse att den mest kompetenta är bäst för företaget. Även om någon av företagets representanter kanske inte vill delta i bastubadandet kan hen mycket väl delta i ”myset” efteråt. Det kanske också skulle vara på tiden att sluta försöka supa affärspartern under bordet?

Den andra aspekten på löneproblemet är ju att kvinnodomierade arbeten ofta har en lägre lönenivå. Somliga påstår att dom inte skulle vara uppskattade eller att det gått i arv. Så här på rak arm kommer jag åtminstone att tänka på ett mansdominerat yrke som inte varit skärskilt lönande genom tiderna, nämnligen prästyrket, också det ett ämbete man ansetts ha ett kall för och därför har pengarna varit av mindre betydelse. Vi ska inte glömma bort mansdominerande yrken som polis- och räddningsväsendet där lönerna inte varit så betydnade mycket större trots både ansvar och skiftesarbete. Det som är gemensamt för alla yrken som räknats som kallelser är att dom betalas med medel som samlas in från medborgarna. Jag lämnar politiken om löner och varifrån pengarna ska tas till ett annat inlägg.

Ett annat stort problem är våld inom hemmet. En del undersökningar har visat att ”våld går i arv” och därför är det en stor utmaning att komma åt problemet. Till och med dom som blir utsatta för våld har ofta våldet med sig från barndomen. Dom flesta hem där våld utövas försöker bevara hemligheten och därför kan man inte begära hjälp. Visserligen är skolans uppgift att lära ut kunskaper men för att komma åt problemet tror jag att det är enda stället man kan komma åt det. Att störa undervisningen, mobba och skolka är ofta tecken på att allt inte är som det ska i ungdomens liv. Det kan naturligtvis bero på att undervisningen är för svår/lätt eller något annat som tynger det unga sinnet men någonstans är någonting fel i den ungas liv. Det är bra att det finns kurator och/eller hälsosystrar i dom flesta skolor men det skulle också vara viktigt att ta upp hur relationer borde fungera på ett mera allmänt plan. På så sätt påverkar vi framtiden i nutid gäller det att nå ut till dem som utsätts för våld och försöka få dem att söka hjälp och hjälpa dem som utför våldet. Feministerna har här gjort ett gott arbete då det finns jourer att kontakta dygnet runt. Man borde ändå komma ihåg att den som utövar våld i en familj inte alltid är mannen.

Det fysiska våldet är konkret och föregås ibland av psykist våld. Psyksiskt våld är mindre känt och den som blir utsatt kanske inte själv inser vad som händer. Kanske just på grund av att det är mindre känt skulle det vara extra viktigt att kännedomen om psykiskt våld lärs ut i skolorna. Förutom att lära sig skriva, räkna och en del andra färdigheter skulle det vara viktigt att barn lär sig inte bara att respektera varandra utan också vilka fällor som finns där ute i vuxenvärlden. Våld förekommer överallt i samhället, ingen grupp är förskonad.

Nu har jag behandlat dom två första rubrikerna. Ingen har rätt att äga eller uttnyttja en annan. Det här låter så självklart men ändå förekommer det, vanligtvis i parförhålladen men också inom familjer och inom ”vänskapskretar”. I ett parförhållande bör parterna ha rätt till egen tid, med vänner eller allena, och man bör kunna vara av olika åsikt utan att kräva att någondera partern alltid ska vara den som ändrar åsikt eller ger med sig. Komma överens om att man tänker olika utan att vare känna sig kränkt eller misslynt.
Utnyttjad i ett parförhållande blir den som alltid utför alla sysslor, om man delar någorludna jämt på dem så blir ju livet så mycket roligre för alla. Det finns också dom som tack vare, eller på grund av, sitt parförhållande blir utnyttjad av släktingar därför att hen inte vågar säga till av rädsla att inte bli accepterad. Det här är något som ibland sker med oförstånd men det förekommer också medvetet utnyttjande då man anser att partnern i förhållandet mindre värd. Vidare kan ägandet och utnyttjande ske på en kriminell plan och att komma åt det kräver samarbete från många håll men framför allt gäller också här att få inställningen till medmänniskor ändrad.

Till sist kommer vi till det som borde vara det enklaste, vi är alla lika värdefulla. Tack vare filosofen Aristoteles uttalande, om kvinnors och unga mäns oförmåga till förnuftigt tänkande, har tanken om ojämlikhet accepteras och införlivats i olika religioner. Senare filosofer har utvecklat tanken att också gälla människor med annan hudfärg eller andra kulturer.

Jag är inte feminist jag är equalist, om du också är det, klicka här så gör vi det tillsammans.

Som avslutning har jag en fråga. Hur kan kvinnor som kräver att männen ska särbehandla dem för att dom är kvinnor förvänta sig att i andra situationer bli behandlade som jämlikar?