Början på Irlandsresan

Det har varit ganska jäktigt sedan jag kom hem, både arbete och fritid men nu har jag äntligen kommit igång med att skriva om Irlandsresan.
Här berättar jag om början men fortsättning följer så fort jag hinner.

Det är inte tänkt att man ska kunna ta sig med allmänna kommunikationsmedel från Hangö till varken morgonflyg eller färjor om man vill använda allmänna kommunikationsmedel. Man har alltså tre alternativ (om man har egen bil).

1. Ta bilen och lämna den på långtidsparkering.
2. Be någon skjutsa en till flyg- eller båtterminal, med tidig väckning förstås. (Ekologiskt helt förkastligt)
3. Övernatta på hotell/hostell och på det viset unna sig själv en lite längre nattsömn.

4. 

   När jag sitter på tåget på väg mot
   äventyret upptäcker jag att vi har
   en björk med rak topp i hemstaden

   Jag valde alternativ 3. Har inte hört någon som anlitat hostell i Finland så jag var lite skeptisk och gjorde av med några tior extra på ett hotell som inte låg helt invid rutten till flygfältet. I Helsingfors hade man ändrat på spårvagnsrutterna från början av september och tyvärr hade vägbeskrivningen till hotellet inte hunnit med ännu den 2 september vilket gjorde att jag hoppade på fel spårvagn och promenerade extra 2-3 kilometer med 15 kg bagage på ryggen innan jag kom rätt. Bra övning inför kommande prövningar, tänkte jag.

Före kvällsmålet gick jag en promenad åt rätt håll för att bekanta mej med omgivningen och för att se var busshållplatsen som jag skulle till tidigt nästa morgon befann sig. Tur var det för trots att det var ljust ännu gick jag förbi den. När jag gått närmare 2 kilometer vände jag om och då såg jag den tack vare att där stod en person med kappsäck och väntade.
Efter kvällspromenaden åt jag den värsta varma skinksmörgås i mitt liv men sköljde ner den med ett glas vin och tröstade mej med en irish-coffee.

Det råkade sig inte bättre än att hotellet
hade direkt ingång till den här irländska
puben  Här inmundigade jag den värsta
varma smörgåsen någonsin.

Det blev tidig väckning men eftersom det ingick frukost i priset för hotellet fick jag hämta en brun påse som innehöll en frukost som syns på bilden.

En halv kopp kaffe, några fruktbitar, 1,5 dl juice
och två trekantssmörgåsar.

En halv kopp kaffe brukar räcker inte för att väcka mej så jag bad om en take-away vilket visade sig ganska onödigt. Jag är inte van att dricka kokhett kaffe medan jag går och dessutom med packning på ryggen. Det gjorde att jag ganska fort började se mej om efter en soptunna för att befria mej från den brännheta drycken.Vi var ganska många på väg till flygstationen och en viss nervositet kändes i luften då bussen lät vänta på sig. 

Med lite vänlig handledning gick incheckningen ganska smidigt trots att det är ca 10 år sedan jag senast flög. Så smidigt att jag unnade mej en ordentlig frukost med en stooor kopp kaffe och det resulterade i att jag fick småspringa för att inte missa bussen vid gaten. 

Ovan molnen är himmel alltid blå.
Mäktig känsla.

Att flyga har inte i något skede varit ett färdsätt som jag uppskattat. Faktum är att jag brukar lida av både höjdskräck och öron som går så i lås att det smärtar. Antagligen är det yogan och meditationen som gjort att jag nu inte kände av någondera. Uppfärden var spännande att följa och sedan gjorde jag som min bänkgranne - en ung flicka som skulle hälsa på i familjen där hon varit utbyteselev - sov någon timme. Under landningen från 11000 meter det som tidigare varit min skräck, småpratade vi om så intressanta saker som livets mening och var båda lika förvånade då vi tog mark.

Det första jag gjorde då jag kom till Irland? Letade rätt på en toalett eftersom jag under vandringen mot terminalen kände att blåsan höll på att spricka. Efter det ställde jag mej vid bandet som var nästan tomt så det gick fort att hitta ryggsäcken. Sen var det dags att köpa min hop-on-hop-off bussbiljett som jag bestämt tidigare att jag skulle ta för tre hela dagar + ett dygns för tillbakaresan. Det är något jag varmt rekommenderar.