Dublin, dag 1

I Dublin kör bilarna på fel sida men till all lycka uppmanas man vid nästan alla övergångar att titta till höger. Det känns också som om man gjort kartorna för att förvirra fienden.

När jag väl inhandlat min bussbiljett ger jag mej iväg för att leta reda på en grön buss. Vid hållplatsen står två bussar 747 och 757. Ingen chaufför i någondera men tre män står en bit ifrån men ingen av dem ser ut som busschaufförer. Medan jag står där som åsnan mellan två hötappar frågar en av männen vart jag ska och kanske han kan hjälpa mej. Jag berättar namnet på hostellet svalnar herrarnas (taxichaufförer) intresse betydligt. Garden Lane backpackers hostell låter tydligen lite väl simpelt i deras öron och alla tre skakar beklagande på huvudet. En av dem rycker sedan upp sig och går iväg för att fråga sig för av några andra chaufförer längre bort. Under tiden plockar jag fram telefonen och får fram beskrivningen till hostellet med karta och då ropar de tillbaks mannens som gått sin väg och säger att jag ska ta buss 747 och stiga av vid Christ Church Catedral. 

Jag stiger på och stämplar in mej samtidigt som chauffören och en massa andra passagerare börjar kliva på och så bär det iväg. Vägen in till Dublin är lika trist som dom flesta storstäder men blir intressantare då vi kommer in i staden. Monitoren är svart och jag försöker höra vad en röst från ett band säger, inte det lättaste i sorlet runtom. När jag hoppat av ser jag ingen kyrka men det visar sig att hållplatsen nog var rätt, den var bara några hundra meter fram. Men nu gällde det att hitta vidare till fots. Kartan med beskrivningen var ganska knapphändig så, efter att ha vimsat av och an några gånger stegade jag in i något som såg ut som en kiosk och frågade om han sålde kartor. Nepp, det gjorde han inte, ingen använder papperskartor nuförtiden upplyste han mej. Jaha, so what next. Om jag skulle prova med Google-maps? Google hittade mej och stället jag skulle till men före det skulle jag ta mej över en besvärlig korsning. I Irland säger dom ”left is right an right is wrong” och det är ganska förvirrande för en som inte upplevt det sedan Sverige gick över till högertrafik. Dessutom så verkade inte trafikljusen fungera men till sist gjorde jag som alla andra, gick mot rött. Precis när jag kommit över slog det om till grönt. Så skulle det bara vara att låta google leda mej rätt, trodde jag. Ganska snart konstaterade jag att man på Google, och på kartor som jag senare såg, helt enkelt inte märkte in alla små gator eller gränder så om man räknade att man skulle gå tre korsningar framåt var man inte alls där man tänkt sig. 

Det här blev mitt landmärke
Här tar man till höger och går två tvärgator, sedan till höger och höger igen.
Eller höger, höger, vänster, vänster men då måste man gå i den trista gränden.

Långt om länge är jag nästan framme och vänder in på en gränd som består av murar dekorerade med ett virrvarr av gaffiti på vardera sida och muren där man ska svänga till höger för att komma till hostellet ser ut att vara brandmärkt – av en brinnande bil? Jag hade ju varit lite tveksam till att bo på hostell i en storstad och därför beställt hotellrum till natten i Dublin (missödet med bokningen i första inlägget om resan, klicka här) Tveksamt går jag vidare och då jag kommer fram till hostellet ser omgivningen betydligt trevligare ut trots att det bara var några hundra merter från det hotfulla. Hostellet visar sig vara just så ljust och trevligt som reklamen gjort gällande. Trångt rum och jag hade överbädd men jag lät mej inte det slå ner glädjen av att vara framme. Gick och bekantade mej med dom allmänna utrymmena och allt såg ljust och trevligt ut och alla som jag mötte hälsade glatt. 

Småmysigt med vänlig service.

Då var det bara att försöka hitta någonstans där jag kunde handla mat. Flickan i respan gav mej två alternativ och en mycket knapphändig karta och med den i handen traskade jag iväg, målet låg bara ca 500 m från hostellet (dom har långa metrar i Irland). Efter ca 20 minuter antog jag att jag missat den butik jag hade avsett men det gjorde ingenting. Fanns så mycket fina byggnader och att beundra så jag tänkte att nog hittar jag den småningom. Slank in på ett litet ställe där jag beställde ett hamburger meal och ett glas vin. Njöt av trevlig service, god mat och musik på en ljudnivå som var riktigt behaglig när man åt.

Det var inte bara arkitekturen som var intressant
Sådana här konstverk fanns infällda i trottoaren men dom flesta
stegade bara på dem utan att ägna dem en blick

I något skede hoppade jag på en av de där gröna hop on hop off och gjorde "hela Dublin" sittande i bussen och lyssnade på guidningen som kom från ett band. Bytte jag buss och kom på så vis över till rätt sida av Liffery, floden som delar Dublin i två delar. Hoppade av när jag började känna på mej att vi närmade oss "mina kvarter. Jag fortsatte vandringen och småningom började omgivningen se bekant ut och se, där var den ju, butiken, bara det att den mera såg ut som ett café när man kom från andra hållet. Det hade börjat bli ganska sent så jag passade på att äta kvällsmål innan jag inhandlade något att äta på morgonen. Frukost ingick i priset men eftersom den bestod av sådant som jag helst inte äter, flingor, sylter och annat som innehåller socker som jag försöker undvika. När jag tänkte ta lite fotografier av boendet upptäckte jag att batterinivån var ganska låg och tänkte att jag måste ladda det först men se, även om jag i något skede hade nuddat vid tanken hade jag glömt att kolla hurdan el dom har på Irland, dumt av mej, vad skulle jag nu göra? Medan jag funderade om en vänlig flicka och gav mej en adapter som det tyvärr visade sig att inte passade mej. Jag gick då till receptionen och frågade om dom råkade ha någon att låna/hyra/sälja? Nej tyvärr så hittade hon inte deras, antagligen var det någon som lånat den. Panik? Nästan men när jag kom till rummet hade ena rumskamraten i nedre bädden vaknat och hon hade just en sådan adapter som jag behövde. Frågade om jag kunde få låna den och det gick bra. Hon skulle emellertid stiga upp klockan sex och resa vidare så om jag kunde returnera den innan jag somnade? Visst, lyckades hålla mej vaken tills jag hade 56% laddat, sedan lämnade jag den tillbaka, tackade för lånet och önskade en trevlig resa. Somnade till ljudet av att hon packade.

Kvällsmålet blev verkligen gott då man fick välja själv
vad man ville ha i sin semla