Där vattnen möts - Killarney

Rummet jag bodde i hade 6 väl tilltagna bäddar med draperi att dra för så man har sin egen vrå där man kan läsa, granska kartor eller vila, vill man sällskapa öppnar man draperiet och det betyder att man gärna växlar några ord om någon känner sig talträngd. Också nedre bäddarna har ganska högt till ”tak” vilket betyder att dom som har överbäddar får klättra ganska högt.

Jag sov gott men vaknade en gång då någon från överbäddarna kämpade med att komma upp i bädden. Någon gång mellan 5 och 6 på morgonen tog sömnen slut. Till rummet hörde ett eget väl tilltaget dusch- och wc- utrymme där jag gjorde ett kort yoga program och duschade. Det hade jag klarat av att göra utan att väcka någon men då jag skulle ta fram rena kläder från min förvaringsbox lyckades jag tappa hänglåset i golvet och dessutom knarrade gångjärnen till min box så småningom började dom andra också röra på sig. Åt min frukost ensam i den stora matsalen och drack pulverkaffe, något jag aldrig annars gör men det måste ha varit omgivningen som gjorde att jag tyckte det var gott.

Hjälm på huvudet men skulle också
behövt knäskydd. Eftersom min kropp
reagerar långsamt på skador så
dök blåmärket som cykeln gav mej
upp först 3 veckor efter hemkomst.

Sen var det bara att hyra cykel + hjälm och ge sig iväg. Killarney slott, Ross castle var första anhalten. Slottet som var byggt på 1500-talet var annorlunda än andra slott jag sett för det var en ”familjebostad” som också hade inhyst både tjänstefolk och soldater. Det visste jag inte när jag kom dit men den första guidade turen skulle starta ca en halv timme efter att jag kommit dit så jag bestämde mej för att gå den, priset var bara 5 euro. Det hade den mycket väl varit värd men den Irländska regeringen hade beslutat att onsdag skulle alla museer ha fritt inträde. Tackade guiden hjärtligt och sände en tacksam tanke till regeringen.

Miniatyren gav en trovärdig bild av
hur livet gott till och när man själv
gått i dom branta trapporna kunde man
inte låta bli att tänka på dom stackars
tjänarna som varit tvungna att bära
upp all mat till översta våningen där
familjen bodde.

Därifrån hade jag tänkt fortsätta och göra The Muckross tour, alltså cykla runt den mellersta sjön. Hur jag hade lyckats krångla till det då jag vek kartan vet jag inte men efter cirka 20 minuter såg jag att jag närmade mej slottet från ett annat håll. Eftersom slottet ligger på en udde så var det bara att gör helt om och trampa tillbaka förbi korsningen därifrån jag kommit och haka på en guidad cykeltur, lite så där i smyg på avstånd. När vi kom till en större väg svängde dom av tillbaka mot stan och efter en stunds fundering så följde jag efter - jag skulle äta lunch, som jag köpt föregående dag, på hostellet och ta mej en ny titt på kartan.

Som den väluppfostrade hund Rob
är tiggde han inte. Han bara höll
mej sällskap ifall det skulle bli
något över åt honom också.
Husse gav tillstånd att jag fick
ge skinnet från laxen. Tydligen hade
doften varit aptitretande för det
försvann på några sekunder.

Stärkt gav jag mej iväg på en tur som jag inte riktigt visste hur lång den var, varför det inte fanns angivet någonstans vet jag inte men hade hört att det var över 20 km lång. Klockan var bara halv tolv så jag hade god tid på men innan det skulle bli mörkt. Jag ville ju stanna på vägen, njuta, beundra och förundras.

Skogen kändes förtrollande
och vid den här stigen slog jag
mej ner på en sten
för att avnjuta mitt kaffe.

Intressant sten som formats
fått sitt spetsmönster under
istiden 

Där vattnen möts. Visst ser det för
otroligt ut. Frestelsen att kasta något
i vattnet för att se vad som skulle hända
var stor men jag kunde hålla mej.

Trots att jag druckit kaffe bara någon timme
tidigare kunde jag inte motstå att sätta mej
ner och njuta av en underbart god cheese-
cake och samtidigt njuta av den här
underbara utsikten.

Trots att jag tog tid på mej och stannade för att beundra den 
fantastiska naturen, sitta ner i skogen och dricka mitt kaffe hade turen inte tagit mera än drygt 4 timmar. När jag var uppe på rummet för att byta kläder hade en av dom andra flickorna, Irem Anan, en mediestuderande flicka från Schweiz också kommit tillbaka från sitt äventyr, hon hade gjort samma tur men andra vägen. Vårt småprat gled in på djupare ämnen. Vi pratade om hur religioner splittrar människor, hur viktigt det skulle vara att alla inser sitt ansvar för naturen och varandra. Trots åldersskillnaden kände vi att vi blev vänner och hon är en av de få av alla som jag träffade som jag nu har som vän på face-book. Jag hade tänkt avsluta dagen vid med meditation vid bäcken men när jag väl kom iväg hade det redan börjat skymma och jag lade märke till att det inte fanns någon belysning i parken. Helt naturligt, donatorn, den sista ägaren till slottet, har sagt att ingenting får ändras eller byggas så då kan man ju inte dra elektricitet dit heller.

Gick tillbaka till hostellet och åt resterna av det jag ätit till lunch. Gänget hade utökats med några glada amerikanska unga män som bad om ursäkt för sin president och kvällsmaten intogs i samma glada stämning som dagen innan. Några tänkte fira kvällen på någon pub men dom flesta av oss var trötta efter dagens ansträngningar så vi valde att dra oss tillbaka för att planera följande dag. För min del bestämde jag mej för att The Gap of Dunloe.