Mångalen skribent

Mångalen, men i flera dygn, eller hur skall jag ta det återkommande fenomentet? Jag tycker om att skriva, ja nästan vad som helst men för det mesta kommer den stora inspirationen några dagar före fullmåne – en blick i kalendern säger mig att om två dygn är det fullmåne. På natten. Och det är ju på natten som inspirationen kommer. Men på natten skall man sova – eller arbeta, skrivandet är ännu i det här skedet endast ett nöje. Så för det mesta ligger jag där i sängen och tar emot texterna som kommer och försöker motstå impulsen att stiga upp och skriva. Jag kan ju skriva det senare, om jag kommer ihåg. Försökte med att ha ett block vid sängen och skriva upp punkter och det hjälpte en tid, tills jag märkte att jag hann inte skriva det eftersom flowen saknades och vardagslivet kräver sitt, det finns helt enkelt inte plats för flow. Visst längre texter blir man ju tvungen att avbryta lite nu och då men om det blir alltför länge mellan tillfällena så tappar jag liksom känslan. Har läst om författare som tar sitt arbete som ett arbete och sätter sig vid maskinen en viss tid varje dag och skriver x antal timmar, med lunch och kaffepauser emellan åt.

Wau.

Nå nu har jag ju aldrig haft den lyxen att jag ens haft möjlighet att sitta ostört och skriva på dagtid. Vet inte om jag skrivit på dagtid. Visst ja, ibland händer det att jag strittar upp ur sängen och sätter mej nästan genast vid maskinen och försöker fort få ner något innan jag måste börja med riktiga livet. Hinner jag få ner det mesta så kanske jag kan fortsätta på kvällen ifall riktiga livet inte har antingen sugit musten av mej eller fortsätter tills det är dags att gå och lägga sig. Dom här incidenterna händer vanligtvis då månen är i neda eller ny så något flow under natten är inte att vänta sig.

Sen finns det ju dom som nästan när och var som helst sätter sig ner och bara skriver. Har liksom en ON-knapp för flow. Jag har deltagit i några skrivkurser och där så lyckas kursledarna förmedla mer eller mindre flow, för skriver gör vi. Vi skriver till och med ganska bra, somliga riktigt bra texter ibland.

Just nu ser det ut som om det eventuellt skulle ordna sig med lite mera tid att sitta och skriva, bara låta texterna rinna ner i fingrarna. Men, det kan ju också hända att något annat ännu viktigare kommer i min väg och så får dom flesta texter fortsätta samlas i den mentala skrivbordlådan.