Till väskans lov

"Väskan måste ha föregått alla andra viktiga mänskliga uppfinnigar. Väskan gjorde oss till människor. Den förutsätter också en mycket speciell samhällelig organisation."

Sedan jag var i 15-års åldern har jag alltid haft väska. Till att börja med räckte det med en vanlig väska och en sommar kass. Med åren växte behovet, olika storlekar svarta och ljusa dök upp i min garderob och i något skede behöve jag också en röd väska..... och en röd portfölj o.s.v.

Ett urval av mina väskor 

Män har svårt att förstå behovet av mera än en väska men det är ju så att för olika tillfällen, olika storleks väskor, svart är en behändig nödlösning när ingen annan färg passar in. Behovet av fack varierar också. För tillfället är det min färggranna ryggsäck kombinerat med en av dessa minimala väskor som är mina favoriter. I den lilla väskan förvarar jag det som måste med överallt och den går lätt in i någon utav de större.

Men nog om mina väskor, anledningen till det här blogginlägget är den lovsång till väskorna som jag stötte på i boken jag för tillfället läser. Lasse Berg har tillbringat ett antal år med att studera bushmännen i Afrika och berättar i sin bok om deras anmärkningsbara förnuftiga livsföring och livsfilosofi. Tänkte jag skulle citera hela kapiltet om väskorna:

Människan är kanske trots allt gjord för ett liv tillsammans och i lättja. (avslutar föregående kapittel, skribentens anm.)..                                                              *

Det är fråga om en utomordentligt effektiv livsföring eftersom den kräver lite arbete, men ändå skapar en trygghet för gruppen. Det som gjort den så framgångsrik är kombinationen av två innovationer, en teknisk och en social.

Det stora klippet, teknologiskt sett, i mänsklighetens historia var uppfinnandet av väskan. Dessa ränslar som kvinnorna i vår grupp nonchalant nu fyller med allsköns godsaker direkt ut öknens outtömliga skafferi är det som en gång skiljde ut människan från övriga djurarter.

Våra färdkamraters väskor består (liksom min kamerabag) av skinn. I deras fall är det, berättar de, skinn från gnun de föredrar. När det dragits av jaktbytet spånner man ut det på marken där det får soltorka. Därpå skrapas det noga och garvas med växtextrakt. Det gnuggas och gnids mellan händerna och färgas med barkpulver till en djupt gulröd färg. Resultatet blir som ett stort sämskskinn. Med en läderrem binds det i en säck runt midjan och där kan stora bördor av röttter, frukter, vatten i urblåsta strutsägg och inte minst barn bäras med lätthet. Tyngdpunkten kommer nära kropen och kan fördelas runt midjan. Tyngdpunkten kommer nära kroppen och kan fördelas runt midjan. Det är endast kvinnorna som bär på detta sätt. Männen, och ibland även kvinnorna, transporterar sina bördor hängande över axeln eller ryggen i kraftigare läderväskor, gjorda av skinn från dykaranrntilopen eller stenbocken. Så grundläggande är denna väska för buchmännens liv att hos t.ex !Kung-folket namnet på väskans knut är det samma som smeknamnet för kvinna.

Med dessa enkla ränslar kan mina förljeslagare på vår vandring i Kalahari släpa med sig hem till bandet väldiga bördor på i genomsnitt 7-115 kilo per kvinna, plus barn! Skulle de ha burit allt i händerna hade det inte blivit många nötter till dem därhemma.

Det är i själva verket väskan som är grunden för den mänskliga tillvaron. För det örsta ökar den mängden mat en person kan bära med sig till uppåt 10 gånger vad han eller hon själv kan sätta i sig under en dag. Det är dessutom endast med hjälp av en skinnväska, barkbehållare, nät etc. Som man överhuvudtget har någon möjlighet att i större omfattning transportera nötter, bär och andra småsaker, liksom (och det är viktigt) stenar för tillverkning av redskap. Till yttermera visso frigör en väska en eller båda händerna även om man kånkar på spädbarn, insamlande växter och/eller jaktbyte.

Med hjälp av sina väskor kan därför en liten grupp människor genoföra en klok arbetsfördelning. En del av gruppen kan samla växter åt hela gruppen. Några andra kan ge sig ut på jakt, vilket är ett mycket osäkert företag som dock kan ge utomordentliga vinster (en stor kuduantilop ger lika många kalorier som 50 dagars samlande). En annan grupp kan klara sig på en hemmabas utan att själv skaffa mat, men i stället sysselsättas med redskapstillverkning eller omhändertagande av gruppmedlemmar (spädbarn, gamla, skadade), vilka inte kan jaga eller samla.

Väskan är en förutsättning för hemmabas, arbetsfördelning, livsmedelssäkerhet för alla. Utan den blir också jakten omöjlig. Hur skall man utan bäranordning kunna släpa med sig och under jakten ha till hands stenar och pilar? Dessutom blir redskapstillverkningen mycket svår utan väskans hjälp. Lämpliga stenar för pilblad, skär- och krossverktyg är svåra att få tag på. Skall de bäras i händerna blir det inte mycket råmaterial att bearbeta, om man inte jobbar där råvarorna finns, och de måste ofta sökas i avlägsna berg långt borta från bra samlar- och jaktmarker.

Väskan måste ha föregått alla andra viktiga mänskliga uppfinnigar. Väskan gjorde oss till människor. Den förutsätter också en mycket speciell samhällelig organisation.

Jag rekommenderar på det varmaste, en kärleksfull beskrivning utav ett folk som lyckats behålla sin identitet och sin frihet in i våra tider. Boken är utgiven 1994 men finns att köpa åtminstone på nätet.
Boken behandlar också andra nomadfolk och deras situation i dagens läge (som alltså var på 1990-talet.)
Mycket handlar den också om hur rasismen uppstod och fick vetenskapliga "bevis" på att den vita rasen skulle vara överlägsen andra.
Mot slutet återger han kortfattat de filosofier som ligger till grund för politiers (statens) upprustning, påhejade av affärsvärlden.
 Tänkvärda tankar.

Obetydliga jag

Redan under dom gamla mobiltelefonernas tid hände det då jag pratade med en del personer att dom helt tydligt visade att alla inkommande samtal och meddelande var viktigare än det vi pratade om.

Nu har då pillpill-fånerna brett ut sig och också tendensen att vara mera involverad i sms-utbyten än att ägna den man stannat till för att prata med eller kanske träffats för en kopp kaffe eller annat umgänge.

Stup i kvarten kommer det ”jag måste kolla”, ”jag skall bara” och telefonen åker upp och ner i fickan som en jojo. Någon signal hörs inte mellan varven så jag antar att det är vibratorn som kallar på uppmärksamheten. Det som vi pratat om tycks glömmas och det är inte ovanligt att jag kommer på mej själv att det som skulle ha varit viktig blivit helt bortglömt eftersom vi egentligen inte ens kommit igång ordentligt med vårt samtal.

Naturligtvis är jag inte en så viktig person att man måste stänga ut resten utav världen, men är faktist allt annat viktigare än jag och det jag har att säga? Medger att också jag ibland kollar ifall det eventuellt skulle vara något viktigt, ibland svarar jag snabbt på något samtal och kontrollerar hur viktigt ärendet kan vara men säger att jag återkommer senare, meddelanden kan definitivt vänta till senare.

Har nu själv haft en pillpill i några veckor och blivit riktigt du med den men fortfarande känner jag inget behov av att kontrollera vad som händer hela tiden så jag har sociala medierna avstängda utom då jag själv öppnar dem.

Hoppas verkligen att inte jag själv blir en pillpillare som efter 10-tals meddelanden och några utbytta meningar, kastar en blick på fånen och med ett snett leende konstaterar ”det var så roligt att träffas, hopps vi hörs snart igen”.

Vad var det som var så roligt? Varför fick hen så bråttom? 

Vet du vad, jag tyckte inte alls att det var roligt!

Lycka

Lycka är

att sjunka ner i sanden

där solens värme dröjer sig kvar

lyssna till

havets lugnande melodi

betrakta solstrålars

glittrande spegling

i vågornas lek

MeF 2016

Min första semesterresa på 10 år

Ja om man inte räknar Åland med, där har jag haft lyxen att tillbringa många semesterveckor hos min dotter och hennes fina familj, umgåtts till att börja med ett barn men sedan 1½ år tillbaka, två härliga ungar, dottersonen och dotterdottern.

                                          Mina barnbarn Alvin och Lowa i sandlådan vid Pommern

Egentligen har jag två veckor semester och sammanlagt 21 dagar ledigt och både börjar och avslutar semestern på Åland men däremellan skall jag ta semester från semestern för att låta familjen pusta ut utan mommo/mamma/svärmor några dagar. Men vad skulle jag hitta på. Först tänkte jag bara hyra en stuga på Åland (eller låna familjens) men sedan tänkte jag att nu skulle det vara passligt att förverkliga en utav mina drömmar. Dessutom är man ju en bit på väg då man är på Åland så resan till Gotland förkortas med några timmar.

Två hela dagar skall jag tillbringa på Gotland och det räcker ju nog inte till allt vad jag skulle vilja se där och därför var det svårt att bestämma mej för vart jag skulle resa. Det mest logiska för ett så kort första besök är ju Visby och det blev också mitt val. Det som avgjorde saken var boendet. På Gotland finns det en massa olika alternativ också utom säsongen men då jag hittade Visby fängelse, där man för en billig peng kan bo i en cell, sov jag två nätter på saken före jag bestämde mej för att det skulle vara pricken över i:et.

Idag har jag då bokat resan Stockholm – Visby och fick just bekräftelse på att jag får bo i en föredetta fängelsecell. Som följande blir det att googla så att jag har klart för mej vilka sevärdheter jag möjligtvis kan klämma in på två dagar, nätterna skall ju tillbringas i cellen.

Gubben på stubben

Där sitter en gubbe

på en stubbe.

Helt visst utan lov

han satt och sov

på staden marker

men inte in någon av dess parker.

Solens värmande strålar

mildrade vindens kalla kårar.

Bäst som han njuter av sin lur

vädret växlar det kom en skur..

Han vaknar då med ett ryck

säger ord som ej kan sättas i tryck

Solen den skina från himmel så blå

gubben börjar sakta förstå

att också damen så fager och öm

också hon, bara varit en dröm

Vart tog myggan vägen

Mitt i allt slog det mej. Jag har inte sett nästan några myggor sedan början av sommaren. Ilskna knott och något annat har nog festat på mej ibland men myggorna har lyst med sin frånvaro.

Missförstå mej nu rätt. Jag tycker inte om att vara myggmat och har därför gjort en egen blandning av mandelolja och citrongräsolja för att hålla dem, men i allsynnerhet skogsbässarna, på avstånd. Tänkte först att det funktionerar otroligt bra men då jag rört mej på områden där luften brukar vara full av dessa blodtörstiga insekter och jag varken sett eller hört dem var jag tvungen att göra en test. Jag lämnade bort mitt mirakel medel och nej, fortfarande inga myggor. Inte ens knott!?

Varför en sådan sak oroar mej? Därför att insekterna är ju föda för många fåglar och andra djur. Världen är nu en gång uppbyggd så att vi skall äta upp varandra. Om en länk i kedjan drastiskt minskar betyder det mindre näring för dom arter som livnär sig på arten och det fortsätter uppåt. Hur går det för bland annat fåglar, fiskar och grodor? I det långa loppet är också vi människor och andra däggdjur beroende av mygglarver. Därför hoppas jag att det här är ett mycket lokalt fenomen och att alla ni andra har haft det vanlig sommargisslet som surrat kring öronen då ni njutit av vackra sommarkvällar. Hoppas också att vi inte i vår iver att slippa getingarna också tar livet av pollinerande insekter såsom bin och humlor.
Vi har alla vår funktion här på jorden, även om jag inte kommit underfund med var skogsbässar skall vara bra för.