"Väskan måste ha föregått alla andra viktiga mänskliga uppfinnigar. Väskan gjorde oss till människor. Den förutsätter också en mycket speciell samhällelig organisation."
Sedan
jag var i 15-års åldern har jag alltid haft väska. Till att börja
med räckte det med en vanlig väska och en sommar kass. Med åren
växte behovet, olika storlekar svarta och ljusa dök upp i min
garderob och i något skede behöve jag också en röd väska..... och en
röd portfölj o.s.v.
Ett urval av mina väskor
Män
har svårt att förstå behovet av mera än en väska men det är ju
så att för olika tillfällen, olika storleks väskor, svart är
en behändig nödlösning när ingen annan färg passar in. Behovet
av fack varierar också. För tillfället är det min färggranna
ryggsäck kombinerat med en av dessa minimala väskor som är mina
favoriter. I den lilla väskan förvarar jag det som måste med överallt och den går lätt in i någon utav de större.
Men
nog om mina väskor, anledningen till det här blogginlägget är den
lovsång till väskorna som jag stötte på i boken jag för
tillfället läser. Lasse Berg har tillbringat ett antal år med att
studera bushmännen i Afrika och berättar i sin bok om deras
anmärkningsbara förnuftiga livsföring och livsfilosofi. Tänkte
jag skulle citera hela kapiltet om väskorna:
Människan
är kanske trots allt gjord för ett liv tillsammans och i lättja.
(avslutar föregående kapittel, skribentens anm.).. *
Det
är fråga om en utomordentligt effektiv livsföring eftersom den
kräver lite arbete, men ändå skapar en trygghet för gruppen. Det som gjort den så framgångsrik är kombinationen av två
innovationer, en teknisk och en social.
Det
stora klippet, teknologiskt sett, i mänsklighetens historia var
uppfinnandet av väskan. Dessa ränslar som kvinnorna i vår grupp
nonchalant nu fyller med allsköns godsaker direkt ut öknens
outtömliga skafferi är det som en gång skiljde ut människan från
övriga djurarter.
Våra
färdkamraters väskor består (liksom min kamerabag) av skinn. I
deras fall är det, berättar de, skinn från gnun de föredrar. När
det dragits av jaktbytet spånner man ut det på marken där det får
soltorka. Därpå skrapas det noga och garvas med växtextrakt. Det
gnuggas och gnids mellan händerna och färgas med barkpulver till en
djupt gulröd färg. Resultatet blir som ett stort sämskskinn. Med
en läderrem binds det i en säck runt midjan och där kan stora
bördor av röttter, frukter, vatten i urblåsta strutsägg och inte
minst barn bäras med lätthet. Tyngdpunkten kommer nära kropen och
kan fördelas runt midjan. Tyngdpunkten kommer nära kroppen och kan
fördelas runt midjan. Det är endast kvinnorna som bär på detta
sätt. Männen, och ibland även kvinnorna, transporterar sina bördor
hängande över axeln eller ryggen i kraftigare läderväskor, gjorda
av skinn från dykaranrntilopen eller stenbocken. Så grundläggande är
denna väska för buchmännens liv att hos t.ex !Kung-folket namnet
på väskans knut är det samma som smeknamnet för kvinna.
Med
dessa enkla ränslar kan mina förljeslagare på vår vandring i
Kalahari släpa med sig hem till bandet väldiga bördor på i
genomsnitt 7-115 kilo per kvinna, plus barn! Skulle de ha burit allt
i händerna hade det inte blivit många nötter till dem därhemma.
Det
är i själva verket väskan som är grunden för den mänskliga
tillvaron. För det örsta ökar den mängden mat en person kan bära
med sig till uppåt 10 gånger vad han eller hon själv kan sätta i
sig under en dag. Det är dessutom endast med hjälp av en
skinnväska, barkbehållare, nät etc. Som man överhuvudtget har
någon möjlighet att i större omfattning transportera nötter, bär
och andra småsaker, liksom (och det är viktigt) stenar för
tillverkning av redskap. Till yttermera visso frigör en väska en
eller båda händerna även om man kånkar på spädbarn, insamlande
växter och/eller jaktbyte.
Med
hjälp av sina väskor kan därför en liten grupp människor
genoföra en klok arbetsfördelning. En del av gruppen kan samla
växter åt hela gruppen. Några andra kan ge sig ut på jakt, vilket
är ett mycket osäkert företag som dock kan ge utomordentliga
vinster (en stor kuduantilop ger lika många kalorier som 50 dagars
samlande). En annan grupp kan klara sig på en hemmabas utan att
själv skaffa mat, men i stället sysselsättas med
redskapstillverkning eller omhändertagande av gruppmedlemmar
(spädbarn, gamla, skadade), vilka inte kan jaga eller samla.
Väskan
är en förutsättning för hemmabas, arbetsfördelning,
livsmedelssäkerhet för alla. Utan den blir också jakten omöjlig.
Hur skall man utan bäranordning kunna släpa med sig och under
jakten ha till hands stenar och pilar? Dessutom blir
redskapstillverkningen mycket svår utan väskans hjälp. Lämpliga
stenar för pilblad, skär- och krossverktyg är svåra att få tag
på. Skall de bäras i händerna blir det inte mycket råmaterial att
bearbeta, om man inte jobbar där råvarorna finns, och de måste
ofta sökas i avlägsna berg långt borta från bra samlar- och
jaktmarker.
Väskan måste ha föregått alla andra viktiga mänskliga uppfinnigar. Väskan gjorde oss till människor. Den förutsätter också en mycket speciell samhällelig organisation.
Jag rekommenderar på det varmaste, en kärleksfull beskrivning utav ett folk som lyckats behålla sin identitet och sin frihet in i våra tider. Boken är utgiven 1994 men finns att köpa åtminstone på nätet.
Boken behandlar också andra nomadfolk och deras situation i dagens läge (som alltså var på 1990-talet.)
Mycket handlar den också om hur rasismen uppstod och fick vetenskapliga "bevis" på att den vita rasen skulle vara överlägsen andra.
Mot slutet återger han kortfattat de filosofier som ligger till grund för politiers (statens) upprustning, påhejade av affärsvärlden.
Tänkvärda tankar.
Boken behandlar också andra nomadfolk och deras situation i dagens läge (som alltså var på 1990-talet.)
Mycket handlar den också om hur rasismen uppstod och fick vetenskapliga "bevis" på att den vita rasen skulle vara överlägsen andra.
Mot slutet återger han kortfattat de filosofier som ligger till grund för politiers (statens) upprustning, påhejade av affärsvärlden.
Tänkvärda tankar.