Obetydliga jag

Redan under dom gamla mobiltelefonernas tid hände det då jag pratade med en del personer att dom helt tydligt visade att alla inkommande samtal och meddelande var viktigare än det vi pratade om.

Nu har då pillpill-fånerna brett ut sig och också tendensen att vara mera involverad i sms-utbyten än att ägna den man stannat till för att prata med eller kanske träffats för en kopp kaffe eller annat umgänge.

Stup i kvarten kommer det ”jag måste kolla”, ”jag skall bara” och telefonen åker upp och ner i fickan som en jojo. Någon signal hörs inte mellan varven så jag antar att det är vibratorn som kallar på uppmärksamheten. Det som vi pratat om tycks glömmas och det är inte ovanligt att jag kommer på mej själv att det som skulle ha varit viktig blivit helt bortglömt eftersom vi egentligen inte ens kommit igång ordentligt med vårt samtal.

Naturligtvis är jag inte en så viktig person att man måste stänga ut resten utav världen, men är faktist allt annat viktigare än jag och det jag har att säga? Medger att också jag ibland kollar ifall det eventuellt skulle vara något viktigt, ibland svarar jag snabbt på något samtal och kontrollerar hur viktigt ärendet kan vara men säger att jag återkommer senare, meddelanden kan definitivt vänta till senare.

Har nu själv haft en pillpill i några veckor och blivit riktigt du med den men fortfarande känner jag inget behov av att kontrollera vad som händer hela tiden så jag har sociala medierna avstängda utom då jag själv öppnar dem.

Hoppas verkligen att inte jag själv blir en pillpillare som efter 10-tals meddelanden och några utbytta meningar, kastar en blick på fånen och med ett snett leende konstaterar ”det var så roligt att träffas, hopps vi hörs snart igen”.

Vad var det som var så roligt? Varför fick hen så bråttom? 

Vet du vad, jag tyckte inte alls att det var roligt!