Där
sitter en gubbe
på
en stubbe.
Helt
visst utan lov
han
satt och sov
på
staden marker
men
inte in någon av dess parker.
Solens
värmande strålar
mildrade
vindens kalla kårar.
Bäst
som han njuter av sin lur
vädret
växlar det kom en skur..
Han
vaknar då med ett ryck
säger
ord som ej kan sättas i tryck
Solen
den skina från himmel så blå
gubben
börjar sakta förstå
att
också damen så fager och öm
också
hon, bara varit en dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar