Adjö Gotland, hoppas vi ses igen!

Vaknade som vanligt stärkt utav sömnen före väckningen vilket ju betyder att det blir tid över för lite yoga och dessutom att dricka kaffe, nu lyckas jag ju få igång kaffekokaren när jag vet var jag sätter på elektriciteten.
Så gott som allt var färdigpackat, endast det som jag skulle ha på mej hade jag lämnat framme förutom bh:n? Jag letade överallt men fick till sist riva upp sportbh:n som till all lycka inte var för djupt ner i packningen. Jag hoppas verkligen att min härliga fina välsittande bh befinner sig någonstans nerpackad och inte bland lakanen som jag lämnat in.

Den stoa skillnaden med att titta ut mot horisonten hemma
i Hangö och på Gotland är att här är det bara vatten,
överallt, så långt ögat når.

Båtresan över till Nynäshamn gick fort då jag satt och skrev om gårdagen så jag missade till och med att ta ett fotografi då Gotland försvinner vid horisonten men horisonten och kölvattnet lyckades jag ändå fånga på bild. 

5 timmar att slå ihjäl, eller uppleva, i Stockholm. Hade tänkt kolla på nätet om dom gav någon dagsföreställning på teatern men eftersom jag varit för trött alla kvällar för att engagera mej så fick det vara.

Så vad gör en kvinna ensam i storstan omgiven av butiquer och varuhus fulla med höstnyheter. Nästan en timme vandrar jag omkring och ser till och med några saker jag skulle kunna tänka mej men då dom innehåller konstfiber får det vara. Några tänker sätter jag på listan ”om jag inte hittar något annat”. Märker också att jag blir irriterad på dunket som uppmanar ”ta min kropp”, ”rör mej” eller bästa alternativet ”rör på dej”. Till sist gör jag en avstickare till New York för en bit mat. Inte staden förstås men en teater med bar och restaurang. Äter en ansjovisibakad kolja, låter intressant och smakar gott. Och så hittar jag äntligen Indiska, min favorit. Och där har dom till och med tre alternativ som jag skulle vilja ha och sitter som jag vill. Priserna är som vanligt överkomliga men alla kan jag inte ta så det tar en stund och provas av och an innan jag äntligen bestämmer mej för vilka två som är dom jag verkligen behöver.

Provandet har tagit på krafterna så jag söker mej tillbaka till terminalen betalar 10 kronor för att komma in på en unisex toalett därefter sätter jag mej på ett litet ställe med en Ramlösa och betraktar männsikor som kommer och går. Somliga i tjocka dunjackor och andra i ärmlösa toppar. En del uppsluppet pladdrande och någon som kommit från en begravning? Dom utstötta, med sina stora IKEA kassar med tomburkar, samlas kring sin ledare (?) han har en kavaj och jättekapsäck på hjul. 

När tiden för bagageförvaringen gått ut hämtar jag det och sätter mej framför rätt port och där gick tiden fort då vi blev vitten till hur en kvinna som fallit i rulltrappan fått ett stort hål i huvudet inte ville lyssna på vaktpersonalen och vänta på ambulans, hon skulle iväg med sin buss och det var inget fel med henne, tyckte hon själv. Vaktmannen som tidigare varit ambulanchaufför försökte övertygad henne om att busschauffören skulle vägra ta henne ombord i det skick hon befann sig och det var bäst att dom skulle kunna boka om hennes biljett. Dom hade satt henne att sitta precis bredvid mej och jag märkte att hon blev bara goggygare medan minuterna tickade iväg. Just som vi gick om bord gav hon med sig och vaktmannen tog kontakt med något kontor för att boka om hennes biljett.

Ugnsbakad potatis med skagenröra får avsluta resan + litte bubbelvatten för att förkovra minnet.

P.S. Genast jag kom hem packade jag upp och hittade min bästa bh näst längst ner i bottnet. Puh!