Tant, en titel att vara stolt över

Paula Salovaara hade en kolum om tanter i gårdagens Hufvudstadsblad och det var många som protesterade och absolut inte kunde kännas vid ordet. En del till och med ansåg det vara kränkande?

I debatten som följde gjode jag följande kommentar och åtminstone en av debattörerna ändrade åsikt då hon insåg vad vi menar med dagens Tant som, observera, aldrig skall användas framför ett efternamn.

"Om man tänker "tant Anna" i crimplenklänning som gått hemma och passat upp barn och förvärvsarbetande man hela livet så kanske man kan förstå att en del värjer sig för ordet tant. Men också tant Anna hade kanske en hel del att komma med när barnen väl var utflugna och hon fick tid för sig själv även om många av väninnorna blev kvar i sin låda där dom höll utkik över eländet utanför och kritiserade högljutt.

Sedan dess har det gått många årtionden och dagens tanter är som i artikeln, det som skiljer henne från icke tanter är att hon vågar vara sig själv, klär sig som hon känner för, kanske använder en lätt make-up men klarar sig utan, står upp emot orättvisor och är inte rädd för att ta i där det behövs.

Icke-tanterna är däremot mycket måna om sitt utseende och klär sig i "rätta" kläder, är noga med frisyren, förbrukar kultur av hög kvalitet och syns på dom rätta ställena och umgås med dom rätta människorna, deltar gärna med en penningsumma i insamlingar och har kanske ett fadderbarn i något u-land.

Det är absolut inget fel på icke-tanterna, dom lever sitt liv som dom vill och deras hjälpinsatser är också välbehövliga, det är bara det att dom inte kan fölikas med en titel som vi tanter bär med stolthet därför att vi ser det som ett tecken på frihet."

En tant är inte nödvändigtvis en feminist men hon är definitivt för jämlikhet och tolerans.