Ännu en jul

Gubben sitter vid fönstret och väntar, såsom han brukar göra nuförtiden efter att han kryssat över dagens datum i kalender. Julmånaden, december pryds av en vacker bild utav hemstadens kyrka och vattentorn, datumet som han kryssat över idag är den 22:a.

Han suckar djupt och ser mot porten snett mitt emot, där som granngumman bor, eller bodde tidigare. Nuförtiden ligger hon på långvården. Generat hade han fört upp en blomma åt henne på hennes 87-års dag, men han hade inte behövt, varken vara generad eller föra någon blomma. Kroppen låg nog där, men hennes blick var riktad mot en värld han inte kunde se. Inte heller reagerade hon då han kom, eller då han tackade för inget och gick ut bara någon minut senare.

Ännu en djud suck undslipper honom då han tänker på tidigare år då dom tillsammans väntat på postbilen, ja eller på den cyklande posteljonen så som det var förr. Riktigt förr, då när dom båda just blivit lämnade ensamma hade traditionen börjat, lite småprat och små pikar, lite till mans. Hon hade varit slängd i käften, gumman. Triumfierande hade dom räknat sina julkort, vem som fått mest. För det mesta var det hon som vann. Hon hade ju varit med i föreningar och hade dessutom flera barn än han hade. Nå, nog hade han ju också haft sina veterankompisar och dessutom flera barnbarn så kampen hande blivit hård även om högarna minskat med åren.

Postbilen har varit sen den senaste veckan och han vill inte stå där ute i snålblåsten allena. Han sneglar mot köksklockan och konstaterar att nu måste den snart komma. Sakta börjar han dra på sig stövlar, ulster och yllemössa men just när han skall börja knäppa knapparna hör han det välbekanta ljudet av en bil som rör sig lite knyckigt, liksom från låda till låda, då blir det fart på gubben och han rusar ut utan att knäppa kappan. Han hinner just till sin lådrad då bilen kör fram. Lugnt plockar posteljonen posten i knippen och pillar in den genom luckorna, när hon kommer till hans låda blickar hon upp med glittrande ögon och hälsar. Han hälsar tillbaka och tackar då hon räcker honom en bunt med reklam ”och två julkort idag också” sägar hon. ”Jag får önska en riktigt God Jul jag också för nu går jag på julledighet.”
” God och god” muttrar han ”men ja tack detsamma.”
”Var och en gör julen till vad hen vill” säger hon, medan hon pillar in några räkningar i den sista lådan.

Stilla blir han stående och ser efter bilen då den svänger in vid nästa lådrad. Långsamt återvänder han in medan hennes ord klingar i hans öron. Så god som man gör den. I många år har han varit nöjd med att sitta och titta på tv, ätit lite av julmaten som han köpt färdig för att avsluta kvällen över en kopp kaffe med knorr hos gumman då hon återvänt hem från julfirandet med något utav barnen. Hon hade alla sina 5 barn i staden medan hans båda stannat kvar på studieorterna. Dottern, som återvänt till hemstaden för några år sedan, hade nog försökt locka honom att fira julen med dem men han hade hållit fast vid sitt.

- Tänk om, men nej, inte kanske ändå, han har ju tackat nej redan tidigare. Men, om kanske ändå?

Det har redan hunnit bli mörkt då han lyfter luren på sin gamla telefon och slår nummret till dottern.
”Hejsan papsen” svarar hon.

Han har lite svårt med det där att hon vet vem som ringer utan att han hinner presentera sig.

”Ähm, det är jag” säger han.

”Visst, jag vet”

”Ja, hur har ni det?”

”Lite småfixas kvar men nog börjar det bli klart. Vi kommer in en sväng och säger hej på julafton. Om du inte ändrat dej?”

En sten faller från gubbens bröst och med darrande stämma svarar han

”Vet du, gullungen min, det har jag! Jag vill gärna komma och fira jul med er, om det passar ”

Att prata så alla kan förstå

USA:s nästa presidents inställning till miljön och globala uppvärmingen skrämmer mej. Därför tar jag än en gång upp den här frågan för jag vill lämna en värld som man kan leva i åt mina barnbarn.

Min dotterdotters hand förtroligt i min, andra gången vi träffades.

Den globala uppvärmningen kan man var utav olika åsikter om, vad orsakar den och hur mycket den påverkas av oss människor. Miljöförstöringen är synlig för ögat så det är något som vi alla borde kunna komma överens om att skall åtgärdas.

Jag kan inte förstå varför det skall göra så komplicerat. Det är lättare att övertyga människor om sådant som dom kan se med egna ögon än be dem föreställa sig någon sådant som vad klimatförändringar möjligtvis kan föra med sig.

Varför kan man inte helt enkelt försöka få en global överenskommelse om att vi måste få slut på miljöförstöringen. När vi pumpar ut gifter och avfall i vattnet förstör vi inte bara vår närmiljö vi smutsar ner vattnen så att fiskarna inte kan leva i det. Man kan ju i samma veva ta upp frågan om att vi nu tar upp mera fisk än vad som kommer till per år. Plangton som är första länken i näringskedjan kan inte leva i försurnat vatten vilket är följden då koldioxid upptas från atmosfären i haven.

Utsläpp i luften inte bara gör det svårt att andas på en del ställen. Fabrikerna har höjt skorstenarna så att röken, med alla skadliga ämnen som den innehåller, skall färdas längre bort från just det samhälle som dom befinner sig. I något skede kommer det ändå ner tillbaka och förorsakar samma förstörelse som det gjort i näromgivningen då skorstenarna var lägre. Alla som vistas i närheten av en trafilkled eller i en storstad då luften sått stilla vet hur det känns att andas in luften fylld av avgaser från bilar och närliggande industrier.

Dom som tror att vi kan leva utan andra varelser på jorden torde inte vara så många. Redan det att så kryp som bin börjat försvinna från vissa trakter har gjort att människor går omkring med små penslar för att pollinera växter som skall förse befolkningen med frukt! Det är en kortsiktig lösning. Vi behöver bin och andra pollinerare.

Den massiva avverkningen av skogar. i allsynnerhet dom stora regnskogsbälten som är en hemort för massvis med olika arter, är som att skära bort bitar av jordens lungor.

Och överallt på hela jordklotet behövs näringskedjorna, vareviga varelse är viktig och vi är alla beroende av varandra. När någon art dör ut förorsakar det rubbningar i ekosystemet som kan ha långtgående konsekvenser.

Det är alltså vår jord, vår miljö vi bör värna om. Det är det här som borde diskuteras på internationell nivå. Det är lätt för dem som inte tror på uppvärmingen att vifta bort det som nonsens men miljöförstöringarna som syns måste alla ta på allvar.
Vi kan inte heller bara sitta och vänta på att politikerna och storindustrier skall komma överens om något avtal, som en del kanske följer andra inte.

Vi måste göra något! Det är svårt att för en vanlig konsument alltid veta vilka som står bakom en produkt men vi kan anstränga oss lite mera och helt enkelt bojkotta sådana företag som inte bär sitt ansvar för natuten eller låta bli att köpa. Varje dag då vi konsumerar mera än vi egentligen behöver hjälper vi till att förstöra vår jord. Inte bara vår jord utan också kommande generationers och alla levande varelsers jord. Vi måste alltså börja med oss själva och inte bara vänta på att ”dom andra” skall göra något först.  Det är vårt ansvar, som vuxna,

Och hur är det med prostatan då?

Rosa bandet för att stöda forskningen och sprida information om bröstcancer. Tidvis översvämmas min sida på facebook av uppmaningar att dela för att visa mitt stöd för kampen mot bröstcancer.
Vem blir bättre av det? Jag tror att dom flesta kvinnor hört talas om och gärna stöder medsystrar och forskningen på området. Det förstås kan vara viktigt med en påminnelse ibland.

En en liten summa in på ett konto är det som ger stöd. Samma sak gäller andra former av cancer. Min mamma dog av cancer i magen, finns inga band för det och både jag och min syster har försökt starta insamlingar men det är tydligen inte intressant. Eller är det för att det inte syns att man gett ett bidrag?

Då kommer vi till en annan cancerform som nog har ett eget band och som borde få lite mera synlighet.


Och hur är det med prostatan då? Hur viktigt skulle det inte vara att informera männen om när det är skäl att kontakta doktorn och att det inte alltid behöver vara cancer? Jag vet att många män går omkring och ältar på problemet med förstorad prostata innan dom ens vågar andas om det till någon.  Medan dom gör det kanske dom blir tvära och ilskna och vill inte ha sex med sin partner. Hur många kvinnor är medvetna om den saken? Så även om det inte är något farlig så kan det förstöra förhållandet. Som vi alla vet är männen ofta sämre på att både söka vård och att prata om känsliga saker.
Problem kan uppstå också i yngre år men är helt normalt när männen blir äldre. Ca 30% får så mycket problem att dom behöver hjälp även om det inte alltid är cancer.

Någon har nog tänkt på saken eftersom prostatacancern har ett eget band. Men, hur ofta har ni sett det. Visste ni om vad det betyder?

Så snälla ni, låt mig se lite blåa band emellanåt, för jämlikhetens skull.

P.S Nu två år senare ser jag inte dom rosa banden så ofta mera men tyvärr syns inte heller dom blå banden till. (02.09.18)

Att misslyckas

Tänk att misslyckandet har fått en egen dag. Låter kanske lite lustigt men visst är det viktig att vi lär oss att det är tillåtet att misslyckas.

Att inte slås ner och ge upp utan ta lärdom och göra det bättre nästa gång, och nästa, för om det är viktigt så lyckas det, när tiden är mogen. Om inte, betyder ett misslyckande inte heller att man själv är misslyckad.

Att vi lär oss att allt inte behöver vara perfekt och att ibland när vi får lite avstånd till vårt misslyckande kanske det visar sig att det ändå hade något gott med sig. 

Det här äpplet har kanske självaste naturen misslyckats med vid första anblicken? Men vad är det som får oss att tänka så? Det ser inte ut som vi förväntar oss att ett äpple skall se ut men allting behöver inte se perfekt ut. Allt eller alla behöver inte vara stöpta i en likartad form, det kanske är vi som behöver lära oss att se skönheten också i sådant som är annorlunda!

Det här äpplet smakade underbart, systern som var symmetriskt rund och jämt röd blev efter det en liten besvikelse då en viss mildhet i smaken saknades.

Att vara unik är inte ett misstag eller misslyckande, tvärtom det kan vara bättre än det förväntade.

Tillbaka på Åland

Det här inlägget hade jag glömt att publicera tidigare så det kommer in lite på fel ställe.

Kan en mormor tänka sej ett bättre sätt att avluta semestern? Med mina härliga barnbarn tillbringade vi en förmiddag på stranden och sedan hittade Alvin på att vi skulle gå upp och se på huset som dom snart skall flytta in i. Vi tog saft och kaffe i termos med för att avnjutas på terassen. Vi hade också turen att få komma in och se hur bygget fortskrider.

På kvällen var jag med dottern på leffa, första gången sedan Titanic. Och visst är det skönt att få skratta riktigt hjärtligt. Ena dagen var det sittmusklerna som var ömma och andra är det skrattmusklerna. Tredje filmen om Bridget Jones var minst lika rolig som dom tidigare.

Några dagar med simning, baka sandkakor och knatteträning och sen var det dags att åka hem.

Konstupplevelser från Gotlandresan

Nu har det gått tre veckor sedan jag avslutade min resa till Gotland. Lovade ju lite mera bilder men tänker börja med konsten.

Först utställningen som jag nästan hade gått förbi (se inlägg Gotlandresan dag 1) "Everything You Can Imagine is Real" med Bea Szenfelds vita kollektion i papper som fashinerade. I bakgrunden ser man bilder av Karolina Henke, Carl Thorberg och Stina Wirsén som är skapade för Kungliga Operan.

(Klicka på bilderna om du vill se större skala)

Här i bakgrunden ser man lite av det som gjorde det stösta intrycket "Svansjön" Att sitta där och se dunen sakta dala och lyssna på musiken var mycket avkopplande. Synd att något hipp-hopp-pip från något angränsande rum störde. Eller kanske var det tur? Så mäktig var upplevelsen mitt i det hetsiska Stockholm att jag kanske hade missat bussen om det inte till sist blivit för irriterande.

Den andra ”hittade” jag då jag cyklade förbi på vägen tillbaka från Jungfrurauken. När man cyklar ser man så mycket mera och redan på vägen dit hade jag sett en glimt av något som verkade intressant och nu när jag nästan passerat var det något som fångade min blick och jag svängde in på gården. Tyvärr var det stängt och dom enda levande varelserna jag såg var en skock hönor. 

Om någon känner till konstnären
tar jag tacksamt emot information

Dom gillade inte att bli fotograferade, så fort jag vände kameran mot dem så flög dom ner från konstverken och vände stjärfjädrarna åt mej. På dörren till en verkstad fanns en lapp där man upplystes om det skulle vara öppet tisdag till torsdag om jag kommer rätt ihåg. Jag vandrade omkring och njöt av ögonfröjden tog en bit av min proteinbar och några klunkar vatten innan jag fortsatte.

 Den största konstnären, naturen själv, har också en permanent utställning på Gotland. 

I Lummelundagrottan växer konst-
verken fram med några mm/år men
 "dör" om en människa rör i dem

Det här lejonet som vaktar infarten till Lickershamn
vet jag inte om har något namn eller om det ens är en
sevärdhet, jag var ändå imponerad

Varför kallas hon Junfrurauken när vem som helst kan se
att hon har en hel drös utav ungar?

Damen här nedan ropade till mej då jag försökte susa förbi. Jag tror inte att hon heller är någon sevärdhet men hon bad mej berätta hennes historia så det måste jag väl ge mej tid under vintern

Så här i efterhand kan jag ju bara konstatera att vilken tur att jag rört mej till fots eller cyklat annars hade jag ju missat upplevelser som nu känns som mycket viktiga.

Höstgryta med butternutpumpa och en mustig soppa.

Eftersom jag är gift med en köksmästare brukar jag vanligtvis hålla mej till dom gamla säkra rätterna såsom lasange, korvstroganoff och rotmos, när jag gästspelar vid spisen. Nu och då händer det ändå att jag får en kick och vill komponera något nytt. Ibland blir det ätbart och ibland gott eller t.o.m riktigt gott. När jag såg pumporna i S-market, eggade dom min fantasi och jag kände mej inspirerad att försöka på  en höstgryta med broiler och butternut pumpa. Det svarta riset som jag köpte igår passade utmärkt till.

300 g strimlad (peppar-)marinerad broiler

4 – 6 färska champinjoner

½ butternutpumpa

1 medelstor finsk rova

ca 5 cm rättika

1 röd paprika

80g Creme Bonjour gräslök

svartpeppar (kan uteslutas om man använder pepparmarinerad)

rosmarin

ingefära

gurkmeja

chilipulver

paprikapulver

salt

olivolja

vatten

Bryn champinjoner och broilerstrimlor i en vokpanna. Tillsätt de tärnade rotsakerna, pumpan och paprikan. Krydda och låt badda på svag värme ca ½ timme (testa om rotsakerna är mjuka). Rör om emellanåt och tillsätt vätska efter behov. Rör ner CremeBonjour. Avsmaka.

Vad göra med resten utav pumpan? Ett förslag är soppan som du hittar receptet på längst ner.

Dagen efter blev det en soppa på andra halvan av pumpan, en medelstor batat, en jättemorot, en lök, och en medelstor rova. Tärnade kokade i vatten som inte riktgt ens täckte rotsakerna 25 - 30 min. Kryddade med svartpeppar, lite vitpeppar och salt, gurkmeja, chili- och paprikapulver, några enbär. Häll av spadet i en bunke medan man mixar till en pure. Häll tillbaka spadet och 100 g Creme Bonjour. Koka upp under omrörning (försiktigt för den kan spotta lite)
För att få den lite matigare toppade jag knaperstekt bacon. Mörkt rostat bröd med ost smakade perfekt till den här anrättningen.

                                            

                                              Myskpumpa eller butternutpumpa.

En vanlig fredagkväll blev jag VIP

Tänk vad trevligt man kan ha det en fredagkväll i en småstad då köpmännen bjuder till.

Tycker ni det ser tomt ut? Ha, ha lurade er
kunderna är ju inne i butikerna!

Hade redan börjat skriva på ett blogginlägg om reflektioner från resan med lite mera bilder då jag kom på att jag någonstans sett att köpmännen i Hangö centrum skulle ha en V.I.P kväll med öppet till kl. 19.

 Det är ju ett fantastiskt fint tillfälle att gå och bekanta sig med utbudet och dessutom bli bjuden på allahanda god-saker, visade det sig. Medan jag gick där och i lagom långsam takt bekantade mej med utbudet i vår lilla stad började jag fundera om jag ens kan komma på något som saknas.  

Många lockande erbjudande hade man också men jag lyckades behärska mej och föll endast för ett. Visste ni att det finns svart ris? För mej var det en nyhet så jag köpte en påse och hade dessutom turen att förutom 20% rabatt få en överraskingspresent!

I kemikalieaffären hittar man
en massa annat än make-up och
tingeltangel.

Presenter blir man ju alltid glad över och när det kommer som en överraskning är det ju dubbelt roligt.

och i leksaksaffären har
ett trevligt utbud för den
som tycker om att pyssla
och skapa egna små konstverk

                                                                                                                                    

Visst kom jag också på vad som saknas i vår stad. Möbelaffären är så i skymundan att få människor ens kommer ihåg att den finns och en butik som säljer kostymer och långklänningar till festliga tillfällen men å andra sidan tror jag inte att en sådan kan vara lönsam i någon småstad.

Här presenterade jag ett litet klipp på vilka som hade öppet och deras utbud. Hann inte med mera den här gången.

 En del köpmän har ju dessutom börjat med förlängd öppenhållnigstid på fredag och lördag så ni som missade det här tillfället har många tillfällen att själva konstatera hur mycket intressant det finns i dom egna hemknutarna.

Adjö Gotland, hoppas vi ses igen!

Vaknade som vanligt stärkt utav sömnen före väckningen vilket ju betyder att det blir tid över för lite yoga och dessutom att dricka kaffe, nu lyckas jag ju få igång kaffekokaren när jag vet var jag sätter på elektriciteten.
Så gott som allt var färdigpackat, endast det som jag skulle ha på mej hade jag lämnat framme förutom bh:n? Jag letade överallt men fick till sist riva upp sportbh:n som till all lycka inte var för djupt ner i packningen. Jag hoppas verkligen att min härliga fina välsittande bh befinner sig någonstans nerpackad och inte bland lakanen som jag lämnat in.

Den stoa skillnaden med att titta ut mot horisonten hemma
i Hangö och på Gotland är att här är det bara vatten,
överallt, så långt ögat når.

Båtresan över till Nynäshamn gick fort då jag satt och skrev om gårdagen så jag missade till och med att ta ett fotografi då Gotland försvinner vid horisonten men horisonten och kölvattnet lyckades jag ändå fånga på bild. 

5 timmar att slå ihjäl, eller uppleva, i Stockholm. Hade tänkt kolla på nätet om dom gav någon dagsföreställning på teatern men eftersom jag varit för trött alla kvällar för att engagera mej så fick det vara.

Så vad gör en kvinna ensam i storstan omgiven av butiquer och varuhus fulla med höstnyheter. Nästan en timme vandrar jag omkring och ser till och med några saker jag skulle kunna tänka mej men då dom innehåller konstfiber får det vara. Några tänker sätter jag på listan ”om jag inte hittar något annat”. Märker också att jag blir irriterad på dunket som uppmanar ”ta min kropp”, ”rör mej” eller bästa alternativet ”rör på dej”. Till sist gör jag en avstickare till New York för en bit mat. Inte staden förstås men en teater med bar och restaurang. Äter en ansjovisibakad kolja, låter intressant och smakar gott. Och så hittar jag äntligen Indiska, min favorit. Och där har dom till och med tre alternativ som jag skulle vilja ha och sitter som jag vill. Priserna är som vanligt överkomliga men alla kan jag inte ta så det tar en stund och provas av och an innan jag äntligen bestämmer mej för vilka två som är dom jag verkligen behöver.

Provandet har tagit på krafterna så jag söker mej tillbaka till terminalen betalar 10 kronor för att komma in på en unisex toalett därefter sätter jag mej på ett litet ställe med en Ramlösa och betraktar männsikor som kommer och går. Somliga i tjocka dunjackor och andra i ärmlösa toppar. En del uppsluppet pladdrande och någon som kommit från en begravning? Dom utstötta, med sina stora IKEA kassar med tomburkar, samlas kring sin ledare (?) han har en kavaj och jättekapsäck på hjul. 

När tiden för bagageförvaringen gått ut hämtar jag det och sätter mej framför rätt port och där gick tiden fort då vi blev vitten till hur en kvinna som fallit i rulltrappan fått ett stort hål i huvudet inte ville lyssna på vaktpersonalen och vänta på ambulans, hon skulle iväg med sin buss och det var inget fel med henne, tyckte hon själv. Vaktmannen som tidigare varit ambulanchaufför försökte övertygad henne om att busschauffören skulle vägra ta henne ombord i det skick hon befann sig och det var bäst att dom skulle kunna boka om hennes biljett. Dom hade satt henne att sitta precis bredvid mej och jag märkte att hon blev bara goggygare medan minuterna tickade iväg. Just som vi gick om bord gav hon med sig och vaktmannen tog kontakt med något kontor för att boka om hennes biljett.

Ugnsbakad potatis med skagenröra får avsluta resan + litte bubbelvatten för att förkovra minnet.

P.S. Genast jag kom hem packade jag upp och hittade min bästa bh näst längst ner i bottnet. Puh!

Gotland 3:e dagen

Började inte så bra. Kaffeautomaten på Fängelse hade tagit söndagsledigt och vägrade koka det goda kaffe jag hade sett fram emot. Efter att ha klickat mej några varv genom samma frågor gav jag upp och beslöt mej för att ”låna” lite kaffe från paketet någon lämnat efter sig och använda kaffekokaren, som jag inte fick igång. Tur att jag är anpassningsbar även om kaffe vanligtvis hör till ett måste för mej nöjde jag mej med två goda ost/skinksemlor jag köpt i ICA, några minitomater och bubbelvatten.
Jungfru rauken var ju en utav dom sevärdheter jag hade föresatt mej att se men efter gårdagens dryga 40 km cykeltur hade sittmusklerna varit lite ömma. Även om det blivit betydligt bättre av en natts sömn och morgonens yoga/meditation tagit bort dom sista restena av ömhet var jag osäker på vad dom skulle tycka om en ca 60 km tur.

Velande började jag cykla uppåt för att leta reda på busstationen stannade lite på vägen och beundrade bl.a ett hus som stått i vägen då dom byggde muren och helt sonika bivit inmurat.

Med kartans hjälp kom jag snart rätt. Öppet 8 – 22 stod det på dörren. Stängt var det och klockan var nästa 9. Försökte hitta någon annan information innan jag makligt började söka mej norrut. Efter bara 800 m kom en buss emot, visserligen inte i trafik enligt skylten men en människa bakom ratten. Vände om och började cykla efter bussen och till all lycka satt chauffören kvar. Informationen jag fick av henne var ganska knapphändig men så mycket fick jag klart för mej att stationen endast var ett vänterum + pausrum för chaufförerna. En busstidtabell kunde hon tillhandahålla.

Visby centrum en söndagmorrgon
Skuggann av en turist i nedre kanten

Hmmm....  hittar någonstans där jag kan köpa mat den här tiden en söndagmorgon så försöker jag mej på att cykla dit. På en bensinstation tankade jag med en banan, ett äpple och en proteinbar, vatten hade jag kommit ihåg att ta med mej. Så bar det av. Efter ca 4 km började sittmusklerna berättade att dom hellre suttit på något betydligt mjukare än sadeln på en 3-växlad Monark damcykel. Jag beslöt att ändra taktik istället för att trampa i nedför satte jag mej i en annan ställning och rullade. Redan då jag passerade nerfarten till

Har ni sett en gulligare busshållplats?

Lummelunda grottan kändes det bättre och även om jag hade tänkt ta en paus där beslöt jag mej för att cykla till den gulliga busshållplatsen, som jag sett föregående dag, eftersom rastplatserna lyser med sin frånvaro på Gottland. Lite längre fram hittade faktist den enda rastplatsen på hela vägen och det passade eftersom naturbehovet kallade och jag tänkte jag kunde kasta pappret i en sopsäck, som det inte fanns. Gömde det under lite löv.

Har jag sagt att Gotland är mycket kuperat? Dessutom tycker dom att de som färdas med cykel kan göra lite extra kurvor och inte heller har marken slätats till såsom för landsvägen. Har med bilder försökt tydliggöra hur krokarna går både vertikalt och horisontalt. Nå, efter ca 15 km tar cykelbanan slut och man får ta sig fram på en relativt smal väg, lite mindre trafikerad söndag förmiddag än den varit på lördag eftermiddag.

Småningom närmar jag mej vägskälet som jag tänkt att eventuellt skulle bli vändpunkten, Stenkyrka istället för Jungfrun? Till min förvåning märker jag att det börjat kännas betydligt bättre och fortsätter glatt min väg. Passerar platsen där jag gav upp dagen före och efter ytterligare 5 km kommer jag äntligen till en informationsskylt. Hinner nästan bli ororlig att jag missat avtaget till Lickershamn när en stor tydlig skylt dyker upp. Och sen bär det av neråt i en hiskelig fart. Tänker att jag i något skede skall upp tillbaka men skjuter tanken ifrån mej och njuter av farten.

Väl framme ställer jag cykeln ifrån mej och vandrar i maklig takt mot Jungfrun

men nöjer mej med att gå halvvägs. Ser en man som tydligen varit på väg dit (bild) men också han vänder om. Beudndrar stenarna längs stranden som jag efter besöket i grottan och grottmuseet förstår lite mera av.

Där e hon i all sin prakt. Typen nere till vänster gjorde ett försök att ta sig ända fram men gav upp ungefär där. Vägen dit var mycket längre än man kunde tro. 

Mättad av intryck sätter jag mej ner utanför en utav bodarna och njuter av den rökta flundran jag köpt i en annan bod, dessutom bjuder jag mej själv på kaffe och glass till efterrätt. Sen är det dags för återfärden, stannar till och beundrar ”inlands”-raukarna som jag passerat på vägen ner. Stärkt av flundran och

Nästan uppe på krönet stannar jag för att ta ett foto av backen.
Längst bort ser man en aning av kullen bakom Jungfrun!

underbara intryck känns vägen upp sist och slutligen inte så farlig tung som jag befarade på vägen ner. På vägen tillbaka stannar jag till lite här och där, fotograferar lite och koncentrerar mej på dom närmaste 20 metrarna och inte på evetuellt kommande upp- eller nedförsbackarna. Stannar till och tankar lite vätska och proteinbar några gånger och snart är jag tillbaka.

Ett ställe där jag stannade sprang
hönsen omkring bland konstverk

                                                                Knappa  6 timmar hade jag varit borta så efter en snabb dusch beger jag mej ut för att ta mej en närmare titt på det fantastiska Visby. Hinner till och med med ett besök på museet.

 När klockan närmar sig sju börjar jag leta efter en matplats och hamnar sist och slutligen på samma som föregående dag. Pastan sjunker ner med god aptit men efter det börjar jag känna mej ganska matt och tar närmsta vägen till hostellet. Väl tillbaka kommer jag ihåg att cykeln skall lämnas tillbaka och det känns lite motigt att ge sig iväg. Tur att det ligger så nära.

Man kan ju inte lägga sig före klockan 9 även om man skall tidigt upp följande dag så för att ha något att göra gör jag ännu ett blogginlägg före jag kryper under täcket och somnar. 

Gotland Dag 2 del 2

I väntan på att cykeluthyrningen skal
l öppna hittar jag något som ser lite hemvant ut.

Kaffepaus tog vi på ett ställe där utsikten är ok
men dom hembakta semlorna bästa jag någonsin ätit

ALLA som är oroliga över den globala uppvärmingen borde komma hit och få lära sig om
hur vår jord blivit till och hur klimatförändringarna går i miljontals cykar. Ingenting vi kan göra något åt

Hur grottor bildas. Lite skrämmande då man
funderar på att vad om den får för sig att stänga käften?

Egentligen bra att jag fick ett främmande huvud
med på den här bilden. Bilder jag sett från Lummelunda
grottan hade gett en bild av att formationerna var mycket större.

Det är är djur som levde för massor med miljoner år sedan. I den fuktiga grottan ser dom nästan levande ut ännu. Det är alltså det här som Gotland blivit uppbyggt av på den tiden den här delen av jorden befann sig någonstans runt ekvatorn.

                                                                                                                    .

På tillbakavägen piggade granna blommor upp
b.l.a utav dom här blå som ser bekanta ut fast jag
är van att se dom som ljusröda?

Som jag berättade igår hade Megan och jag skiljts åt före jag gick in i grottan. När jag kom ut hade jag tänkt bege mej och se på Jungfru rauken och började tappert cykla trots långa motlut och konstigt nog inte så fina nerförsbackar. Fortsatte tappert trots att cykelbanan tog slut för körbanan var ju mycket slätare att cykla på. Småningom började det kännas i benen att jag borde ha tagit vattenflaskan med. Ingenstans fanns det möjlighet till paus eller att införskaffa vatten och i något skede bestämde jag mej för att vända, för tänk om det inte fanns något i Limerick heller?                                                                                 .

När jag långt om länge, över 6 timmar från start kom hem hade jag e-mail från Megan och hon tyckte det skulle vara fint att träffas för att berätta hur fortsättningen på dagen gott. Vi bestämde träff på en välrekommenderad restauran men då jag kom dit hade dom stängt så jag gick till grannen mitt emot. Hoppades få syn på Megan om hon skulle dyka upp. Första varvet hon strök förbi var jag inte säker på att det var hon men när hon kom så jag såg henne framifrån kände jag igen henne. Mina muskler hade ropat efter kött redan på hemvägen och oxfiléerna smakade gudomligt.  Efter att vi ätit strövade vi omkring och beundrade vackra byggnader och fortsatte lite om oss själva och mycket om vad vi upplevt. 

 Megans skulle med morgonfärjan och skulle packa före det och dessutom var vi båda lite möra i kropparna utav dagens strapatser. Efter att vi skiljts åt lockade den här typen med sin härliga röst in mej på en efterrättsdrink nära mitt boende. Det visade sig att det var ägaren till Fängelset som också ägde Monroes place så vi som bor på fängelset får rabatt då vi äter eller dricker där.  Jag drack min kaffedrink men efter det kändes det nog bra att komma "hem" till mitt fängelse.

Det är ett ganska intressant ställe han har, fängelsedirektören!
Den här tavlan ser på något sätt också ganska bekant ut.

Ja, kanske kunde vara värt att nämna att ca 40 km tillryggalade jag på min hyrda 3-växlade Monark.