Att älska sig själv betyder inte att du skall vara självisk och egennyttigt. Det betyder att du skall acceptera dej själv så som du är. Inte betrakta dej själv med "elaka ögon", ta på dom rosafägade glasögonen och se allt det som är fint hos dej. Om du till exempel är överviktig så är det ju inte den du är inuti, om du sedan vill gå ner i vikt för att må bättre så är det din sak. Om du har någon annan "defekt" i dina egna ögon, små bröst, tunt hår eller vad det kan vara som inte är riktigt enligt "standar mått" så är du lika älskvärd för det. Om du vidtar åtgärder med klädsel eller frisyr för att dölja det så är det ok men inte nödvändigt, du är bra som du är. Dessutom, det är det inre, hur du är mot din omvärld, som är det viktigaste.
Men, även om du är värd att älska betyder det inte att kvinnodagen är till för att hylla dej personligen. I många årtionden har kvinnor kämpat för att vi skall vara jämställda med männen. Lika lön för samma arbete börjar vara en självklarhet på många ställen att sedan kvinnor inte finns så mycket representerade på högre poster kanske delvis beror på att det är färre kvinnliga sökande till arbeten som kräver att du nästan ger upp ditt privatliv. För ärligt talat, även om det ger bra betalt, är det värt det? Varför kvinnodominerade arbeten för det mesta är sämre betalda kanske inte endast beror på att det är kvinnor som utför arbetet utan för att det vanligtvis betalas med skattemedel och om vi går in på vem som skall betala mera skatt går vi in på politik och det tänker jag inte göra här.
Det viktiga med kvinnodagen är enligt mitt tycke hur vi skall få våldet mot kvinnor att upphöra.
Könsstympning och tvångsäktenskap som förekommer på sina håll i världen men också här hos oss nuförtiden.
Det är det kvinnodagen handlar om, inte hur många rosor eller andra gåvor du får, det nämnligen, är ett steg i fel riktning. En förolämpning mot jämlikheten.
