Sådant som vi tar för givet - matjorden

Hur många av er är medvetna om att överkonsumtionen förstör en mycket långsamt förnybar naturresurs - matjorden?

Matjorden innehåller mineraler och näringsämnen som det är meningen att vi skall få i oss genom växtfödan. Förr lät man jorden ligga i träda för att återhämta sig men nuförtiden har man inte tid med sådant eftersom man kommit på att man får saker och ting att växa bara man tillför konstjorda näringsämnen och gifter, som i längden totalförstör matjoden.

Jorden kan ju producera så att alla människor skulle kunna äta sig mätta det är bara det att medan en del svälter föräter sig andra och t.o.m kastar bort maten.

Vad kan vi göra. Vi kan välja att ändra våra vanor så vi inte uppmutrar storföretagen att utarma jorden och vi kan försöka äta ekologiskt odlad mat.

Jamen vad hjälper det att jag och min familj ändrar våra vanor? Visst, du och din familj och familjerna som du berättar om hur det förhåller sig och alla andra som småningom fattar att det är på den här planeten som våra barn och barnbarn skall fortsätta leva och ur denna jord som dom skall få sin näring.

Läs också

Är ni vakna?

Det är lätt att inte bry sig. Då man inte läser nyheter eller följer nyheter på tv är det lätt hänt att man inte ens märker något av hemskheterna som händer runtom i världen. Ibland når någon nyhet som deltas på nätet fram, då oftast endast rubriken och kanske det som står under bilden, för utan bild är det väl ingen som ens reagerar och åtminstone bör antingen rubriken eller bilden vara tillräckligt hemsk för att väcka intresse. Man kanske delar vidare och t.o.m kommenterar men sedan glöms det fort då någons hund sprungit bort.

På det viset kan man för det mesta tralla sig genom livet en katts bortgång är en förskräcklig händelse medan det inte berör att hundratusentals människor slaktas, tvingas till slaveri eller svälter ihjäl i något land som man bara flyger över då man åker för att fira semster.

Hur skall man nå dessa människor och kunna väcka dem då de helt enkelt byter kanal eller börjar knäppa på sin telefon då tråkigheterna försöker tränga sig in i deras liv.

Är människorna verkligen så ytliga eller är det bara jag som missuppfattat och inte förstår att dom visst bryr sig, tänker på hur vissa val påverkar miljön eller andra människor liv.

Vänner

En del vänner kommer jag aldrig mera att se men de lever vidare i mina minnen.

Icke rökare - del 3?

 

Plötsligt bara måste jag få en viss sorts choklad. Jag har en längre tid försökt undvika större mängder sött och i all synnerhet godis men idag bara överfölls jag av, på riktig finlandssvenska, en otrolig himo!

Det har varit lite stressigt utöver det vanliga då jag tillsammans med äldre dottern och sonen tar hand om älskade barnbarnet medan mamma, yngre dottern, är på sjukhus för att få en lillasyster.

Att pussla arbets- och sovtider är en liten utmaning och då vill det inte riktigt att få ihop till egen tid. Det där att sitta ner, andas djupt och tänka positiva tankar vill inte riktigt lyckas när man knappt hinner tänka överhuvudtaget.

Eftersom jag är föredetta rökare skulle man ju kanske kunna tro att det är en tobakspaus som lockar men tydligen så slog det till som sug på choklad istället för en icke rökare.

Behöver jag ens skriva att jag gav efter för suget? Smällde i mig en hel platta på cirka 10 minuter. Och gissa vad, jag mår gott av det!  

Om man en gång faller för en frestelse så är det lika så bra att njuta och inte besväras av dåligt samvete.

3 veckor som icke rökare

Är det verkligen inte mera? Det var någon som sa att den tredje veckan är svårast men för mej känns det som om den varit för länge sedan.
Jag kommer ihåg att då jag som rökare försökte sluta eller "hålla upp" var det ofta en svår kamp att låta bli att tänka på cigaretter, hur gott det skulle smaka och då i allsynnerhet när någon i närheten tände på. Jag hade ju då också för mej själv erkänt att jag var nikotinist och skulle så förbli. Det trodde jag fullt och fast på. Det att andra tjatade på att jag borde sluta bara förstärkte min uppfattning.

Men så kom då den här nya känslan, jag ville helt enkelt inte se mig själv som rökare. Eftersom jag dessutom är starkt övertygad om tankens makt bestämde jag mej alltså, som man kan läsa om i ett tidigare inlägg och nu är jag här 3 veckor senare och undrar över hur kunde jag tro att det skulle vara så svårt att vara icke rökare? Visst har det hänt några gånger att jag, utav vanans makt, nästan varit på väg ut på en tobak med min man men i samma sekund som tanken kommit har jag förvånat undrat varifrån den ens dök upp då jag är icke rökare? Som icke rökare känner jag inte ens att det eventuellt skulle kunna smaka gott, snarare tvärt om.

Enda orsaken till att jag i framtiden eventuellt kan tänka mej att tänka på den tid jag var rökare är om någon ber om hjälp för att bli icke rökare.

När man bestämmer sig i sitt inre, utformat tanken till ord så är det lätt att skrida till handling.