tisdag 27 september 2016

Adjö Gotland, hoppas vi ses igen!


Vaknade som vanligt stärkt utav sömnen före väckningen vilket ju betyder att det blir tid över för lite yoga och dessutom att dricka kaffe, nu lyckas jag ju få igång kaffekokaren när jag vet var jag sätter på elektriciteten.
Så gott som allt var färdigpackat, endast det som jag skulle ha på mej hade jag lämnat framme förutom bh:n? Jag letade överallt men fick till sist riva upp sportbh:n som till all lycka inte var för djupt ner i packningen. Jag hoppas verkligen att min härliga fina välsittande bh befinner sig någonstans nerpackad och inte bland lakanen som jag lämnat in.

Den stoa skillnaden med att titta ut mot horisonten hemma
i Hangö och på Gotland är att här är det bara vatten,
överallt, så långt ögat når.
Båtresan över till Nynäshamn gick fort då jag satt och skrev om gårdagen så jag missade till och med att ta ett fotografi då Gotland försvinner vid horisonten men horisonten och kölvattnet lyckades jag ändå fånga på bild. 






5 timmar att slå ihjäl, eller uppleva, i Stockholm. Hade tänkt kolla på nätet om dom gav någon dagsföreställning på teatern men eftersom jag varit för trött alla kvällar för att engagera mej så fick det vara.
Så vad gör en kvinna ensam i storstan omgiven av butiquer och varuhus fulla med höstnyheter. Nästan en timme vandrar jag omkring och ser till och med några saker jag skulle kunna tänka mej men då dom innehåller konstfiber får det vara. Några tänker sätter jag på listan ”om jag inte hittar något annat”. Märker också att jag blir irriterad på dunket som uppmanar ”ta min kropp”, ”rör mej” eller bästa alternativet ”rör på dej”. Till sist gör jag en avstickare till New York för en bit mat. Inte staden förstås men en teater med bar och restaurang. Äter en ansjovisibakad kolja, låter intressant och smakar gott. Och så hittar jag äntligen Indiska, min favorit. Och där har dom till och med tre alternativ som jag skulle vilja ha och sitter som jag vill. Priserna är som vanligt överkomliga men alla kan jag inte ta så det tar en stund och provas av och an innan jag äntligen bestämmer mej för vilka två som är dom jag verkligen behöver.

Provandet har tagit på krafterna så jag söker mej tillbaka till terminalen betalar 10 kronor för att komma in på en unisex toalett därefter sätter jag mej på ett litet ställe med en Ramlösa och betraktar männsikor som kommer och går. Somliga i tjocka dunjackor och andra i ärmlösa toppar. En del uppsluppet pladdrande och någon som kommit från en begravning? Dom utstötta, med sina stora IKEA kassar med tomburkar, samlas kring sin ledare (?) han har en kavaj och jättekapsäck på hjul.
 

När tiden för bagageförvaringen gått ut hämtar jag det och sätter mej framför rätt port och där gick tiden fort då vi blev vitten till hur en kvinna som fallit i rulltrappan fått ett stort hål i huvudet inte ville lyssna på vaktpersonalen och vänta på ambulans, hon skulle iväg med sin buss och det var inget fel med henne, tyckte hon själv. Vaktmannen som tidigare varit ambulanchaufför försökte övertygad henne om att busschauffören skulle vägra ta henne ombord i det skick hon befann sig och det var bäst att dom skulle kunna boka om hennes biljett. Dom hade satt henne att sitta precis bredvid mej och jag märkte att hon blev bara goggygare medan minuterna tickade iväg. Just som vi gick om bord gav hon med sig och vaktmannen tog kontakt med något kontor för att boka om hennes biljett.


Ugnsbakad potatis med skagenröra får avsluta resan + litte bubbelvatten för att förkovra minnet.

















P.S. Genast jag kom hem packade jag upp och hittade min bästa bh näst längst ner i bottnet. Puh!

Gotland 3:e dagen


Började inte så bra. Kaffeautomaten på Fängelse hade tagit söndagsledigt och vägrade koka det goda kaffe jag hade sett fram emot. Efter att ha klickat mej några varv genom samma frågor gav jag upp och beslöt mej för att ”låna” lite kaffe från paketet någon lämnat efter sig och använda kaffekokaren, som jag inte fick igång. Tur att jag är anpassningsbar även om kaffe vanligtvis hör till ett måste för mej nöjde jag mej med två goda ost/skinksemlor jag köpt i ICA, några minitomater och bubbelvatten.
Jungfru rauken var ju en utav dom sevärdheter jag hade föresatt mej att se men efter gårdagens dryga 40 km cykeltur hade sittmusklerna varit lite ömma. Även om det blivit betydligt bättre av en natts sömn och morgonens yoga/meditation tagit bort dom sista restena av ömhet var jag osäker på vad dom skulle tycka om en ca 60 km tur.

Velande började jag cykla uppåt för att leta reda på busstationen stannade lite på vägen och beundrade bl.a ett hus som stått i vägen då dom byggde muren och helt sonika bivit inmurat.

Med kartans hjälp kom jag snart rätt. Öppet 8 – 22 stod det på dörren. Stängt var det och klockan var nästa 9. Försökte hitta någon annan information innan jag makligt började söka mej norrut. Efter bara 800 m kom en buss emot, visserligen inte i trafik enligt skylten men en människa bakom ratten. Vände om och började cykla efter bussen och till all lycka satt chauffören kvar. Informationen jag fick av henne var ganska knapphändig men så mycket fick jag klart för mej att stationen endast var ett vänterum + pausrum för chaufförerna. En busstidtabell kunde hon tillhandahålla.
Visby centrum en söndagmorrgon
Skuggann av en turist i nedre kanten

Hmmm....  hittar någonstans där jag kan köpa mat den här tiden en söndagmorgon så försöker jag mej på att cykla dit. På en bensinstation tankade jag med en banan, ett äpple och en proteinbar, vatten hade jag kommit ihåg att ta med mej. Så bar det av. Efter ca 4 km började sittmusklerna berättade att dom hellre suttit på något betydligt mjukare än sadeln på en 3-växlad Monark damcykel. Jag beslöt att ändra taktik istället för att trampa i nedför satte jag mej i en annan ställning och rullade. Redan då jag passerade nerfarten till
Har ni sett en gulligare busshållplats?
Lummelunda
grottan kändes det bättre och även om jag hade tänkt ta en paus där beslöt jag mej för att cykla till den gulliga busshållplatsen, som jag sett föregående dag, eftersom rastplatserna lyser med sin frånvaro på Gottland. Lite längre fram hittade faktist den enda rastplatsen på hela vägen och det passade eftersom naturbehovet kallade och jag tänkte jag kunde kasta pappret i en sopsäck, som det inte fanns. Gömde det under lite löv.


Har jag sagt att Gotland är mycket kuperat? Dessutom tycker dom att de som färdas med cykel kan göra lite extra kurvor och inte heller har marken slätats till såsom för landsvägen. Har med bilder försökt tydliggöra hur krokarna går både vertikalt och horisontalt. Nå, efter ca 15 km tar cykelbanan slut och man får ta sig fram på en relativt smal väg, lite mindre trafikerad söndag förmiddag än den varit på lördag eftermiddag.

Småningom närmar jag mej vägskälet som jag tänkt att eventuellt skulle bli vändpunkten, Stenkyrka istället för Jungfrun? Till min förvåning märker jag att det börjat kännas betydligt bättre och fortsätter glatt min väg. Passerar platsen där jag gav upp dagen före och efter ytterligare 5 km kommer jag äntligen till en informationsskylt. Hinner nästan bli ororlig att jag missat avtaget till Lickershamn när en stor tydlig skylt dyker upp. Och sen bär det av neråt i en hiskelig fart. Tänker att jag i något skede skall upp tillbaka men skjuter tanken ifrån mej och njuter av farten.

Väl framme ställer jag cykeln ifrån mej och vandrar i maklig takt mot Jungfrun
men nöjer mej med att gå halvvägs. Ser en man som tydligen varit på väg dit (bild) men också han vänder om. Beudndrar stenarna längs stranden som jag efter besöket i grottan och grottmuseet förstår lite mera av.
Där e hon i all sin prakt. Typen nere till vänster gjorde ett försök att ta sig ända fram men gav upp ungefär där. Vägen dit var mycket längre än man kunde tro. 

Mättad av intryck sätter jag mej ner utanför en utav bodarna och njuter av den rökta flundran jag köpt i en annan bod, dessutom bjuder jag mej själv på kaffe och glass till efterrätt. Sen är det dags för återfärden, stannar till och beundrar ”inlands”-raukarna som jag passerat på vägen ner. Stärkt av flundran och
Nästan uppe på krönet stannar jag för att ta ett foto av backen.
Längst bort ser man en aning av kullen bakom Jungfru
n!
underbara intryck känns vägen upp sist och slutligen inte så farlig tung som jag befarade på vägen ner. På vägen tillbaka stannar jag till lite här och där, fotograferar lite och koncentrerar mej på dom närmaste 20 metrarna och inte på evetuellt kommande upp- eller nedförsbackarna. Stannar till och tankar lite vätska och proteinbar några gånger och snart är jag tillbaka.
Ett ställe där jag stannade sprang
hönsen omkring bland konstverk
                                                                Knappa  6 timmar hade jag varit borta så efter en snabb dusch beger jag mej ut för att ta mej en närmare titt på det fantastiska Visby. Hinner till och med med ett besök på museet.

 När klockan närmar sig sju börjar jag leta efter en matplats och hamnar sist och slutligen på samma som föregående dag. Pastan sjunker ner med god aptit men efter det börjar jag känna mej ganska matt och tar närmsta vägen till hostellet. Väl tillbaka kommer jag ihåg att cykeln skall lämnas tillbaka och det känns lite motigt att ge sig iväg. Tur att det ligger så nära.

Man kan ju inte lägga sig före klockan 9 även om man skall tidigt upp följande dag så för att ha något att göra gör jag ännu ett blogginlägg före jag kryper under täcket och somnar. 

söndag 25 september 2016

Gotland Dag 2 del 2

I väntan på att cykeluthyrningen skal
l öppna hittar jag något som ser lite hemvant ut.
Kaffepaus tog vi på ett ställe där utsikten är ok
men dom hembakta semlorna bästa jag någonsin ätit



ALLA som är oroliga över den globala uppvärmingen borde komma hit och få lära sig om
hur vår jord blivit till och hur klimatförändringarna går i miljontals cykar. Ingenting vi kan göra något åt


Hur grottor bildas. Lite skrämmande då man
funderar på att vad om den får för sig att stänga käften?

Egentligen bra att jag fick ett främmande huvud
med på den här bilden. Bilder jag sett från Lummelunda
grottan hade gett en bild av att formationerna var mycket större.

Det är är djur som levde för massor med miljoner år sedan. I den fuktiga grottan ser dom nästan levande ut ännu. Det är alltså det här som Gotland blivit uppbyggt av på den tiden den här delen av jorden befann sig någonstans runt ekvatorn.

                                                                                                                    .
På tillbakavägen piggade granna blommor upp
b.l.a utav dom här blå som ser bekanta ut fast jag
är van att se dom som ljusröda?

Som jag berättade igår hade Megan och jag skiljts åt före jag gick in i grottan. När jag kom ut hade jag tänkt bege mej och se på Jungfru rauken och började tappert cykla trots långa motlut och konstigt nog inte så fina nerförsbackar. Fortsatte tappert trots att cykelbanan tog slut för körbanan var ju mycket slätare att cykla på. Småningom började det kännas i benen att jag borde ha tagit vattenflaskan med. Ingenstans fanns det möjlighet till paus eller att införskaffa vatten och i något skede bestämde jag mej för att vända, för tänk om det inte fanns något i Limerick heller?                                                                                 .

När jag långt om länge, över 6 timmar från start kom hem hade jag e-mail från Megan och hon tyckte det skulle vara fint att träffas för att berätta hur fortsättningen på dagen gott. Vi bestämde träff på en välrekommenderad restauran men då jag kom dit hade dom stängt så jag gick till grannen mitt emot. Hoppades få syn på Megan om hon skulle dyka upp. Första varvet hon strök förbi var jag inte säker på att det var hon men när hon kom så jag såg henne framifrån kände jag igen henne. Mina muskler hade ropat efter kött redan på hemvägen och oxfiléerna smakade gudomligt.  Efter att vi ätit strövade vi omkring och beundrade vackra byggnader och fortsatte lite om oss själva och mycket om vad vi upplevt. 
 Megans skulle med morgonfärjan och skulle packa före det och dessutom var vi båda lite möra i kropparna utav dagens strapatser. Efter att vi skiljts åt lockade den här typen med sin härliga röst in mej på en efterrättsdrink nära mitt boende. Det visade sig att det var ägaren till Fängelset som också ägde Monroes place så vi som bor på fängelset får rabatt då vi äter eller dricker där.  Jag drack min kaffedrink men efter det kändes det nog bra att komma "hem" till mitt fängelse.


Det är ett ganska intressant ställe han har, fängelsedirektören!
Den här tavlan ser på något sätt också ganska bekant ut.


Ja, kanske kunde vara värt att nämna att ca 40 km tillryggalade jag på min hyrda 3-växlade Monark.

lördag 24 september 2016

Gotland dag 2 del 1

Ni kan säkert tänka er att det blev en orolig natt, sov 4 timmar och försökte somna om i cirka en timme, gav upp och började yoga, så gott det nu gör sig i en fängelsecell.
Frukost och försök att komma in på nätet, strunt i det klockan är ju över sju och ICA öppnar 7. Fort på med regnkläder och iväg, men, stängt! Igen kommer en vänlig själ som kan upplysa mej om att klockan är 10 i. Just det datorn har ju finsk tid! Vi väntar under lätt småprat och när dom äntligen öppnar rusar jag iväg till kassan. Kassan ringer bakrummet som säger att jo dom har en telefon kan jag säga vad det är för märke? ??!??? Samsung klämmer jag ur mej, men jag är inte säker. -Nähä, det har dom inte fått in. - Men snälla jag är inte säker, det är en med klisterbilder på och jag kan ju koden! Den vänliga kassan ringer upp en gång till och jag får min telefon och bevisar glädjestrålande att jag kan koden, och presenterar mina barnbarn som jag har som startbild.
Handlar lite smått och då jag betlat donerar jag en krona i varje sparbössa, som jag i tankarna lovat göra om jag får tillbaka min telefon.
Porten till fängelset
Länsfängelset

Dörren till min cell
                                                                                     


En bra sak med gårdagskvällens yras omkring är att jag nu hittar åtminstone i dom hundra närmsta kvarteren.

Klockan var ju bara barnet och resten av Visby höll stängt så jag kom ”hem” och drack en kopp kaffe till medan jag skrev mitt blogginlägg och fick telefonen laddad i väntan på att klockan skulle bli 10 och cykeluthyrningen skulle öppna såsom det stod i deras reklam på nätet. När jag kom dit 15 i hade dom klistrat en lapp över öpptethållnigstiderna och man fick ringa från kl. 9 så skulle någon komma. Förbättrad service? Naturligtvis ringde jag och han lovade komma, alltså var han tvungen att öppna kl. 10 i vilket fall som helst för medan jag stod där kom det en annan kvinna för att hyra. Det är så lite turister och ingen skulle väl ändå hyra i sådant här väder (regnet föregående kväll). Jag frågade om han inte lärt sig att turister är lite galna och att jag hade beställt passligt cykelväder så det skulle nog gå åt cyklar idag också.
När man är tillräckligt högt uppe syns ju havet lång in i staden


Som sagt kuperat


Megan, som kvinnan som följande kund hette, hakade på och följde efter mej då uthyraren förklarade att den väg hon tänkt ta var egentligen ganska ointressant nu när det inte var badsäsong längre. Varför hade jag inte tänkt på att även om Gotland inte ser så kuperat ut på kartan så är det verkligen mest upp och nerförs backor. En annan sak som också skulle visa sig besvärande är att även om man köper vattenflaska så hjälper den inte en törstig då den är kvar på inkvar-teringen.



Megan och jag följdes åt ända fram till Lummelunda grottorna. Där avvek hon eftersom hon inte kunde tänka sig gå in under jorden. Här tar orken slut och del två av dag två kommer senare
Vilken tur att vi inte valde övre vägen tyckte vi i det här skedet
 men då visste vi ju inte vad vi hade framför oss

Gotlandresan dag 1

Från sjäva resan finns det så mycket att berätta så jag delar upp det i kapitel. Skrivet lite i en hast på ett vingligt bord sittande på en skranglig stol får ni ha överseende med eventuella missar (fel) i texten och lite röriga placeringen av bilderna. Har inte tid att sitta här och bråka med blogger och försöka få dem dit jag vill.

Resfrossa
På natten 4:25 vaknade jag med resfeber eller snarare resfrossa. Började i tankarna gå igenom allt och tio minuter senare hade jag packat upp datorn för att än en gång kontrollera avgång- och ankomsttider. 4:50 lade jag huvudet på dynan och försökte slappna av. Pling! Ögonen vidöppna och nu var det packningen som jag packat och kontrollerat föregående kväll. Allt skulle kontrolleras. Borde jag packa allt i kappsäcken? Nej det fick inte plats i går kväll och inte lyckades den här gången heller. Risken med sådnan här ompackningar är ju att något som redan varit packat nu i resfossan blir liggande på golvet under sängen eller någon annanstans. Stuvade pånytt in allt så som det varit. Det enda som saknats var vattenflaskan. Tassade tyst upp och kontrollerade att den kommit med från simningen och fyllde den med nytt vatten. Klockan hann bli några minuter över 6 innan jag på nytt lade huvudet på dynan och försökte att inte somna men låta kroppen vila en stund till.
6:30 hade jag väckning och steg upp, klädde mej och tänkte gå upp till övre våningen. Missuppfattade situationen då jag trodde att dottern försökte få lillan att sova, satte mej ner och väntade ännu en stund. Lyssnade till ljuden och det visade sig att båda flickorna skulle följa mej till båten och min lilla paus hade dessutom gjort att nu började det bli brådis. Rosella lär inte vänta utan när alla närvarande gått ombord lämnar hon hamnen!
I resfrossans iver hade jag också försökt lätta på vikten och lämnat alla mynt hemma, också dom som jag skulle ha till förvaringen. Till all lycka finns det ju ett förvaringsrum som är gratis men stängt under resan. Fint! Där lämnade jag både ryggsäcken och week-end väskan.... och kameran i den utan en tanke på att jag skulle fota, fota, fota som dottern sagt. Så den fina frukosten i buffén och den underbara utsikten jag hade längst föröver då jag åt blev ofotograferat. Kompleterar med en bild av min lunch i Cityterminalen istället.









4 timmar i Stockholm
Tvinnar alltså på en stund i Cityterminalen och äter en lätt luch men bestämmer mej för att jag om jag en gång är ute på äventyr så är det inte värt att tillbringa över 3 timmar i terminalen. Vandrar iväg mot Kungsgatan men när jag ser på vägskylten står det Kungsbron. Hittar inte på kartan. Efter att ha fått rätt rikting av en vänlig kvinna som observerat att jag såg lite borttappad ut knallade jag iväg mot Konsthuset. Ja alltså, kvinnan kom fram och erbjöd sin hjälp i Stockholm!! Konsthuset har väl inget med konst att göra trots namnet, åtminstone hittade jag ingen konst eller annat konstigt där. Strövade omkring och beundrade blomster- och svampprakten på Hötorget, en avstickare in på Indiska och några andra butiker som sålde en massa saker som jag inte 
behöver. Jag söker efter något extra och mina ögon fastnar på ett A4 skylt där det meddelas att utställningen ”Everything you can image is real” har förlängts till den 23:e. Jag går in och ser en massa trevliga saker till salu i den obligatoriska shopen och är nästan på väg ut igen då det slår mej att dom förlängt utställningen till idag, alltså just för mej!
 Betalar inträdet och blir fashinerad av vad jag ser, upplever och lär. När jag går tackar kassan för det var väl använda pengar. (separat bildinlägg kommer senare.)

Vägen tillbaka går i kringelkrokar men till sist ser jag WTC och förstår att jag börjar vara rätt. Ger 1 krona åt en gatumusikant som spelar munter musik trots förtvivlan jag kan se i hans trötta ögon. Strax därefter ser jag något jag inte vet hur jag skall tolka. Det som syns på bilden är endast en liten snutt av flera hundra meter likadan röra.


Tillbaka på Cityterminalen märker jag att 1) jag är hungrig 2) tiden för bussens avgång stämmer inte överens med den jag har nertecknad, vi åker 20 minuter tidigare. Hinner just och just äta färdigt då jag tar upp kvittot till bagageförvaringen och ser att det är tiden går ut. Hämtar bagaget och sitter och skriver en stund före jag söker upp utgången till bussen och till min glada förvåning konstaterar att det är bara att stiga på! Slår mej ner och konstaterar att det är 30 minuter tills det bär av mot mera okända mål.
Resan till Visby
gick som resor går mest. Incheckning och mål varm mat. I något skede en kopp kaffe och lite småprat med bänkkamraten.
Första kvällen
Det stod en man och försökte komma in på hostellet när jag kom fram om och om slog han koden och pratade tydligen men en dejour som befann sig någon annanstans. Till sist lyckades han och vi försökte gemensamt orientera oss i ett halvmörkt fängelse. Till sist lyckades vi klura ut var våra rum var och skiljdes åt. Jag hade betalt för lakan och handdukar och var mäkta förvånad då dessa inte fanns på rummet men vad hade jag väntat mej, det är ett fängelse och ett hostell. Hämtade ut ett paket som var försett med mitt namn bäddade och gick husesyn. Småpratade lite med ett tyskt par som hade kommit tidigare på dagen men dom visste inte så mycket om varken Visby eller hostellet.
Utanför satt ett gäng pojkar och jag frågade dem var man kunde tänkas köpa mat hem den här tiden på kvällen. Dom visade mej vartåt jag skulle gå men sa att det var lång väg, nästan andra sidan utav staden. Nå jag gick lång väg men när det kom ett annat gäng med pojkar frågade jag om det var långt kvar och dom sa att jag gick i fel rikting det var ganska långt
tillbaka där jag kommit ifrån men en gata upp. Traskade tillbaka och hittade till slut ICA. Gjorde mina inköp och frågade kassan hur jag skulle komma tillbaka, vilket ju var dumt när jag tänkt att det är rakt ner och till höger och rakt ner igen för hon sa precis tvätom och det ledde mej på en irrfärd som jag med hjälp av instinkt och frågad hjälp kom tillbaka till hostellet timme senare. Packade upp mina varor, möblerade, plockade fram datorn och skulle sätta telefon på laddning. Genast jag såg att facket där jag förvarade telefon och pengarna såg jag för mitt inre öga hur jag lade den ifrån mej då jag var tvungen att gräva efter mera pengar. Blev lite bortblandad av vårt samtal och av att pengarna kom frång två olika håll och i viller vallan glömde jag ta min telefon!

Fort letade jag reda på regnrocken och gick efter instinkt rakaste vägen till ICA men dom hade just stängt så jag fick lunka tillbaka samma väg med svansen mellan benen. Nu är det meningen att jag skall försöka sova och stiga upp tidigt för att än en gång försöka få tag på telefonen, hur det blir med den saken återstår att se

onsdag 21 september 2016

1:a semesterresan på 10 år Del 3

För ca en vecka sedan då jag börajde fundera på vad jag skulle packa med mej, för vistelsen på Åland och veckoslutet på Gotland, slog det mej plötsligt att visst borde det vara så att min hemförsäkring inkluderar reseförsäkring? År den automatiskt i kraft och vad inkluderar den? Eftersom det var söndag beslöt jag mej att försöka sköta ärendet via nätet men tji fick jag! Min sida gick det inte att få kontakt med. På måndag försökte jag så igen men det gick inte att logga in på sidan men nu fanns där en text som upplyste att sidan var nere p.g.a underhåll. Nu gav jag upp och bestämde mej för att ringa det svenskspråkiga servicenumret men hör och häpna, ”Numret ni försöker nå är inte i bruk”! Väntade till följande dag och fösökte komma in på sidan igen men fick, efter att än en gång försökt ringa svenska servicen ta 'luren i vacker hand' och ringa till den finskspråkiga servicen.

Samtalet började inte så bra för efter att jag beklagat mej över den svenskspråkiga servislinjens obefintlighet bröts samtalet. Någon minut senare ringer kvinnan upp mej igen och jag får veta att försäkringen är automatiskt i kraft och täcker endast resegods. Just så ja, förr skulle jag nöjt mej med det men eftersom det genom åren har visat sig att många i bekantskapskretsen faktist haft nytta av sin personreseförsäkring så bestämde jag mej för att teckna en sådan, jag har ju faktist tänkt cykla omkring på Gotland. Den var garnska dyr men jag antar att premierna beror på att det är många andra som behövt utnyttja ersättningarna så jag önskar ändå inte att jag behöver den till något. Detta med tanke på att det enda jag hittills fått är ett försäkrningsnummer men kom just på att jag inte ännu gjort någon inbetalning. Måste genast kolla upp saken!
Service fick jag, men på finska.

Resan till Åland startade 13:40 med tåg till Helsingfors. Eftersom båten skulle avgå först 4 timmar senare beslöt jag mej för att gå till hamnen. Packningen bestod av en kappsäck på hjul, en liten väska som går att fästa på handtaget och ryggsäcken. Hade inte hunnit mer än halvvägs förrän jag tyckte jag behövde en stärkare och slank in på Strindbergs café på kaffe och en liten salt. Efter att ha blivit uppassad och använt bekvämlighetsinrättningen kände jag mej färdig att fortsätta. Vet ni om att gator och torg runt hamnen är belagda med kullerstenar? Det finns en asfalterad stråk men den är endast för cyklister! Men jag har ju hjul så kanske, nja kanske ändå inte...., men frestande var det att göra en egen tolkning ”som bara gäller mej”. Att dra en tungt packad kappsäck över kullerstenarna flera hundra meter känns inte bra och man blir tvungen att byta hand med någon hundra meters mellanrum. Kullerstenar ser mysigt ut men då skall man nog sitta i en bil eller gå med gott om tid utan packning, just nu är jag definitivt inte så förtjust i den sortens gatubeläggning. Undrar vad dom har i Visby?

Efter att ha betalt 17 € till fick jag min biljett som dottern beställt och betalt. Mera hände inte under resan än att jag blev hänvisad till fel avstigningsdäck. Tio minuter före angöring fick jag en av mina aningar och då jag hörde en personalperson gå förbi hytten passade jag på och fråga. Det blev att ta långa benet före för att komma en halv båt och två våningar upp till rätt avstigningsport. Damen i infon hade missuppfattat dagen då den avvikande porten skulle användas.

Kunde också konstatera att efter att i 4 års tid åkt av och an till Åland via Åbo flera gånger i året känns det så hemvant, att resa via Helsingfors blir liksom en resa i ordets rätta bemärkelse.


För tillfället väntar jag på svar från cykeluthyrningen hur vi skall göra med avhämtningen och i allsynnerhet tillbakalämnadet av cykeln jag tänkte hyra, för säkerhetsskull har jag tänkt vänta med betalningen tills jag vet hur länge jag kan ha den.

Uppdaterat idag, dagen före avresa. Inget svar från cykeluthyrningen, tar det på plats.
Försäkringsbolaget sjabbade igen. Jag poängterade att jag kommer att resa den 18:e och alltså inte vara hemma då evetuella papper kommer. Jag blev uppmanad att gå in på Min sida och godkänna elektroniska räkningar. Gjorde som jag blev uppmanda med påföljd att jag i framtiden kommer att få alla räkningar elektronsikt, förutom den nyss tecknade personlivförsäkringen. Idag då den fortfarande inte dykt upp på min sida kollade jag med äkta hälften hemma, jovisst det hade kommit ett brev från försäkringsbolaget igår! 

måndag 12 september 2016

Min första semesterresa på 10 år. Del 2

Nu börjar det småningom bli klart. Lite spänning med betalningarna var det ändå. Jag hade betalt både boendet och resan Stockholm-Visby några dagar före förfallodagarna så dröm om min förvåning när jag fick ett mail från Destination Gotland (resan) om att betalningen förfaller! Visserligen är det lite omständigare att göra utlandsbetalning och dessutom i annan valuta men om pengarna har gått ut från mitt konto så borde ju någon ha fått dem? Svarade förstås genast att betalningen har gått ut från mitt konto och dom returnerade med att dom gör en anteckning i bokningen, och sedan..... tystnad.
När jag väntat en dryg vecka blev jag orolig och tog kontakt igen, jag hade ju väntat mej en bekräftelse på att dom fått betalningen. Jo det hade dom och jag hade kunnat gå in på deras hemsida och kontrollerat det själv. Jaha, det hade jag ju inte tänkt på, visste inte ens att sådant var brukligt, jag som inte är så van vid att resa utomlands.

I övrigt är jag rätt så nöjd med tidpunkten jag betalade, tjänade 20 € på kursväxlingen. Smail. På fredag beställde jag tågbiljetten till Helsingfors och för första gången på evigeter överraskade VR positivt, jag tjänade 10 € på den tågbiljetten. 30 € extra i reskassan. Big smail.

(bilden "lånad" från deras hemsida)

Nu är det bara resan Åland – Sverige (Kapellskär) som är oklar, den har min dotter lovat sponsa så det borde nog ordna sig med det också. Det som jag ännu funderar över ännu är om jag skall hyra cykeln på förhand och få den levererad till fängelset färdigt att ta i bruk genast på lördag morgon? För det är ju inte klokt hur förmånligt det är 110 kr/dygnet och då ingår service runt hela Gotland om jag får något problem någonstans. Fantastiskt!



6 dagar kvar till semestern börjar och 11 till mitt äventyr.

måndag 5 september 2016

Tant, en titel att vara stolt över

Paula Salovaara hade en kolum om tanter i gårdagens Hufvudstadsblad och det var många som protesterade och absolut inte kunde kännas vid ordet. En del till och med ansåg det vara kränkande?

I debatten som följde gjode jag följande kommentar och åtminstone en av debattörerna ändrade åsikt då hon insåg vad vi menar med dagens Tant som, observera, aldrig skall användas framför ett efternamn.


"Om man tänker "tant Anna" i crimplenklänning som gått hemma och passat upp barn och förvärvsarbetande man hela livet så kanske man kan förstå att en del värjer sig för ordet tant. Men också tant Anna hade kanske en hel del att komma med när barnen väl var utflugna och hon fick tid för sig själv även om många av väninnorna blev kvar i sin låda där dom höll utkik över eländet utanför och kritiserade högljutt.

Sedan dess har det gått många årtionden och dagens tanter är som i artikeln, det som skiljer henne från icke tanter är att hon vågar vara sig själv, klär sig som hon känner för, kanske använder en lätt make-up men klarar sig utan, står upp emot orättvisor och är inte rädd för att ta i där det behövs.

Icke-tanterna är däremot mycket måna om sitt utseende och klär sig i "rätta" kläder, är noga med frisyren, förbrukar kultur av hög kvalitet och syns på dom rätta ställena och umgås med dom rätta människorna, deltar gärna med en penningsumma i insamlingar och har kanske ett fadderbarn i något u-land.

Det är absolut inget fel på icke-tanterna, dom lever sitt liv som dom vill och deras hjälpinsatser är också välbehövliga, det är bara det att dom inte kan fölikas med en titel som vi tanter bär med stolthet därför att vi ser det som ett tecken på frihet."

En tant är inte nödvändigtvis en feminist men hon är definitivt för jämlikhet och tolerans.