Att ta ställning mot någonting

Det kom ett e-mail om att skriva under en petition att motsätta sig masslakten av valar i Norge!

Men det kan ju inte stämma, nu längre, var min första tanke, då jag läste igenom texten som berättade att Norge nu igen slaktar, hundratals valar i året, för kosmetik- och hundmatsindustrin. Inte kan väl en modärn stat tillåta något sådant? Alltså måste jag själv ta en närmare titt på problemet. Och visst stämmer det, 1986 förbjöds ju valfångst ”för kommersiellt bruk” internationellt men återupptogs 1994 av Norge.

Jag kommer ännu ihåg hur fint det kändes då dessa mäktiga djur blev fridlysta för att inte utrotas helt. Fastän jag aldrig sett en val hade jag ju sett naturprogram om havets märkliga däggdjur och fascinerats.

Norge avlivar flera valar än Island och Japan tillsammans! Inte nog med det, Norska staten finansierar projekt för att få avsättning för allt kött och fett som slakteten ger och ändå blir dom inte av med allt enligt en artikel från i fjol i SVT Nyheter.

Men varför?!? ”Den norska regeringen har en kvot på 1286 valar om året, och menar att jakten sker för att skydda och hållbart skörda marina resurser. ” Så, det betyder att vi kämpar om samma föda. Berättigar det oss att döda? Visst, jag tycker om fisk men är absolut emot att döda bara för dödnadets skull. Nu är jag alltså i en dilemma eftesom jag tror att allt ingår i det ekologiska kretsloppet, näringkedjan, men vi inte får rubba balansen och det gör vi då vi konsumerar mera än vi behöver.

I år har man satt målet till 999 valar. Men behöver dom det? 

Det finns folkslag som inuiter i Alaska och tjuktjer i Ryssland urfolk som gör det. Om norrmännen skulle nöja sig med det dom behöver för eget behov skulle jag inte skriva under men onödig slakt kan jag inte gå med på. Dessutom lär många av dom dödade valarna vara dräktiga vilket gör att vi snart har samma situation, då det gäller vitvalarna, som så många andra arter av valar gått till mötes. Utrotade eller hotade av utrotning. Om du också vill rädda valarna kan du delta genom att klicka länken här 

Tredje veckan som kandidat - tiden bara rusar iväg.

Det börjar kännsa lite bakvänt det här. Jag har i många år bloggat, tagit aktivt ställning då det gäller olika saker i närsamhället men också globalt. Jag har blivit intervjuad både i radio och olika tidningar. Jag har delat både bilder och små berskrivningar av vad jag upplevt på hemstadens sida. Som t.ex:

En skön promenad i vintermörknet, 

med ett dis som en kupol, 

stadens ljus speglas i taket av moln, 

glänsade asfalt, småsten som glimtar likt fjärran stjärnor, 

steg som ljuder i tystnaden, 

vinterljus svävar i fönster och buskar, 

vågorna sjunger sin eviga sång, 

lättar sinnet och förtränger trivialiteter. 

 

Jag har påpekat olägenheter och tagit del i diskussioner. Det här har varit helt vanlig vardag för mej. Människor har stannat mej på gatan och tyckt att det är bra att jag säger till och tyckt att jag borde ge mej in i politiken till vilket jag ställt mej mycket tveksam.

Nu har jag ändå gjort det och plötsligt blir det som jag tidigare gjort, utan en på något val, politisering! Eller är det? Före jag nu skriver något måste jag tänka efter, varför skriver jag det här? Skulle jag göra det om jag inte var uppställd som kandidat? Svaret är nog ja och snarare är det kanske tvärtom så att jag lite skyggar för att inte vara för påträngande. För det vill jag ju inte vara. Men det borde jag vara! Och jag har alltid inför valen pratat för att man ska använda sin rösträtt, till och med fast man röstar blankt.

Under veckan som gick var det både informatonsträff på stadshuset, valkampanj både på torget och utanför K-hallen. Jag hade glömt att ta med mej kex som jag tänkt bjuda på då det rimmar på sex, som är mitt nummer. Nu blev det något annat som muntra herremän rimmade åt mej. 

På söndagen hade Junior-handelskammaren dessutom ordnat ett diskussionstillfälle där det var meningen att en del av kandidaterna skulle få argumentera och att också publiken skulle få ställa frågor. Tyvärr var både arrangörer och deltagare lite ovana och då det dessutom var svårt att höra vad som sades lämnade ungefär hälften av den fåtaliga publiken tillställningen vid pausen. Tanken var god så vi ska hoppas att det i framtiden går smidigare och att också flera hangöbor ställer upp som publik  då det ordnas sådana här tillfällen.

Till sist svaret på frågan som både jag och min man fått från många håll. Lite olika formulerat men i stort sätt går det ut på att många är förvånade över att vi ställer upp för olika parti och man undrar hur vi klarar av det hemma.

Det går riktigt bra. Bara för att man är gifta så äger man ju inte varandra. Man har rätt till egna tankar och eget liv och respekterar varandra. Vi har många intressanta diskussioner ännu efter snart 17 år tillsammans! I mångt och mycket är vi av ganska samma åsikt även om sätten att komma till samma resultat varierar lite och tyngdpunkten för vad vi mest värnar om ligger på lite olika håll. Men det viktigaste av allt, båda älskar vi vår hemstad och är måna om att dess invånare ska ha det bra.

Andra veckan som kandidat – nr. 6 som obunden på SFP:s lista

På måndag morgon kom ett meddelande om att yle:s valmaskin stänger samma kväll. Jag hade just kommit hem från arbetet och skulle tillbaka på eftermiddagen så jag bestämde mej för att göra den då på direkten när jag ännu var någorlunda pigg, tyckte jag. 

Nästa morgon då jag kom hem hade annan information nått ut och vi skulle ännu ha tid att gå in och göra korrigerningar, många hade ju inte ens hunnit fylla i något. Bra!

På onsdag var vi till Karis på kandidatutbildning. Där fick vi en massa matnyttig information och goda råd om hur man kan berätta att man ställer upp som kandidat i kommunalvalet åt både vänner och släktingar hur man får synlighet o.s.v. Många frågor och lite diskussion. En givande kväll. Dessutom fick vi göra en videosnutt med hälsningar till regeringen. Var och en fick några minuter på sig men jag undrar om någon använde hela tiden? Även om jag tyckte jag mest svamlade så hoppas jag att budskapet gick hem.

Det var en sak som jag uppskattade extra mycket, då Andreas Elfving (jag tror det var han) hälsade oss välkomna kom han nog ihåg att det var Kvinnodagen men gjorde inte någon större sak av det där eftersom den ju representerar så mycket mera, vilket jag konstaterat i tidigare inlägg. 2016, och 2015 bara att klicka på årtalet ifall ni är intresserde.

Eftersom man under kvällens lopp hade lite olika åsikt om när valkarusellen skulle stänga bestämde jag mej för att gå igenom mina svar genast. Tur var det! Bland annat hade jag blandat in svenska ord i den finska texten. I en del meningar saknades inte bara någon bokstav här och där, flera ord kunde saknas så man märkte att tankarna hoppat. Jag var ju inte helt pigg den här gången heller så nu väntar jag med spänning vad resultatet sist och slutligen blev.

På torsdag gjorde jag korrigerningar på SFP:s sida, medan jag väntade på att få en nummer, min finska lämnar visserligen övrigt att önska men tyrkfelsnisse hade nog också varit flitig. Just före jag skulle lägga mej fick jag uppdatera min kandidatbild.

På lördag var vi på torget igen, inte mycket folk i rörelse men lite väljare hann vi ändå prata med under dom två timmar vi stod där. Om jag vill bli invald måste jag nog hitta på något annat sätt att nå eventuella väljare.

Videon har jag inte tillgång ännu men kanske jag kan presentera den i nästa Kommunalvals-inlägg.

Om ni orkat läsa så här långt och undrar vad rosorna gör med så ska jag berätta. Medan vi körde till Karis ringe min pappa och hade ett mycket viktigt ärende.Ingen skillnad hur sent vi kom hem skulle jag komma upp till honom.Sen ringde han upp mej ännu en gång för att gratulera på kvinnodagen. Jag skulle ju på jobb kl. 2:30 så jag var nog inte riktigt pigg på det men eftersom han har haft besvär med ryggen några veckor knallade jag snällt iväg. Han hade inte väntat mej så tidigt och skyndade in i köket för att pyssla med något. Efter en stund kommer han med en bukett rosor (bilden) och lyckönskar mej ännu en gång på kvinnodagen. Jag har några gånger försökt förklara för honom om min inställning till uppvaktning på kvinnodagen men hade inte hjärta att påminna honom utan tackade, gav en kram och gick äntlligen hem för att sova några timmar.

Första veckan som kandidat – vad händer

Min första vecka som kandidat inför kommunalvalet 2017

På fredag var det en vecka sedan jag skrev under bekräftelsen på att jag ställer upp som obuden kandidat på SFP:s lista.

Politik har alltid intresserat mej och det är lätt att sitta vid köksbordet eller i bersån och förbättra världen men att själv axla ansvaret för besluten har nog inte kännts särskilt lockande då jag genom åren blivit uppmuntrad av ”personer på gatan” att ställa upp.

Nu hade jag lite tid på mej mellan förfrågan om jag ställer upp tills jag skulle pränta namnteckningen på bekräftelsen. Under den tiden försökte jag tänka på mej själv som politiker och vad jag tycker att är viktigt då det gäller min hemkommun Hangö. Följande punkter tecknade jag ner under den tiden

I besluten bör förutsättningarna för åretrunt företagare tas i beaktande men också i säsongbetonad verksamhet bör hangöföretagare åtnjuta stadens stöd vilket inte ska hindra utomstående att komma hit som företagare.

Alla ska trivas i vår stad – främst hangöbor men också våra veckoslutare och turister

Ta vara på naturen och det gamla men inte stangera och låta det förhindra utvecklingen.

Åldringsboende ska inte vara trist utan en inspirerande miljö – få anhöriga att trivas.

Fungerande barntillsyn enligt behov.

Väl förberedda beslut – ny info skjuter fram besluten

Öppenhet så långt lagen och god affärspraxis tillåter

Personliga antipatier och vendettor får inte gå ut över arbetet för stadens bästa

Det var alltså mitt utgångsläge. Efter det har jag gjort min egen sida och svarat på frågorna i en valmaskin. Brukar själv använda mej av dem även om det endast en gång hänt att min slutliga kandidat varit med bland 10 i topp. Många gånger har jag undrat hur dom kandidaterna kunnat komma med på min lista över huvudtaget men sedan jag lärde mej att också läsa motivationerna har jag fått större hjälp av valmaskinerna.

Alla som någon gång använt en valmaskin vet hur svårt det kan vara att bestämma sig för vilket av alternativen stämmer bäst och många gånger känns det som frågan skulle vara fel formulerad. Å då gäller det bara att hitta rätt kandidat! Ni kan tänka er min frustration då jag först analyserade frågorna och därefter skulle välja rätt alternativ, motiveringarna var det lättaste. Det tog mej totalt 3-4 timmar. Hoppas det blir lite lättare då jag ska fylla i nästa.

 Efter det har jag tagit del av SFP:s valprogram och kunnat konstatera att det sammanfaller bra med mitt eget mål. Bakvänd ordning? Ja, men jag ställer ju upp som obunden men vet ju från tidigare att våra värden ganska långt går hand i hand. Utan att ens ha sett deras programblad valde jag samma bakgrund, där en yngre och ädlre person tillsammans bygger torn, till min bakgrund.

Monica Ferm 

Jag har också varit hos fotografen. Paulina Rökman var proffsig och jag är nöjd med fotografierna, det var svårt att välja vilket skulle till affichen. Valet finns att se på min sida här  men inte är jag missnöjd med det här invid som nu också är min profilbild på facebook heller.

Som ni ser så har jag fortfarande inte fått ett nummer. Återkommer med mera upplevesler om hur det är att delta i ett val som kandidat.