...................................Prickar på hjärtat........................

 Den lilla flickan med ljusa lockar och stora blå ögon sitter på nedersta steget utav stentrappan. Bredvid henne står en 3 liters mjölkkanna. Hon betraktar sin hand där man kan se djupa spår efter handtaget på kannan. Sakta knyter hon handen och hon ser fundersamt på den. Efter en stund lyfter hon den andra handen och tar tag vid handleden om den knutna handen. Mamma hade sagt att hennes hjärta är ungefär lika stort som hennes knutna näve och nu funderar hon på hur många prickar det ryms på hennes hjärta. Moster Anni hade sagt att varje gång man ljuger eller stjäl så får man en prick på hjärtat och när hjärtat blev helt svart så dog man. Lillan, som egentlien heter Lili-Ann, hade funderat mycket på det där med att dö, gjorde det ont? Mamma hade sagt att när man dör så blir man en ängel och Lillan hade lite svårt att förstå varför endel vuxna sa att hon var som en ängel, hon levde ju.

Och hur stora är prickarna? Om Kenneth, som bodde i huset med stentrappan på sommaren, hade varit här hade hon kunnat fråga honom. Han var nästan vuxen, 12 år, och han visste en hel massa saker och dessutom pratade han med henne som hon också var vuxen. I tankarna går hon igenom prickarna som redan finns på hennes hjärta.

Den första hade kommit då hon med moster Anni, som hon varit hos på dagarna när mamma arbetade före lillebror kom, hade bett om att Håkan skulle få tillbaka sin hörsel. Moster Anni hade sagt att om en liten ängel som hon bad så skulle nog Gud höra. Det var bara det att det blev så hårt under knäna och hon hade haft svårt att koncentrera sig då hon hellre hade varit ute och lekt med Anne-Maj. Efter första gången hade hon sprungit Håkan till mötes då han kom hem från skola och ivrigt frågat om han höre nu men han svarade, till hennes stora besvikelse, ”va” som vanligt.Trots att hon hade försäkrat moster att hon nog bad ur djupet av sitt hjärta varje dag så visste hon ju med sig att hennes tankar ville gå sina egna vägar efter att hon sagt ”Gode Gud gör så att Håkan kan höra” tyst för sig själv, som moster hade sagt att man skulle göra. En gång hade hon somnat av att lyssna på regnet som knackade mot fönstret. Hon hade tyckt att moster börjat se tvivlande på henne, som om hon gissade att Lillan ljög, för dom hade bett länge varje dag i flera veckor och fortfarande kunde ju Håkan inte höra. Lillan suckade djupt över sin första prick.

Den andra pricken hade också kommit för att hon ljugit. Det var förra sommaren då lillebror hade kommit och hon hade blivit bekant med ”dom där människorna”, som mamma kallade dem. ”Dom” bodde i det stora fina huset bakom den höga muren men bara på sommaren. Huset var fullt med fina spännande saker som de köpt när de varit Utomlands. Ibland brukade de bjuda in henne på saft och underbara kakor och sade att hon var en liten prinsessa som hamnat fel. Tanten hade frågat henne om hon kunde tänka sig att komma och bo med dem så skulle hon få kläder utav lika fina tyger som de hade. Hon hade ivrigt svarat ja och då de frågat vad mamma och pappa skulle tycka om det hade hon förklarat att de nog inte brydde sig om henne nu när de hade lillebror. Följande dag då hon kom hem efter att hon varit och lekt med Ingeborg hade mamma varit väldigt arg för att hon hade ljugit för tanten och sagt att mamma och pappa inte ville ha henne. Hon hade blivit förbjuden att gå till ”dom där människorna” som satte griller i huvudet på henne.

Följande prick var hon inte riktigt säker på men hon misstänkte att det hon gjort på Lene kalas i vintras inte varit riktigt rätt. Lene hade ett eget rum med ett litet bord och små stolar och dom hade lekt kaffebjudning. Eftersom det endast fanns fyra koppar och dom var fem flickor hade dom bestämt att den minsta måste vara baby och sitta i den fina vagnen som Lene fått i födelsedagspresent, babyn dricker ju inte kaffe. Yvette ville inte sitta i vagnen och då hade hon nypt henne i armen och sagt att stiger du ur så nyper jag ännu hårdare. Yvette hade naturligtvis börjat gråta och dom vuxna hade rusat till och räddat henne från att sitta i vagnen, vilket dom trodde var orsaken till Yvettes gråt. Lillan hade på känn att man inte borde göra så och då kan det nog hända att man får en prick?

För varje synd hon tänkte på satte hon upp ett finger och nu lyfte hon upp det fjärde fingret.

Det hade hänt i början utav sommaren. Hon hade fått till uppgift att sköta om lillebror eftersom mamma hade så mycket att göra före midsommar. Det var tungt att skuffa på kärran i värmen och det skulle verkligen ha smakat med glass. När hon gick där av och an på trottoaren fick hon en ide. Gammel mommo hade så mycket pengar i en låda, det hade hon sett när hon varit där, så hon kunde nog undvara lite. Hon hade gått till gammel mommos hus och ställt sig utanför dörren, som stod öppen i värmen, och ropade tills den gamla kommit ut. Gammel mommo undrat vad som stod på och Lillan frågat om hon kunde vakta lillebror en stund medan hon gick in. Förvånad hade gammel mommo gått med på det och Lillan gått in och tagit en sedel från lådan med pengar. När hon kommit ut igen hade hon nigit och tackat och traskat iväg till kiosken för att köpa glass. Hon hade köpt varsin glass till sig och till lillebror och fått pengar tillbaka. Glassen smakade gott och eftersom hon hade haft pengar kvar så köpte hon varsin glass till och sedan ännu en gång varsin glass. Det fanns nog pengar kvar när hon bestämde sig för att det var tid att gå hem men varken hon eller lillebror orkade med mera. När dom kom hem hade mamma varit mycket arg. Gammel mommo hade varit hos mamma och sagt att Lillan stulit pengar av henne! Lillan hade försökt förklarat att hon bara hjälp gammel mommo att använda lite av alla sina pengar men mamma hade sagt att om man tar utan lov så är det stöld. Inte ens det att det fanns massor med pengar kvar hade blidkat mamma och Lillan hade fått stryk för första gången i sitt liv. Lite orättvist tyckte hon nog att det var då det bara var hon som fick stryk, lillebror hade ju också ätit av glassen. Dessutom hade mamma, förutom dom perngar som blivit kvar, tömt hennes spargris och gett alla pengar till gammel mommo.

Det var bara några veckor sedan den femte pricken kommit. Inge-Gerd och hon hade bakat sandkakor på gården då Ingeborgs storebror Göran hade kommit fram till dem och pratat. Plötsligt hade Lillan fått en idé och frågat om de alla tre skulle gå till dammen och se om det fanns fiskar där. Dammen var förbjudet område och när Inge-Gerds mamma hade upptäckt att barnen inte var på gården längre hade hon slagit larm och alla vuxna hade gett sig ut för att söka efter dem. När dom hittades vid dammen hade alla tre fått bannor. Göran hade till och med fått stryk, för att han hade lurat småflickorna med till dammen berättade, hade Ingeborg när dom träffats och nu fick varken hon eller Göran leka med henne mera eftersom Göran hade försvarat sig med att det var Lillans ide. När mamma hade frågat henne hade hon nekat, rädd för att hon också skulle få stryk.

Hon såg på vänstra handens alla fingrar som spretade och klämde ihop dem tätt intill varandra varpå hon tryckte dem mot övresidan på den knutna högra handen. Jodå, där fanns nog plats ännu. Försiktigt förde hon tummen och pekfingret litet längre ut och efter en viss tvekan hamnade också långfingret utanför den ursprungliga cirkeln. Där finns nog plats ännu och det kan ju hända att prickarna inte är lika stora som hennes fingertoppar, det kan ju hända att dom är pytte, pytte små?

Lillan drar ihop sina nästan färglösa ögonbryn och funderar på sina senaste synder.

Medan tanten i butiken hade mätt upp två liter mölk i kannan hade Lillan stått och sett på dom färggranna karamellerna i burkarna på disken. Mamma hade ibland köpt karameller åt henne så hon visste att dom bruna var bäst. När butikstanten gav tillbaka pengar hade hon blixtsnabbt bestämt sig och sa att mamma hade sagt att om det blev pengar över så skulle hon få köpa en karamell åt sig själv. Tanten hade lett och räckte henne en brun karamell som hon pekat på och tagit tillbaka den minsta pengen från disken. Lillan hade nigit och tackat varpå hon gladeligen började vandra iväg hemmåt bärande på den tunga mjölk-kannan. Det var först när karamellen var slut som hon kom att tänka på att nu hade hon ljugit igen och stulit med för den delen. Hon hade ju inte haft lov att använda några pengar alls och då betydde det att hon tagit utan lov!

Hennes stora problem nu var, vad hon skulle göra när hon kom hem och mamma märkte att det fattades en peng. Om hon berättade att hon stulit så kanske hon fick stryk och om hon sade att hon inte fått mera tillbaka skulle mamma kanske prata med butikstanten och på det sättet få reda på att hon hade ljugit också. Plötsligt ljusnade hennes min, hon skulle säga att hon tappat den!

Mamma undrade hur det tagit så lång tid att hämta mjölken och då sa Lillan att hon hade tappat en peng och letat efter den. Mamma kontrollerade pengarna och sade att det var inte så farligt det var en så liten peng, dessutom berömde hon Lillan för att hon varit duktig och orkat bära hem mjölken. Pricken på hjärtat stack till av berömmet och hon fick bråttom ut på gården då mamma sa att hon kunde gå ut och leka tills pappa kom hem och de skulle äta.

Hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till utan gick och drog fötterna efter sig då hon plötsligt fick syn på nyckeln i låset till mommos förråd. Nu bestämde hon sig för att göra någonting bra och föra in nyckeln till mommo så att ingen skulle kunna gå in och ta mommos saker. Hon steg upp på stenen som funktionerade som trappsteg och måste dessutom ställa sig på tå. Sakta lirkade hon ut nyckeln men då den äntligen lossnade fick hon inte tag på den utan den ramlade ner och hamnade mella trappsteget och sockeln till förrådsbyggnaden. Oj då, hur skulle hon få den därifrån? Stenen var för tung och hennes lilla hand nådde inte ner i springan. Medan hon stod där och funderade hörde hon pappa ropa att nu var det var dags att äta. Eftersom hon bestämt sig för att börja äta duktigt så att hon skulle växa fort för att få större händer och därmed större hjärta skuttade hon ivrigt iväg.

Dom hade nästan ätit färdigt då mommo upprörd stormade in. Mommo berättade att förrådsnyckeln var försvunnen och det var Rolle också. Rolle var Lillans morbror. Mommo gormar om hur hon hade försökt pränta in i Rolle att alltid häng tillbaka nyckeln när han använt den. Nu var nyckeln borta och mommo behövde nödvändigtvis komma in i förrådet där hon höll på att städa upp. Lillan hänger med huvudet och säger sakta ”Den föll”. Ingen av dom vuxna hör henne men när mommo säger att Rolle borde få kring öronen när han kommer hem tar sig Lillan åt hjärtat och skiker snyftande ”DEN FÖLL”. Dom vuxna tystnar och vänder sig mot henne och frågar vad det var som fallit. Snyftande berättar då Lillan hur hon sett nyckeln i låset och tänkt föra in den till mommo och vad som sedan hänt. Mamma tar lillebror på armen och i samlad trupp går dom till förrådet och Lillan visar var nyckeln finns. Pappa lyfter stenen åt sidan så att mommo kan plocka upp sin nyckel. Nu var du duktig, säger pappa och Lillan skiner som en sol när hon med sin lilla hand i pappas går tillbaka in.