Det var ett konstigt år. Vintern hade
varit flitig och Våren hade försovit sig, när hon äntligen kom
igång så blev det halvhjärtat gjort. Men när Sommaren ville komma
så blev Våren plötsligt ivrig och ville inte låta henne sköta
sitt arbete ordentligt heller så det blev ingen riktig sommar
heller det året. Några veckor orkade Sommaren låta solen skina varmt,
omväxlande med lite regn så att blommorna inte skulle torka, men
inte var människorna nöjda ändå. Än gnällde dom om att hon lät
solen skina för mycket och när hon vattnade några dagar i rad, ja
då var det för blött.
När Hösten kom tidigare än väntat
var Sommaren så trött att hon gav med sig efter bara några veckors
kamp. Hösten trampade omkring och färgade naturen i sköna färger.
Det lyste av rött och guld och Hösten skulle ha varit riktigt nöjd
bara han sluppit allt gnäll om att han kommit för tidigt.
Han hade sett fram emot en lång kamp
mot Vintern men då Vintern gjort sin första stöt och pudrat marken
vit redan i november tog Hösten så illa vid sig av alla hurrarop
att han tänkte bara: Jaha, är det så ni vill ha de så gärna för
mig, varpå han sårad drog sig undan.
Vintern var lycklig över sin framgång
och bestämde sig för att nu skall ni få se vad jag riktigt kan när
jag vill. Han lät stormen vina och skickade driv vis med snö.
Människorna var lite skeptiska och sa till varandra: Jaha få se om
det skall hålla över jul, vanligtvis brukar Vintern ju bjuda på
slask och tö till julen precis som om han trodde att han var Våren.
Det här tyckte Vintern inte om att höra så han lät det snöa två
veckor i sträck. Barnen jublade och åkte pulka och skidor. Dom
vuxna knorrade lite när dom skottade snö och tyckte att inte
behövde han ju skicka snö för tio år så här på en gång men
tonen var ganska godmodig då dom konstaterade att nu tycks vi nog få
en vit jul igen en gång. Vintern var på gott humör och lät en
blek sol titta ner på människorna och då blev dom helt betagna av
skönheten i den gnistrande snön. Så fortsatte Vintern att förnya
snötäcket med jämna mellanrum så att det skulle hålla sig
vackert och allt emellanåt lät han vintersolen lysa för att alla
skulle beundra hans verk. Han blev mäkta arg då Våren redan i
februari försökte göra intåg och därför tog han tag med alla
krafter och satte igång en snöstorm som minsann visade att än är
det vinter. När mars månad började tyckte ändå Våren att, när
hon nu en gång vaknat i tid, skulle hon nog ta igen skadan från
ifjol. Det tyckte däremot inte Vintern och några dagar kämpade dom
om herraväldet men då Våren försökte sätta igång på allvar
tog Vintern till sitt det vapen som Våren fruktade mest, han satte
in riktiga köldnätter och ovanpå det några riktiga snöstormar.
När människorna dessutom tyckte att han nog kunde ge sig efter en
så snörik vinter blev han ännu argare och nöjde sig inte med
kalla nätter utan såg till att temperaturen höll sig en god bit
under noll även på dagarna dessutom spolierade han vårens arbete
också på dagarna och öste ner mera snö så gott som varje dag. Nu
närmar vi oss slutet på mars månad och Våren börjar bli trött,
hon skulle behöva hjälp, Ni skall inte vara elaka mot Vintern, det
bara retar honom men genom att tänka varma, glada,soliga tankar ger ni
Våren kraft och hon orka smälta bort snön med sol på dagarna och
kanske lyckas hon också göra om Vinterns snö till vårregn som gör
att hans drivor smälter snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar